Captain Jack Sparrow, savvy?

Jack Sparrow, vår favoritpirat från Pirates of the Caribbean-filmerna är tillbaka igen i On Strangers Tides (2011) med mer av sin charmerande humor och uppträdande. Jack var kapten på den mytomspunna Svarta Pärlan, snabbare än alla skepp. Hans män gör myteri och där börjar den otroliga historien om Jack Sparrow.

Strandsatt på en öde ö, utan mat eller färskt vatten, är en pistol med en kula det enda Jack Sparrow har. Detta är en sista nåd, enligt piraters kodex. Jack är dock inte benägen att göra slut på plågan kallad livet än, nej, han sparar det skottet till dess att han kan få sin hämnd på Barbossa som lämnade honom på den gudsförgätna ön.

Viktigt att veta är att Jack inte är någon troende man. Faktiskt visas detta väldigt bra i den nyaste filmen On Stangers Tides.
Jack Sparrow:
- If things don’t go as planned here, is there something you can do so I’m welcome to the place your holy chaps go to?
???:
- We have a word for that you know Jack, it's called converting.
Jack Sparrow:
- Well, I was thinking more as a backup, savvy?

Historien fortsätter och Dawy Jones och Den flygande holländaren är på jakt efter honom. Tidigare har Jack gett tillbaka Jones själ i utbyte mot hans älskade Svarta Pärlan, men detta utbyte kunde först genomföras efter att Jones har haft Svarta Pärlan i sin ägo i tio år. Det visar att Jack verkligen älskar sitt skepp. När Jones kommer efter honom och Pärlan så möts de med ett leende på läpparna, efter viss övertalning från den alltid så älskvärda Elisabeth Swan.

Skulden är betald och med det är Jack fången i ”Dawy Jones locker”, vilket är på havets botten vid världens ände. Kan vår hjälte överleva detta? Tja, inte utan hjälp det är säkert. Hur ska det sluta då Jack är borta, kommer allt att fortsätta som om ingenting har hänt? Eller ska de försöka rädda vår favoritpirat?

Med den stora slutstriden mellan alla pirater och regering, och för att kunna möta hotet så måste piraterna enas. Det enda sättet som detta kan ske är om det högsta piratrådet samlas och då behöver de Jack. Därför beger de sig ut till världens ände för att rädda honom, men hur ska de klara sig dit? De kommer behöva en kapten som kan sina farvatten och det finns inte en bättre kapten att skicka för att rädda Jack än Kapten Barbossa, som Jack dödade i den första filmen. Tillbaka från de döda styr Barbossa segel mot världens ände.

När Jack väl är tillbaka bland de levande så sätter de av mot Shipwreck Cove. Där befriar de Calypso, som är havets gudinna, och där börjar striden.


On Strangers Tides är den senaste filmen med Jack Sparrow. Filmmässigt var jag personligen skeptisk eftersom att vissa tidigare stora karaktärer inte är med, exempelvis Elisabeth och Will och många från den gamla besättningen från Jacks pärla. Jag tycker att det ändå är en väldigt bra film med mycket humor och personligen tycker jag att Jack är den viktigaste karaktären i hela filmserien. Jag kommer inte att gå in på mer detaljer på den nya filmen då jag inte vill förstöra upplevelsen för någon annan.

När man tar en snabb titt på Jacks karaktär skulle man kunna tro att han bara bryr sig om sig själv, men efter att du har sett hela filmserien ser du att han är väldigt lojal mot sina vänner. I On Strangers Tides visar han att det finns känslor i hjärtat då han ger upp evigt liv för kvinnan han älskar.

För att summera hela filmserien skulle jag ge den 8,5/10. Det är helt klart värt att se alla Pirates of The Caribbean-filmerna, men jag skulle säga att den första filmen är helt klart bäst och därefter är den senaste filmen den näst bästa filmen.


Källförteckning
Bild Pirates of The Caribbean: On Strangers Tide (2011). URL: http://www.onlinemovieshut.com/wp-content/uploads/2011/03/pirates-of-the-caribbean-on-stranger-tides-poster.jpg (Läst: 2011-06-03)

Sagan om ringen

Skillnader mellan bok och film


J.R.R. Tolkiens värld är en värld full av fantasi och skapelser som vi inte ens kunnat drömma om. Trots detta har Tolkien lyckats skapa liv i form av ord på papper. Hans berättelser berör något i oss alla, allting beskrivs i minsta detalj. Regissören Peter Jackson har inte heller sparat på detaljer. Allt är detaljerat i både filmen och boken, vilket gör de båda världskända. Nu när böckerna är anpassade till filmduken görs det så klart många ändringar. Trots att Jackson har varit väldigt noggrann i sin produktion finns det inte en möjlighet att få med bokens alla detaljer och händelser på tre timmars film. Därför är det möjligt att de som har läst boken kan bli lite besvikna när de ser filmen.


Jag anser dock att en filmatisering av en bok aldrig kan bli lika bra som själva boken. När man läser en bok skapar man egna ”inre bilder” och föreställningar som kanske inte överensstämmer med filmen, vilket kan orsaka ett visst dilemma. Har man denna inställning inför Sagan om Ringen-filmerna (2001-2003) tror jag att man kommer att tycka att det är fantastiska filmer. I allmänhet finns det en skillnad mellan böcker och filmer på grund av att de är olika typer av medier.

En fråga som ständigt dyker upp är varför just läsare och tittare av Sagan om Ringen blir mer hängivna till berättelsen än till andra böcker som blivit filmatiserade. Min teori är att det finns få böcker på samma nivå som Sagan om Ringen (1954-1955). Få skönlitterära verk har lockat fram så mycket reaktioner och hängivenhet. Första gången jag läste boken 2006 minns jag dess effekt på mig. Jag läste boken efter att ha sett filmen och det blev en otrolig skillnad, även om Jacksons filmer är oerhört väldetaljerade finns det ingenting som slår boken. Om filmskaparna blev överraskade om de fick negativa reaktioner av de som älskar Tolkiens skrifter, kanske det beror på att de som föredrar böckerna har missförstått detta faktum att det inte går att få med alla detaljer från en bok i en film.


Ett exempel som frångår boken är hur karaktären Arwen (Liv Tyler i filmen) framställs i filmen. Hon har en mycket liten karaktärsroll i boken. Hon är Aragons (Viggo Mortensen i filmen) käresta, men om henne berättas det väldigt lite om. Manusförfattarna tillsammans med regissören Peter Jackson tog tillfället i akt och de skrev om på ett väldigt skickligt sätt saker som andra karaktärer gjorde i boken och lät Arwen bli en mer omfattande karaktär i filmen. Detta gav Aragon i filmen en cool och intressant flickvän, istället för nästan frånvarande person i boken.

Den mest anmärkningsvärda skillnaden mellan boken och filmen är strukturen. Tolkiens De två tornen är andra boken i trilogin och den är uppdelad i två delar. En del följer kriget i Rohan, medan den andra delen fokuserar på Frodos och Sams resa. I filmen utelämnar de inledningen av boken, bland annat Boromirs död, som istället används som en linjär klimax i slutet av första filmen. Än en gång måste Jackson berömmas som gör detta på ett skickligt sätt så att första filmen får en bra och spännande avslutning. En avslutning som omöjliggör att inte se även den kommande filmen. Vidare visste Jackson att det fanns tillräckligt med bra material till den andra filmen för att använda Boromirs död i första filmen.

Även den andra filmen kulminerar, eller rättare sagt får en höjdpunkt och stannar där. Detta utförs i filmen med slaget i Helms klyfta, medan boken avslutar med att Frodo och Sam går till Isengård med Frodos sammanförande av Shelob som är den gigantiska spindeln. Det var scener som var kvar för filmens tredje och sista del, en anpassning för Sagan om konungens återkomst. Detta gjordes dels för att överensstämma tidslinjen som anges i boken och dels för att upprätthålla spänningen.

Trots alla dessa skillnader och likheter ger jag ändå filmen och boken 5 av 5 toasters. Aldrig förut har jag tyckt både en bok och en film är så bra att de får toppbetyg båda två. Detta kanske beror på att jag gillar fantasy, men även spelar en skicklig regissör och en skicklig författare roll i mitt betyg.


Källförteckning
Bild J.R.R Tolkien. URL: http://image.guardian.co.uk/sys-images/Film/Pix/gallery/2001/10/17/rings010.jpg (Läst: 2011-06-02)
Bild Lord of The Ring books. URL: http://cdn.most-expensive.net/wp-content/uploads/2008/12/expensive-tolkien-book-the-lord-of-the-rings.jpg (Läst: 2011-06-02)
Poster LoTR The Fellowship of The Rings (2001). URL: http://www.moviegoods.com//Assets/product_images/1020/187968.1020.A.jpg (Läst: 2011-06-02)

Dawn of War-introt vs Ultramarines

Dawn of War-introt

När introt börjar ser man elden och avgaserna från en Thunderhawk som åker över stridsfältet där en grupp Blood Ravens Space Marines som försöker överta en kulle är undertryckta av Ork-eldgivning från toppen. Sergeanten meddelas att förstärkning är på väg, men då justerar Orkerna sin haubits och spränger deras Predator Tank, deras enda eldunderstöd, och en våg av Orker springer upp från sina skydd (små ”skyttegravar”) och rusar ner med sina knivar och yxor redo. Alla Space Marines samlar sig, men precis när Orkerna ska hoppa in så blir hela vågen massakrerade av en Dreadnought. Blotta åsynen av den är nog för att stärka moralen och göra soldaterna redo för att överta kullen. Med ett heroiskt vrål från sergeanten så rusar de upp för kullen och blir i stort sett slaktade av Orkerna där, men de fortsätter ändå.

Crescendot (höjdpunkten) i striden är när en Ork springer fram och slänger en landmina på Dreadnoughten och den följande explosionen dödar i stort sett alla, förutom sergeanten och fyra till fem Orks. Han ser sig runt och hittar deras flagga (Blood Ravens Banner). Trots fokuserad eldgivning lyckas han ta sig upp till toppen av kullen och sätta ner flaggan, men inte före han har blivit skjuten i nacken (snett skott), så det är med sina sista krafter som han lyckas sätta fast flaggan. Sen zoomar det ut och man får se ett flertal Drop Pods i skyn.

Ultramarines (2010)

Filmen handlar om en grupp nyblivna Ultramarines och deras uppdrag när de beger sig till planeten Mithron får att hjälpa ett kompani av Imperial Fists, stationerade där för att skydda ett relikskrin, men något har orsakat dem att skicka ut ett nödanrop om hjälp.

När Ultima Squad (Ultramarines-truppen) anländer till ytan och finner vägen till relikskrinet bevittnar de vad som orsakade nödropet. Alla Imperial Fists där är döda och vissa lik är arrangerade i Chaosstjärnor (8-kantig ”stjärna”). Land Speedern som de har med sig åker fram före truppen som spanare, men när de sedan ser den igen får de inget svar från den (två Ultramarines sitter i den). När kaptenen Severus och en truppmedlem söker sig fram upptäcker de att besättningen har blivit skjutna och hela truppen blir fast i ett bakhåll. De lyckas slå tillbaka det, men tre stycken i truppen dör. Kaptenen undersöker ett av liken och de upptäcker att Black Legion Chaos Marines är ansvariga för garnisonens död.

Ultimata Squad beger sig till relikskrinets inre och blir där överfallna av Daemon Prince som dödar en i truppen och sliter med sig kaptenen Severus genom väggen utför ett stup. När de når det innersta av skrinet så möter de en kaplan/pastor och ytterligare en Imperial Fist, de enda överlevarna. De beger sig tillbaka med boken Liber Mithrus, en helig relik som gavs åt garnisonen av Kejsaren (”Gud”) själv.

På tillbakavägen blir de överfallna av en stor grupp Chaos Marines. De förlorar många, men det visar sig att Severus överlevde och med hans hjälp lyckas de döda alla och tar sig till skeppet (via Thunderhawk). Där visar det sig att boken är korrumperad och Severus blev besatt av demonprinsen. Den flyr till skeppets reclusium (tempel) och överlevarna (tre stycken) följer efter och försöker förinta den. Demonen knockar två av dem och tar den tredje (Proteus) till mitten av en ritualcirkel. Den avslöjar att den har tänkt ta Proteus utseende för att kunna infiltrera planeten och öppna Warp Gaten, men en fjärde överlevande (Pythol, en Apothecary som var väldigt skadad) ingriper och räddar Proteus. Han blir dödad av demonen, men det ger Proteus tid att hämta deras heliga Åskhammare i templet och med den förinta demonen precis innan skeppet beger till Macragge, hemplaneten.

Kritik
Problemet jag har med filmen är att regissören och producenten inte verkar vara så insatta i spelet Warhammer, eftersom det är flera saker som är fel i filmen. Hjälmarna går väldigt lätt att ta loss, då de ska i stort sett vara fastsvetsade. Chaos Marinerna i filmen väser, de ska vråla ”Blood for the Blood God, Death to The False Emperor” osv. Karaktärernas ansikten ser ut som lera samt rustningarna ser ut som plast, ingen rustning ska se ut som plast. Även om introt är kort och handlingsfattig, så är det bättre animerat och har en bättre känsla över sig. Rustningarna skramlar mer, skotten känns tyngre/kraftigare.

Om de bara hade skaffat samma animerare för filmen som för introt, så hade det kunnat bli en jättebra film. Musiken är väldigt bra däremot, både i introt och filmen. Filmen är en thriller och inte en action, vilket jag anser var ett underligt val av genre.

Det är så många fel i filmen att jag inte kan tycka om den. Handlingen är ganska bra och kan bygga upp spänning ibland, men det är för lite. Och att filmen är sämre animerad än ett intro, som är sju år äldre, är inte en bra sak.

Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten

Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011) är en äventyrsfilm som handlar om den ökände kaptenen Jack Sparrow och som i alla de andra Pirates of the Caribbean-filmerna så har han ett nytt äventyr på gång. Jack Sparrow är på jakt efter ungdomens källa. Saken är den att ingen vet om denna källa verkligen existerar eller om det bara är en stor myt.

Det hela börjar med att Jack Sparrow ska rädda sin vän Joshamee Gibbs från att bli halshuggen, och då får han höra rykten om att han själv söker besättning till sitt skepp för att leta efter ungdomens källa. Jack lyckas rädda sin vän, men det leder till att båda två tillfångatagna istället och Jack ställs inför rätta hos Kung Georg II. Kungen ber Jack att guida en expedition med hans gamla sjörövarfiende Kapten Barbossa som ledare för att hitta ungdomens källa före spanjorerna.

Jack lyckas även lokalisera den människa som låtsats vara honom och det visar sig vara hans gamla ”flamma”, Angelica. Hon berättar även lite smått om ritualen som måste utföras för att hela legenden om ungdomens källa ska fungera. De är tvungen att hitta Ponce de León’s berömda silverkalkar, fylla dem med vatten och hitta en tår av en jungfru för att sätta i en av de två kalkarna. Den som dricker vattnet med tåren får förnyat liv medan den som dricker kalken utan tår offrar sitt liv, det vill säga avlider.

De båda ger sig iväg i det skepp som skulle vara Angelicas skepp, men de får senare reda på att det i verkligheten är Kapen Svartskäggs skepp, vilket gör det hela lite jobbigare. Det visar sig även att Angelica är Kapten Svartskäggs dotter.

När de äntligen når fram till ungdomens källa efter många om och men, så blir de attackerade både av Spanjorerna och Kapten Barbossa. Barbossa hugger kapten Svartskägg med sitt giftspetsade svärd och han tar i anspråk Svartskäggs magiska svärd samt hela Svartskäggs besättning. Angelica vill offra sitt liv genom att dricka bägaren utan tår och ge bägaren med en tår till Svartskägg så att han överlever. Jack, som han är, lyckas lura båda två och därmed dör Svartskägg. Angelica får ett långt liv tack vare detta och Jack tar även tillbaka sitt förlorade skepp ”Svarta Pärlan”. Oturligt nog är skeppet förseglat i en flaska, men han och Gibbs far iväg med hopp om att de ska lyckas få ut skeppet ur flaskan och tillbaka till originalstorlek.


Jag såg Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten på en biograf här i Piteå i 3D, men att se filmen i 3D var inte så speciellt. Jag rekommenderar dock denna film, även om jag tycker den inte riktigt håller standard om jag jämför de andra Pirates of the Caribbean-filmerna. Med andra ord är filmen helt klart värd att se, även om den är lite sämre jämfört med de gamla filmerna. Om de gamla filmerna får en 10/10 i betyg, så får den senaste filmen kanske 8/10 i betyg.

Det är helt klart Johnny Depp med sin rollfigur Jack Sparrow som gör hela denna och alla de andra filmerna värda att se. Jag tycker han är en väldigt bra och rolig skådespelare. Jag hade gärna sett honom i mer filmer, men jag tror dock inte att han passar i några andra genrer än äventyrs- eller fantasyfilmer.


Källförteckning
Bild Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011). URL: http://movieuptodate.com/wp-content/uploads/2011/05/Pirates-of-the-Caribbean-On-Stranger-Tides-Movie-Trailer.jpg (Läst: 2011-05-31)

G.I Joe: The Rise of Cobra

G.I Joe: The Rise of Cobra (2009) är en science-fiction/action film som utspelas på jorden i framtiden. Då möter det onda det goda i en tid av världsdominans. Duke Hauser (Channing Tatum) är en sann amerikansk soldat och han vägrar ge upp och håller alltid ryggen bakom sin trupp. Hans bästa vän Wallace Weems aka Ripcord (Marlon Wayans) är också en amerikansk soldat som har ambition och är dessutom rolig och flörtig. Filmen inleds med att presentera dessa två huvudpersoner samt antagonisten. Man får dock inte reda på vem som är antagonist på en gång.

Soldaterna samt deras pluton får i uppdrag att skydda ett par nanoraketer åt James McCullen (David Murray). Inuti dessa nanoraketer ligger det mängder av nanorobotar och dessa nanorobotar är utvecklade att bland annat äta sig genom metaller och att förstöra giftiga eller döda celler i människokroppar.

Operationen i sig är hemligstämplad och det uppstår komplikationer under färden. De goda möter de onda i en kamp om att rädda världen. Vid denna tidpunkt rekryteras Duke och Ripcord till de godas sida genom utpressning. Det enda sättet att ta sig in i den speciella plutonen är att bli tillfrågad. Denna pluton är den bästa i branschen och i hela världen.

Karaktärer
I filmen får man möta den goda sidan först och detta sida kallas G.I. Joe. Den goda sidan består av:

• General Abernathy eller även känd som Hawk (Dennis Quaid).
  
• Heavy Duty (Adewale Akinnuoye-Agbaje) är en soldat i G.I Joe som är rätt tung och stor.
  
• Breaker (Saïd Taghmaoui) är deras data geni och specialiserad på att förutspå motståndarnas planer eftersom han har rätt hög IQ.
  
• Shana ”Scarlett” O’Hara (Rachel Nichols) är den enda kvinnan i plutonen som är legosoldat.
  
• Snake Eyes (Ray Park) är utklädd till en ninja som är aldrig åker på spö eller ger sig och han säger inte något heller.
  

Två karaktärer från det onda laget är:

• Baronessan/Anastaisa DeCobray (Sienna Miller) och hon har ett förflutet med Duke.
  
• Storm Shadow (Byung-hun Lee) och han är Snake Eyes broder.

Duke

Den skönaste killen i hela filmen. Han har disciplin och inger respekt. Det är en kille som man måste ha i en film, en riktig soldat. Han är ”the good guy”, om man så säger. Duke är trogen och inte en som går bakom någons rygg.

Själva karaktären är en förebild. Man tänker ”Wow, han är en riktig hjälte som varken bryr sig om pengar eller beröm”. Han gör även fel val yrkesmässigt ibland och detta beror på att det är känslor eller vad han tycker är rätt som är inblandat.

Han lever hur som helst upp till huvudrollen och gör ett bra jobb.

Ana

Den onda men vackra kvinnan. Hon är lite farlig och dödlig, men i slutet av filmen förstår man varför hon är sådan. Hon kallas baronessan som tidigare nämnts. Det är en rätt kraftig titeln måste jag säga!

Det finns inte så mycket att säga om denna karaktär förutom att hon spelar den bra.

Snake Eyes

Denna kille får en att vilja se action. Den självdisciplin och grymma ninjaskills som Snake Eyes har gör denna karaktär underbar! Faktum att han inte pratar och bär mask gör honom bara ännu mer grym.

Jag älskar denna karaktär, iskall och allmänt grym! Även en karaktär som denna är ett måste i en actionfilm. Namnet på honom är också ganska legendariskt.

Ripcord

Vi har också så klart den roliga typen i filmen, han som dessutom är lite egenkär och flörtig. Det finns inte så mycket att säga om honom förutom att han är Dukes bästa vän och hans högra hand. Lojal och pratsam också!


I filmen känns det som att alla känner varandra från båda sidorna. Alla har ett förflutet med någon. Detta påverkar alla i filmen också, för om man känner någon vill man inte skada den människan. Det blir med andra ord rätt så många sådana dilemman under filmens gång.


Jag tycker filmen är sjukt bra och rekommenderar den till alla! På senaste tiden har filmer slutat leverera. Det finns rätt bra filmer som kommit ut, men ingen som ger omdömet ”WOW den är BÄST”. Den här filmen var dock otroligt bra och jag kunde inte ens hitta några nackdelar. Bra story och skådespelare, helt enkelt ett bra jobb av Paramount Pictures och av Stephen Sommers som var regissör.


Källförteckning
Bild Ana G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdld-8P6nIEGqzTx4i-UoMYEH5drgshzn65ZA3ynPUwdk1seE5oFIaaYxfQ3mlMGOlp7pp-wVCJc2wbppvV-hxKehQ73JC3FsZICTNZnTV7ZcedBNGDPzpKJtdwOupIRIn6LiPXBdi0w0/s400/Sienna+Miller.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Duke G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.availableimages.com/images/pictures/2009/gi-joe-the-rise-of-cobra/aph_4.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild poster G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2009/05/gijoe_16.jpg (2011-05-31)
Bild Ripcord G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://images.allmoviephoto.com/2009_G.I._Joe:_The_Rise_of_Cobra/2009_gi_joe_008.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Snake Eyes G.I Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://4.bp.blogspot.com/_eR1Kuc888sc/TSZhX-9SbmI/AAAAAAAABRg/lEAFD50Db5E/s1600/Snake+Eyes.jpg (Läst: 2011-05-31)

Filmtrender

Trender som får filmer att verka irriterande lika varandra

Science fiction- eller futuristiska filmer som utspelar sig i framtiden har en blå ton och det är inte bara alla saker är blåa utan det verkar som att alla föremål har installerat ett blå LED-ljus (lysdiod). Ett bra exempel är filmen Tron: Legacy (2010). Man kan tro att de som gjort filmen la hälften av budgeten på blåa ljusslingor:

Tron Legacy

Detta gäller inte bara futuristiska filmer, även andra genrer har blivit kodade med färg. Skräckfilmer har också för det mesta en blå ton:

The Ring (2002)

Saw (2004)

Apokalyptiska filmer har en grå/urtvättad färgton:

The Road (2009)

The Book of Eli (2010)

Terminator Salvation (2009)

Orealistiska filmer har en grön ton:

Matrix (1999)

Fight Club (1999)

Man kan nästan gissa vilken sorts genre en film har när man endast sett en stillbild från en filmtrailer.


Vad är det som händer egentligen?
Det kallas för färgkorrektion. Förr i tiden när man ville att filmen skulle bli mer artistisk så fick man gå igenom en ryggbrytande process där man fick använda filter på kamera och ljus för att få fram den effekten man ville. Det var dyrt, svårt och väldigt få visste hur man gjorde för att det skulle bli ett bra resultat.

Hur ser det ut i dag då? Som filmdirektör i Hollywood behöver du bara anlita en praktikant från High School som får fram resultat med några få klick med musen och då får du den artistiska känslan som får publiken att se filmen genom ett par gamla vintagesolglasögon. Filmen Oh Brother, Where Art Thou? (2000) var den första att använda kraftig digital färgkorrektion tills varje scen hade den gammaldags sepiatonen:


När denna teknik utvecklades upptäckte andra regissörer att det var mindre kostsamt och ett snabbare sätt för filmen att få den atmosfären, utan att anlita professionela aktörer eller filmhanterare. De här färgerna har blivit den korta vägen till att visa känslor; gult gör att tonen verkar vara varmare, blå gör att scenen får den där mystiska känslan som om den vore upplyst av månen och det gråa gör att filmen får en deprimerande ton.

Och nu när vi ändå är inne på färg - allt annat är orange och blått. Precis som en kläddesigner från 90-talet så har dagens filmer bestämt att de 2 andra färgerna de behöver är orange och blått. Som den skarpsynte bloggaren Todd Miro har pekat ut på sin blogg Into The Abyss är att färgkombinationen oftast kombinerar den något ovanliga färgen orange mot en blå himmel:

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Eller ett vagt upplyst rum:

Iron Man 2 (2010)

Eller några specialeffekter som dem lyckats knåpa ihop:

Tron Legacy (2010)

Die Hard 4.0 (2007)

Denna effekt har dessutom drabbat filmposters:



Vad är det som händer egentligen?

Detta är färghjulet:


Placeringen av färgerna i hjulet är baserat på vilken nyans de har till varandra. Målet nu för regissören av en film är att få färgerna att få en fin kontrast till varandra. Eftersom de flesta filmerna handlar om människor så tar man en av färgerna i högra hörnet av cirkeln, en hudton. Sedan tar man en färg som ska ha den starkaste kontrasten till den valda färgen, det vill säga på motsatt sida av cirkeln. Ser du vilka färger man får? Just det, orange och blått.

Sedan början av skapandet av färgfilm har man försökt göra scener så att man får använda denna färgkombination så ofta som möjligt. Sedan det blev så enkelt att använda sig av färgkorrigering så har de tagit det så långt att varje rum är baddat blått och varje människa ser ut som de har fått en hemsk billig thailändsk spray-on solbränna.

Det är inte bara av lathet som det har blivit så här. De som ansvarar för färgerna i en film har en spann på ungefär två veckor att färglägga, ibland bild för bild, en hel film. Det behövs inte många titt på kalendern för den anställde och se hur deadlinen närmar sig snabbare och snabbare innan man slänger upp händerna i luften och säger ”Skit samma, alla gillar orange och blått!”

Watchmen (2009)

Källförteckning
Bild Die Hard 4.0 (2007). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvFIPQNTZF0KPyYO3J-dNO6Cu-lQn0cxVTgk8UZzCrJuN53YHAESy47JexST0FvQmFTL3znFnmwV5cogZVZyq6o0e8NMFfg_bZEQoy9rGg2f8_aGihBbmCC1eiG7w5-pNq8XhHd93p_8o/s1600/25.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Fight Club (1999). URL: http://content6.flixster.com/poll/15/34/153480_std.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Filmposter. URL: http://i-beta.crackedcdn.com/phpimages/article/9/2/0/27920.jpg?v=1 (Läst: 2011-05-16)
Bild Färghjul. URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqaTVHxw2yjwiSyCD3JIxV2YVrE3lNGsUGyXjh7EBfGvYZ6smLYFMQyW6gen0JvCa3Tzyz4ZHcuEjh7OnJre1tGD-uukIGzzd6KCbpcWfDS9MkG6MlWPakCf4-I3VmwrAiscLak9Y2ICPx/s400/color-wheel-300.gif (Läst: 2011-05-16)
Bild Iron Man 2 (2010). URL: http://www.obsessedwithfilm.com/wp-content/uploads/2009/12/iron-man-2-trailer-9-630x254.png (Läst: 2011-05-16)
Bild Oh Brother, Where Art Thou? (2000). URL: http://thecia.com.au/reviews/o/images/o-brother-where-art-thou-2.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Matrix (1999). URL: http://naderandthemovies.blogg.se/images/2011/harrisburg20dui20lawyer20matrix20differences_129006727.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Saw (2004). URL: http://images2.wikia.nocookie.net/__cb20110511195449/sawfilms/images/6/68/Saw1.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Terminator Salvation (2009). URL: http://moviesmedia.ign.com/movies/image/article/983/983288/terminator-salvation-20090515111915167_640w.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Book of Eli (2010). URL: http://www.scifiscoop.com/wp-content/uploads/2009/09/the_book_of_eli-6.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Ring (2002). URL: http://malinbengtsson.myshowroom.se/files/2011/04/ue_samara_emerges2_95544701.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Road (2009). URL: http://www.tmn.nu/blog/wp-content/uploads/2010/01/theroad.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Transformers: Revenge of the Fallen (2009). URL: http://media.gizmodo.com.au/wp/2009/06/transformers-2-review.png (Läst: 2011-05-16)
Bild 1 Tron Legacy (2010). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbDXZoIgJDwhbg16Wmbu-xl-YQcpi_Co-BCxoCuOEP_38yi_ZmvWoqb9EEKTZJChMjtuCyLk569IyHesPFInGiLIOD72R2iTmTpUswrS0L47hT0YKgNKOWp15K5_3X9RrTv8j8FnwXTxyB/s1600/Tron+Legacy+Set.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild 2 Tron Legacy (2010). URL: http://collider.com/wp-content/uploads/tron-legacy-movie-image-12-600x288.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Watchmen (2009). URL: http://thisrecording.files.wordpress.com/2009/03/2679729870_9b93856ec7_o.jpg (Läst: 2011-05-16)

Thor

Filmen Thor (2011) börjar med att Frostjättarna från Jountenheim hotar freden i de nio rikena år 965 och Asarna ledda av Oden rustar för krig. De går jättarna till mötes och besegrar dem. Frostjättarnas kraftkälla beslagtas och på så sätt förlorar de mycket av sin kraft och på så sätt råder det återigen fred i de nio rikena.

Egentligen handlar filmen om vad som händer c:a tusen år senare då Frostjättar tränger djupt in hos Asarnas för att stjäla tillbaka kraftkällan som en gång hade gjort dem till ett så stort hot för de nio rikena. Då den arrogante krigsguden (från den nordiska mytologin) Tor, son till Oden, får veta vad som hänt, tar han ett förhastat och korkat beslut utifrån sin egen hunger efter hämnd, vilket leder blodutgjutelse enbart för att bevisa vilken stor krigare han är. Det ivriga beslutet kom att medföra enorma konsekvenser för Tor och istället för att ta över efter sin far som kung över Asarna hotar nu återigen krig. Oden blir rasande och bestämmer sig för att bestraffa sin son. Han fråntar Tor sitt vapen Mjölner och sedan blir han förvisad till jorden för att leva som dödlig. Vad Tor inte vet är att även Mjölner skickas till jorden med ett dolt budskap om att endast den som är värdig dess krafter kommer att kunna använda den.

Då Tor kommer till jorden är han fylld av ilska och vrede för vad som har hänt. Jane Foster, en astrofysiker som studerar olika astronomiska fenomen tillsammans med sin assistent Darcy Lewis och hennes mentor Dr. Erik Selvig i New Mexico öknen hittar Tor. De tar hand om honom och försöker hjälpa honom så mycket som de kan, men Tor är aggressiv mot alla i sin omgivning och han vägrar att bli tillsagd av någon. Då Mjölner upptäcks av lokalbefolkningen dröjer inte länge förrän Tor är där för att hämta den, men det går inte som planerat och Tor kan inte lyfta hammaren hur han än försöker. Det är nu som förändringen börjar ske. Han omfamnar sitt öde och inser att han bara kan göra det bästa av situationen och vara glad för att det finns någon som Jane som bryr sig om honom.

Samtidigt upptäcker Odens bror Loke att han egentligen inte är den alla tror att han är, utan han är egentligen son till Frostjättarns ledare Laufey. På grund av den stora stress som faller på Oden så han faller in i så kallad ”Odensömn” för att kunna vila och återfå kraft. Detta resulterar i att Loke blir kung. Tors närmaste vänner börjar ana oråd och beger sig till jorden för att hämta tillbaka Tor samtidigt som Loke bestämmer sig för att förgöra Tor och Oden för alltid…


Vad som gör denna film till en mycket sevärd film är att man får se hur en person kan förändras. Tor är i början av filmen egocentrisk, arrogant och aggressiv. Han beter sig som ett litet barn och det enda han är ute efter är ära och berömmelse. Efter möte med Jane och försöket att slita lös Mjölner med råstyrka så händer det något. Jane hjälper honom att inse att råstyrka inte kan lösa allting. Han inser att om han någonsin ska kunna återvända hem så måste han sluta med att bara bry sig om sig själv och börja tänka på andra för en gångs skull. Det kommer att göra honom till den ledare som förväntas av honom för att han så småningom ska kunna leda sitt folk.

Allt detta gör Thor till en mycket sevärd film som jag rekommenderar om du är ute efter en välspelad, actionfylld och spännande film.


Källförteckning
Bild Thor (2011). URL: http://www.iwatchstuff.com/2011/03/18/thor-poster-intl-01.jpg (Läst: 2011-05-15)

Är musiken viktig i filmen?

Musiken har varit en stor del av filmen ända sen den först kom. Från början innan man hade kommit på hur man lade till ljud till filmen så fanns det ofta någon som spelade piano eller något annat instrument för att sätta stämningen till det som hände i filmen. Alltså redan innan man hade tekniken till att lägga till musiken i själva filmen så hade man ”livemusik”. Musiken spelades även vid vissa tillfällen när de spelade in filmerna för att bidra till atmosfären och hjälpa skådespelarna att komma in i det känslomässiga tillstånd som kunde underlätta för dem när de agerade.

Många av filmtittarna tar nog musiken för givet och tror att den bara är där för att ge filmen en extra touch och tror ofta att det inte spelar någon roll vad man använder för musik, men det som de inte har förstått är hur mycket av filmen som byggs upp runt musiken. Problemet är att de tänker sig musik som en låt och inte att musik även kan vara bakgrundsmusik, såsom en violin som spelar en dyster ton i bakgrunden för att tittarna ska komma in i den där lite dystra och sorgsna stämningen som passar till handlingen just i den delen av filmen. Det är en så stor del av filmen att det är synd att folk inte uppskattar det mer. Musiken är det som ger djupet och känslan till filmen, det tar filmtittandet till en helt ny nivå när man lägger till musik i filmen. Om man inte tänker på ljudet så gör det att man får en mycket ytligare upplevelse av filmen, för musiken är ett verktyg som filmskaparna använder för att ”dra in folk” i filmens ”värld”. Musiken är alltså ett sätt att beskriva och förmedla karaktärernas känslotillstånd på ett mer konkret sätt. Det är lättare att få rätt känsla om man använder flera olika sinnen än enbart synen.


Musiken kan också användas för att beskriva för tittarna var de är under filmen. Ett exempel är i filmen The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006) då huvudpersonen skickas iväg för att bo hos sin pappa som bor i ett annat land. Så fort han kommer till Tokyo börjar de spela japansk musik för att tittarna ska förstå var filmen utspelar sig och för att man ska känna sig som om man är där med dem. Ett annat exempel är att i nästan alla filmer som utspelar sig i det skotska höglandet så spelas det ofta mycket säckpipa eftersom att det är en musikstil som ofta kopplas till Skottland. usik kan användas i det syftet också, för att man ska förstå vart det utspelar sig utan att det behöver nämnas i filmen.

En av de mest påtagande effekterna då det spelas stråkmusik i en film är när den sakta tonas ut för att därefter försvinna helt och sedan fortsätta att vara helt tyst. Eftersom det låter i princip oavbrutet genom hela filmen är det just de gånger då ljudet försvinner helt som man blir säker på att något oväntat kommer att hända. Musiken och avsaknaden av musiken bygger alltså upp spänningen väldigt bra, man vet att något kommer att hända, men inte vad. Det gör att man blir mer koncentrerad. Det följs ofta av plötsliga höga ljud eller hög musik vilket ofta resulterar i en lätt hjärtklappning eftersom man är så koncentrerad på att något kommer att hända och när det väl händer är det aldrig vad man tror det ska vara. Med andra ord är det inte bara själva musiken som kan bygga upp spänningen och påverka oss tittare utan även de korta stunderna av fullkomlig avsaknad av musik och ljud kan påverka oss minst lika mycket.


För mig är musiken en av de viktigaste delarna i en film. Utan musik i filmen får man inte samma ”djup”, man förstår varken känslorna eller situationerna lika bra. Ett val av musik som verkligen är en personlig favorit är musiken från Star Wars-filmerna då man använder sig av en hel symfoniorkester och inte bara ett band.

Användningen av en symfoniorkester gör att upplevelsen av filmen blir så mycket starkare och påtaglig på grund av att det finns så många olika instrument som kan skapa den här speciella känslan. Om man inte skulle ha den här lite dämpade och mystiska musiken skulle det inte alls vara lika spännande om musiken var i perfekt harmoni. Det som kan vara dåligt med musiken i filmer är att artisterna ofta låter filmskaparna använda deras musik i reklamsyfte för att få ännu fler människor att lyssna på deras låtar och på så sätt kanske få sälja fler skivor. Som tur är det inte alla filmer som har sådan musik, de flesta har en speciell låt som är mer som en signaturlåt för filmen så att man ska ha något att känna igen den på.

Sammanfattningsvis skulle filmer utan filmmusik bli väldigt mycket tråkigare. Helhetsintrycket av filmer utan filmmusik skulle bli ganska platt och man skulle aldrig kunna få samma förståelse för varken historien eller karaktärernas känslor.


Källförteckning
Bild Star Wars (1977-1983). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/20/2007/BVN6D00Z/posters/star-wars.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006). URL: http://images.allmoviephoto.com/2006_The_Fast_and_the_Furious:_Tokyo_Drift/2006_fast_and_furious_tokyo_drift_wall_001.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Stumfilm. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stumfilm (Läst: 2011-05-15)

Eragon

Eragon (2006) handlar om den fattige pojken Eragon som en dag hittar ett drakägg i skogen när han är ute och jagar. Han tar hem ägget till sig och ur det föds en glittrande safirblå ögonsten till drake som han döper till Saphira. Tillsammans ska de rädda världen.


Eragon kan upplevas på två olika sätt, genom att läsa den som bok eller se den som film. Jag läste boken först och tyckte att den var jättebra. Jag skapade en egen värld inuti mitt huvud där jag såg allt på mitt eget sätt och eftersom det är en fantasybok så är de flesta figurer i boken påhittade och man får se dem precis som man vill. När jag såg filmen blev jag väldigt upprörd eftersom regissören Stefen Fangmeier tydligen inte har upplevt Eragon på samma sätt. Efter en knapp halvtimme kunde jag inte se mer av filmen för att jag tyckte den var ganska dålig faktiskt. När jag läste boken tänkte jag mig att när Eragon var hemma var allt lugnt, det gick ganska bra för människorna och solen lyste. I filmen tyckte jag att det var mörkt och trist och de verkade sura och misstänksamma och då hade jag inte ens kommit till den delen i filmen då det började gå dåligt.

Man brukar säga att man ska läsa boken först och sen se filmen, men i det här fallet tycker jag inte att man ska se filmen över huvudtaget om man läst boken. Den bara förstörde min syn på boken. Jag tror definitivt att jag hade tyckt filmen var helt okej om jag inte läst boken först. Det beror nog också på att det är en fantasybok/film och i boken får man hitta på hur allt ser ut medan i filmen är det regissören som har gjort filmen som han har upplevt den när han läste boken och då blir det inte som man själv har tänkt sig att filmen ska bli.

Jag tycker definitivt att det här är en bok som man ska läsa om man gillar lite tyngre böcker och även om jag inte gillar filmen så tycker jag ändå att man ska se den om man inte läst boken för då kan den säkert vara riktigt bra!


Källförteckning
Bild från filmen Eragon (2006). URL: http://www.cgfocus.com/images/moviereviews/Eragon/EragonTitle.jpg (Läst: 2011-05-15)

The Tourist

Film: The Tourist (2010)
Genre: Thriller-komedi
Huvudkaraktärer: Elise Clifton Ward (Angelina Jolie) och Frank Tupelo (Johnny Depp)

Elise Clifton Ward är skuggad i Paris av den franska polisen och Scotland Yard, men det är inte henne de är ute efter. Mannen de är ute efter är Elises älskare Alexander Pearce och polisen har under två års tid letat efter honom utan resultat. De skuggar därför den person som senast hade haft kontakt med honom, nämligen Elise.

På ett café i Paris får Elise ett brev från Alexander och i det brevet uppmanar han henne att ta ett tåg till Venedig. Fullt medveten om att hon är skuggad gör att hon snabbt bränner brevet. På tåget skulle hon välja ut en man som såg ut som Alexander och sedan sätta sig bredvid honom, allt för att få polisen på villospår.

Mannen på tåget som heter Frank Tupelo fastnar snabbt för den vackra Elise. Och innan kvällen är slut har han hunnit bjuda henne på middag. Väl framme i Venedig checkar de båda in på ett lyxigt hotell och när Frank börjar få det svårt att hålla sina känslor för Elise i styr, berättar hon att hon har känslor för en annan man. Dagen därpå när Frank vaknar upp upptäcker han att Elise är borta. Hon har gett sig ut i hopp om att få träffa sin man Alexander Pearce. Trots idogt letande, lyckas hon aldrig se skymten av honom. Frank däremot dyker upp flera gånger och tycks veta saker om Elise som hon aldrig berättat för honom. Hur kan det komma sig?


Johnny Depp som i vanliga fall brukar spela mer ”udda” roller, spelar i denna film en helt vanlig turist. Han spelar mot Elise som är en kvinna som tar för sig. Frank själv är lite mer tillbakadragen och det känns på något sätt som att Frank är lite underlägsen i jämförelse med henne. Frank lyckas dock trots sin något underlägsna sits ända visa att han är en man med humor!

Angelina Jolie spelar Elise, en gåtfull kvinna som förälskat sig i brottslingen Alexander Peace. Hon framstås som ”kvinnan alla vill ha” i denna film då man knappt kan se en fransk invånare eller italiensk polis som kan ta blicken ifrån henne när hon går förbi.

Man förväntar sig väldigt mycket av denna film, och med tanke på att Johnny Depp och Angelina Jolie har huvudrollerna så är det förståeligt. Början av filmen gör att intresset ökar för tittarna, men detta intresse trubbas snabbt av i och med ett antal långa och händelsefattiga scener. Efter dessa LÅNGA scener avslutas dock filmen på ett väldigt bra sätt. Med en actionscen lyckas de åter fånga tittarnas intresse och i den slutscenen avslöjas också filmens frågetecken - nämligen vem Alexander Pearce egentligen är.

Denna film är ett perfekt exemplar på en oförutsägbar vändpunkt och den kommer perfekt tidsmässigt och vänder upp och ner på allting, precis som en vändpunkt ska göra.

Denna film lockar framför allt tittare på grund av superkändisarna som medverkar. Skådespelarnas insats och den otroligt vackra miljön kompenserar upp den något fattiga handlingen och helheten i filmen blir helt okej. Denna film är enligt mig helt klart sevärd!



Källförteckning
Bild från filmen The Tourist (2010). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2010/10/the_tourist_118.jpg (Läst: 2011-05-15)

Independence Day

När det är dags att recensera Independence Day (1996) som räknades som en storfilm då man själv var c:a 4 år blir det svårt att inte vara partisk. Detta var någonting häftigt och coolt med rymdvarelser, ufon och Jeff Goldblum (som man sett som den coola Ian Malcolm i Jurassic Park). Trots att jag är äldre nu blir jag fortfarande en smula berörd av filmen och dessutom är den awesome.

Handlingen är barnsligt enkel. Det börjar med att man får se ett jättestort rymdskepp närma sig jorden som senare släpper ifrån sig 36 mindre ufon. Helt plötsligt börjar folk se stora ufon som kommer in över storstäderna, och ja, de är fortfarande stora fast det stora rymdskeppet släppte ifrån sig dem. Ett skepp är ungefär lika stort som Manhattan, alltså ungefär 60 kvadrat kilometer! Det är förstås rymdvarelser som har kommit för att ta över jorden och tömma den på alla resurser samt utrota mänskligheten.

Då rymdvarelserna förbereder en attack "snubblar" David Levinson (Jeff Goldblum) över rymdvarelsernas signal och får reda på en del oerhört viktig information som inte Vita Huset och USA:s militär fått reda på. Signalen är i själva verket en nedräkning och om den kommer till noll... Shack matt. Han kontaktar sin f.d. flickvän Constance Spano (Margaret Colin), som är Presidentens (Bill Pullman) rådgivare. Han berättar om rymdvarelsernas plan och genast börjar planeringen om hur man ska kunna slå ut faran från rymden.

Som en liten sidohandling får vi följa stridspiloten kapten Steven ”Steve” Hiller (Will Smith) och hans väg då han bl.a. skjuter ner ufon, slår ned en rymdvarelse och kommer med kvicka kommentarer (till och med är dessa kommentarer roliga!).

Som en annan liten sidohandling får vi också följa alkoholisten Russell Casse (Randy Quaid) och hans familj som kämpar för att överleva. En serie saker händer och Russell vet vad han måste göra för att rädda jorden.

Skådespelarna är helt underbara i sina roller, förutom Bill Pullman som känns väldigt överspelad. Jeff Goldblum och Will Smith är ett riktigt bra radarpar och kompletterar varandra riktigt bra. För övrigt vill jag bara säga att Jeff Goldblum är en av nutidens bästa skådespelare (tillsammans med Will Smith och Johnny Depp).

Några andra som känns riktigt bra i sina roller är Judd Hirsch som spelar Davids pappa Julius, Robert Loggia som spelar General William Grey, Vivica A. Fox som spelar Steves flickvän Jasmine Dubrow, James Rebhorn som spelar försvarsministern Albert Nimzicki och självklart Randy Quaid som spelar alkoholisten Russell Casse som påstår att han blivit bortrövad av rymdvarelser förut. Jag är inget stort fan till Margaret Colin, men i den här filmen är hon riktigt strålande och en bra skådespelare .

Trots all USA-propaganda och smått överspel från Bill Pullman är detta en riktigt bra film där Smith och Goldblum höjer filmens kvalitét några snäpp, vilket drar bort "tönt"-stämpeln som många av dessa filmer brukar få. Helt klart en film som man ska ha sett om man är filmintresserad eller bara vill ha en mysig stund. Och om du frågar mig är det här den bästa filmen jag någonsin sett!

Källförteckning
Bild från filmen Independence Day (1996). URL: http://www.filmnyheter.nu/wp-content/uploads/2010/10/independence-day.jpg (Läst: 2011-05-14)

Ice Age 3: Dawn of the Dinosaurs

Ice Age 3, den helt klart bästa animerade film som finns. Den handlar om ett gäng urtidsdjur (två mammutar, sabeltandad tiger, sengångare och en hel drös andra underbara och roliga karaktärer), kompisgänget Sid, Diego, Manny och Ellie lever livet bland alla de andra urtidsdjuren.

En dag hittar Sid tre jätteägg som han tar hand om. Detta skulle han inte ha gjort för nu har han väckt upp en argsint dinosaurie som vill ha tillbaka sina ungar. Sid som ville ta hand om de tre äggen blir tagen av dinosaurien ner till underjorden. Nu börjar den långa resan då gänget ska försöka rädda tillbaka deras kompis.


Karaktärer

Sid
Sid är en liten sengångare med underbara ögon och roliga framtänder. Han har ett stort hjärta, men det är lite svårt för de andra i gänget att ta honom seriöst.

Helt klart min favorit. Han drar så roliga kommentarer och är allmänt efterbliven. Sid ser alltid rolig ut och man kan ibland bara skratta åt det sättet han rör sig på. Han är gullig när han inte riktigt vet vad han gör och han förstår inte riktigt allvaret med allting.


Diego
Diego är en snäll sabeltandad tiger som förut var ute efter att jaga och döda sina kamrater, men hans personlighet har ändrats till det bättre efter att han träffade Manny och Sid.

En karaktär som behövs för filmen, men det är ingen som jag är direkt förtjust i. Det är svårt för denna karaktär att vara rolig, men man kan inte säga att han inte drar roliga komentarer för det gör han ibland. I samspel med andra karaktärer passar han väldigt bra in.


Manny
Manny är en stor mammut som är lite av en pappa. Han vill egentligen inte umgås med sina kamrater men han behöver dem. Han verkar mest vara irriterad på sitt kompisgäng, men innerst inne vet han att han behöver dem.

Jag tycker om Manny som karaktär för att han är så förstående och mogen. Han visar att man kan ha kul fastän man är gammal och skröplig. Manny är en mycket eftaren och mogen mammut och därför ser han till de övriga i sitt kompisgäng. Detta tycker jag är mycket mysigt för det visar bara att äldre personer tycker om att ta hand om yngre fastän det inte verkar som så. Manny är tyvärr inte en karaktär som är direkt rolig, men även han smälter bra in i gänget vilket gör att han får sin speciella karaktär samtidigt som han inte sticker ut för mycket.


Ellie
Ellie är en mammut brud som är tillsammans med Manny. En sprallig tjej som ändå vet vad hon gör.

Jag tycker att Manny är en rolig tjej som har två underbara pungråtter med sig. Dessa två råttor är mycket roliga och hittar på många roliga bus med och mot andra. Ellie är mer en karaktär som är med för att filmen ska få en spännande upptrappning.

Underworld: Rise of the Lycans

Jag ska skriva om en karaktär från filmen Underworld: Rise of the Lycans som heter Lucian.

Filmen Underworld handlar om vampyrer som styr och ställer under nätterna, men som inte kan göra någonting på dagarna. Därför har de skaffat egna slavar, varulvar som får vara vampyrernas vakter på dagarna och slava under nätterna. Varulvarna kan förvandla sig från människa till varulv och vice versa.

Lucian är en speciell varulv som vampyrernas ledare Viktor använder sig av och han uppfostrar Lucian som sin egen son. Lucian växer upp och dödar sin egen sort helt utan känslor för han har blivit lärd att det är så man ska göra. Viktor har även en dotter, Sonja, som Lycan börjar få känslor för.

Lucian börjar att inse hur dåligt varulvarna har det, så han slits mellan att sticka ifrån vampyrerna och rädda varulvarna och att umgås med vampyrbruden Sonja som han har fått känslor för. Viktor märker att Sonja och Lucian har inlett ett förhållande även om det är förbjudet, så det hela slutar i att Viktors dotter avrättas mitt framför Lycans ögon. Det är filmens vändpunkt.

Därefter startar Lucian uppror mot vampyrerna och vinner varulvarnas frihet. Efter denna incident fortsätter Lucian att slakta vampyrer kors och tvärs bara för att komma åt att döda vampyrernas ledare Viktor.

Lucian förvandlas alltså från en slav som var lydig och väldigt snäll mot alla till att bli varulvarnas ledare som är ute på nätterna och slaktar vampyrer i ett försök att hämnas på Viktor som för länge sen gått in i en djup sömn. Lucian har hamnat i en ond cirkel där han hela tiden är ute för att döda vampyrer för att finna frid efter att hans älskling blivit dödad av sin egen farsa.

Never Back Down

Never Back Down är en amerikansk actionfilm från 2008. Det är den bästa filmen som släpptes 2008.

Filmen handlar om Jake Tyler som måste flytta från sin hemstad till en ny stad, där han blir nerslagen och förnedrad i ett kickboxningsslagsmål mot mästaren Ryan McCarty. Han tar med ilskan till ett gym där han tränar kickboxning för att kunna spöa Ryan till slut och få ut sin hämnd. Jake tränar till det så kallade beat down där alla bästa kickboxare samlas, men Jake drar sig ur eftersom han fått den tjej som han ville ha från början. Detta gör Ryan förbannad och misshandlar Jakes bästa kompis Max så han hamnar på sjukhus. Jake bestämmer sig för att delta i beat down för att sätta stop för Ryan en gång för alla.

Denna film är som de flesta andra actionfilmer. Det finns en god sida och en ond sida, men så klart är det den goda sidan som vinner till slut. Man kan lätt känna igen sig med huvudperson Jake, eftersom han är en person som har varit med om en tragisk händelse och det var när hans far dog i en bilolycka. Jake känner sig skyldig för olyckan och bygger därmed upp en ilska inom sig. Han får flytta mycket och hinner aldrig finna ro där han bor, eftersom de bor alltid i lådor. Enda gången Jake inte känner någon ilska är när han tränar. Det är här hans vägvisare, i detta fall är det hans tränare i mixed martial arts som leder honom på rätt spår och får honom att kontrollera sin ilska. Detta speglar dagens samhälle ganska mycket, eftersom det finns många människor ute i världen som har ilskan inom sig och bara behöver lite vägvisning mot rätt väg, men det finns ingen som tar på sig detta arbete att hjälpa dessa människor.

Karaktärer
Jake Tyler som är huvudperson är en god människa, men som har varit med om en dålig upplevelse, som gör hans liv till det sämre. Han är alltid arg och enda gången han känner glädje är när han slåss eller när han tränar.

Max blir Jakes bästa vän och det är han som får honom att träna med mix martial arts. Max är en snäll och omtänksam person som tänker på andra före sig själv.

Ryan McCarty är den som förnedrar Jake på en fest. Han är ondskan själv i denna film och bryr sig bara om att vara populär.

Baja Miller är ihop med Ryan från början och det är han som gjorde henne populär. Hon var bara ett spöke innan han gjorde henne till något. Hon är olycklig tills Jake kommer och ger henne lycka. Miller är en trevlig och omtänksam person, men som var manipulerad av Ryan.

Gamer

Filmen Gamer är en film som är hyfsat bra, men det finns delar i filmen som kunde göras om. Det bästa med filmen är skådespelarna eftersom de är väldigt bra.

Att se Micheal C. Hall som Ben Castle i filmen Gamer är som att se Johnny Depp som Captain Jack Sparrow i Pirates of the Carribien. Det var helt enkelt perfekt! Filmen Gamer skulle inte ha varit densamma om inte Micheal C. Hall hade varit med. En väldigt bra scen med Micheal C. Hall är närmare slutet av filmen. Där börjar han bli riktigt bra, men annars är han inte med så mycket eller bidrar till filmen så mycket. Han gör sitt skådespel i filmen så bra att ingen annan skulle kunna göra det bättre.

Vi har en person som heter Kabel eller John Tillman. Han spelas av Gerard Butler. Samma sak gäller här - ingen annan kan ha spelat rollen som Kabel/John Tillman lika bra som Gerard Butler. Det skulle inte ha varit samma sak. Han spelar en ganska kall och taktisk fånge i filmen och det gjorde Gerard Butler väldigt bra. Man fick verkligen känslan av att han kunde hantera det han blev utsatt för och mycket annat.

Det finns dock en person i filmen som jag tycker att det skulle inte spelat någon roll om de bytte ut henne. Det är Amber Valletta som spelar Angie. Hennes roll i filmen är inte lika viktig som Gerard Butlers och Miheal C.Halls roll. Det enda hon gör i filmen är att gå runt, utan att säga så mycket.

Filmen handlar om ett spel och då behövs spelare och en spelare spelas av Logan Lerman. Hans karaktär är Simon Silverton som är i filmen en ”Gaming Superstar”, vilket innebär att han är en mycket välkänd spelare. Gamer handlar om ett spel som spelas som vanligt av människor, men skillnaden är att det är inga datorer i spelet utan det är riktiga människor som blir utsatta. Simon Silverton som är en superstjärna är den som spelar Kabel eller John Tillman i spelet i filmen.

Sedan finns det många fler karaktärer i filmen, men Micheal C. Hall, Gerard Butler och Logan Lerman är några personer som filmen inte skulle klara sig utan. De ger filmen exakt vad den behöver för att bli en bra film.

Av H.A Salty

Källförteckning
http://www.imdb.com/

The Matrix

The Matrix är en film från bröderna Andy och Lana Wachowski, som även varit med i produktionen av bland annat V for Vendetta. The Matrix är en virtuell värld där människan är på toppen av sin civilisations höjdpunkt, men ingenting är verkligt.

Datorhackern Thomas Anderson, eller Neo som han kallar sig i datorvärlden, söker efter svar på frågor han inte vet. Den som håller i alla svaren är den ökända terroristen Morpheus. Regeringen kontaktar Neo och ber om hans hjälp att fånga in Morpheus. Då står Neo inför ett val, att bistå regeringen, eller att ge sig in i den undre världen och själv bli jagad tillsammans med Morpheus. Hans liv blir aldrig sig likt igen.

The Matrix är inte bara en science fiction film, utan även en väldigt psykologisk film. Den utforskar människan och samhället och hur det mänskliga psyket fungerar under konfrontation. Det visar sig tämligen uppenbart i scenen där Morpheus ska lära Neo att alla inuti ”the Matrix” är ens fiender. Där säger Morpheus:
- The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy… You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system that they will fight to protect it.
Det betyder att människor hellre slåss för att behålla en lögn som gynnar dem, än att kasta bort den för en sanning som inte är en förbättring. Att vi hellre intalar oss att allt är som det ska, istället för att ta itu med problemet.

The Matrix är en högklassig psykologisk science fiction rulle fylld av spänning och specialeffekter. Till skillnad från många andra filmer är handlingen väl genomtänkt och kommer inte till korta. Historien vävs samman genom ett fenomenalt berättande. Förstaklassigt skådespeleri av alla inblandade, och ett förträffligt manus gör den här filmen värdig en femma på en femgradig skala.

Av Nordic Ranger

Avatar

Avatar är i mina ögon en fantastiskt bra amerikansk science fiction-film. Filmen kom på bio 2009 och är regisserad av James Cameron.

Filmen Avatar sägs vara en av de dyraste filmer som någonsin har gjorts. Den utspelar sig år 2154 när människorna landat på planeten Pandora. Människan är där för att hämta hem väldigt dyrbara mineraler samt göra lite forskning på växt- och djurlivet, men det blir inte riktigt som människorna hade tänkt sig eftersom det finns en annan slags människoart på planeten, Na’vi-stammen. De råkar bo precis på den rikligaste mineral källan, och det är just den mineralkälla som skulle betala för hela resan. För att slippa krig försöker människorna få na’vi-folket att flytta på sig och för att få kontakt med dem har de utvecklat ’’avatarer’’, alltså några slags klonkroppar av na’vi folket. ’’Avatarerna’’ är sammansvetsande med en människas DNA vilket innebär att avatarens nervsystem går hand i hand med människans. Människan styr avataren och upplever samma saker som avataren som om det skulle hända människan själv, men för att kunna bli en avatarförare så krävs en väldigt lång utbildning.

Jake Sully är en gammal marinsoldat som skadat ryggen i krig. Det har resulterat i att benen är förlamade, så han är numera rullstolsbunden. Han är nog ganska bitter över detta och vill nog väldigt gärna få tillbaka sin förmåga att kunna gå. Hans bror hade just gått färdigt avatarutbildningen och hade fått en avatar skapad av sitt DNA, men veckan innan Pandora-avfärden blir han rånad och skjuten till döds. Eftersom det kostar skjortan att göra en ny avatar så får den helt oerfarne ex-marinen Jake Sully ta över sin brors jobb. Som lön kommer han att få ryggoperationen betalad så att han sedan ska kunna gå igen. Detta förutsatt att han lyckades få na’vi-folket att flytta sig. Jake saknar trots allt all utbildning behöver så ingen förväntar sig särskilt mycket ifrån honom.

Under filmen får vi alltså följa Jake på Pandora, både som människa och som avatar. Det framgår väldigt tydligt i filmen att vad Jake än gör så blir det nästan alltid både rätt och fel.

/Rogga J

The Adventures of Baron Münchausen

The Adventures of Baron von Münchausen handlar om en äldre man, baron von Münchausen, som inte har alla hästar hemma. Baron von Münchausen tar på sig uppdraget att besegra en elak sultan som invaderar hans stad, men för att göra detta behöver Münchausen hjälp av sina gamla vänner och deras unika förmågor. Man får följa baronen på resan efter sina gamla vänner och i kampen mot den elaka sultanen. Ett äventyr där han trotsar både förnuft och förstånd för att uppnå seger.

Filmen är ett underbart exempel på att ingenting är omöjligt och att vad som helst kan hända. I filmen gör baronen och hans vänner otroliga saker som om det vore vardagliga saker, medan de vanliga människorna i filmen står häpna och tittar på. Denna film är en riktig njutning för fantasin, då den har ett barns fantastiska fantasi där logiken och förnuftet inte finns. Filmen The Adventures of Baron von Münchausen lockar en till många skratt. Man förundras över baron von Münchausens otroliga galenskaper och hur han löser alla sina problem på de mest självklara sätten. När man ser hur han löser vissa av sina problem blir man sittande stum utav hur självklar och dumma lösningarna är.

Jag rekommenderar filmen starkt därför att det är en film som får en att undra över vad som egentligen hände. Jag har själv sett filmen flera gånger, men är fortfarande inte säker på vad som verkligen sker i vissa scener. Anledningen till att det är så svårt att förstå vad som egentligen händer kan vara att filmen inte alltid följer en röd tråd. Det är inte svårt att hänga med i själva handlingen. Problemet är att veta vad som egentligen händer vilket inte alltid är så lätt, speciellt då det är en film utan logik och förnuft.

Terminator 2 Domedagen

Nu är Arnold Schwarznegger tillbaka som den stenhårda, laglösa och livsfarliga terminatorn i Terminator 2 - Domedagen där han spränger skiten ur allt och alla som ställer sig i vägen när han ska utföra sitt uppdrag, att rädda John Connor.

Filmen handlar om den goda Terminatorn som sänts tillbaka i tiden för att rädda John Connor. Denne person kommer att spela stor roll i framtidens krig mot robotarna och utan honom är människan chanslös. John Connor har det ganska jobbigt, eftersom hans fader är död och hans mor anses vara dum i huvudet och hålls instängd i ett psykhem på grund av sina syner då hon ser världens undergång. John själv bor hos sina låtsasföräldrar som han inte alls gillar speciellt mycket. Snart förändras hans liv helt och hållet och då han måste kämpa för sin överlevnad då en ond Terminator försöker döda honom. Det är just i detta läge som Arnold dyker upp och slåss för att rädda livet på John. Under filmens gång kommer de stöta på många faror och Terminatorn Arnold får innan slutet ge allt för att rädda framtiden.

Denna film är perfekt för folk som gillar explosiva science fiction/action-filmer som får dig att hålla för ögonen av spänning. Fastän detta är en riktig old school-film så är den riktigt cool och underhållande. Filmen spelas av riktigt bra skådespelare och filmen har en bra story. Det känns som att filmen är gjord lite grand så att man inte ska hinna andas ut ordentligt utan filmtittarna får ta del av action från början till slut. Och detta lyckas filmskaparna riktigt bra med och som tur är så är inte filmen alldeles för lång.

Jag ger filmen ett ganska högt betyg bara för att den är riktigt cool och det är bra skådespelare i den och just för att den är riktigt intensiv och underhållande.