The Shawshank Redemption

The Shawshank Redemption (svensk titel Nyckeln till frihet) (1994) är en av mina favoritfilmer. Den handlar om en man vid namn Andy Dufresne som blir oskyldigt dömd till livstids fängelse för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Han blir skickad till Shawshank för att avkänna sitt straff, och väl där börjar helvetet.

The first night’s the toughest, no doubt about it. They make you march in naked as the day you were born, skin burning and half blind from that delousing shit they throw at you, and when they put you in that cell… and those bars slam home… that’s when you know it’s for real. A whole life blown away in a blink of an eye. Nothing left but all the time in the world to think about it.

Den här repliken kan jag nästan helt utantill eftersom den är så känslomässigt laddad (och för att jag har sett filmen så många gånger).

Internerna slår vad om vem av de nya fångarna som kommer bryta ihop först och sedan börjar de att skrämma upp dem. Till slut bryter en av dem ihop när han får höra att han kommer bli påsatt av de värsta fångarna. Han börjar skrika och gråta tills fängelsevakten Hadley, ”the meanest screw to ever walk a turn in Shawshank”, kommer in. Han drar ut den gråtande fången och börjar slå honom med batongen tills han ligger livlös på golvet.

Nästa morgon sitter Andy och äter. Han får då höra av en fånge som jobbar på sjukstugan att den misshandlade fången inte överlevt natten eftersom läkaren redan hade farit hem för dagen. Jag förstår inte hur man kunde bry sig om fångarna så lite. Man skadade dem rejält fysiskt bara för att visa vem som var boss och läkaren brydde sig inte ens om att åka tillbaka till fängelset för rädda mannens liv.

När Andy tjärar taket på fängelset hör han när vakterna talar med varandra. Hadley ska få ärva 200 000 kronor av sin avlidna farbror, men han bara klagar över att allt han kan lägga pengarna på kommer bara att kosta honom mer pengar, barnen kommer att tjata över att få sin del och en stor del går till skatt. Då går Andy fram till vakten och börjar ställa personliga frågor som nästan resulterar i att han blir kastad från taket, men i sista sekund kommer han fram till sin poäng. Han kan hjälpa Hadley att slippa betala skatt mot en låg ersättning. Hans krav är en öl till sig själv och sina arbetskamrater på taket. Här börjar Andy sin verksamhet i fängelset. Det dröjer inte länge förrän han gör deklarationen och ger ekonomirådgivning till hela vaktstyrkan i fängelset. Det är verkligen inspirerande att se hur han lägger ner sin själ för att göra förbättra folks liv. Han bygger till exempel upp ett bibliotek där han hjälper fångar att läsa upp sina betyg så att de kan göra något av sitt liv när de kommer ut. Det har dock sitt pris. För att Andy ska tillåtas göra detta kräver fängelsedirektören att Andy ska tvätta pengar åt honom som han har tjänat genom mutor och utpressning.


Jag kan starkt rekommendera Shawshank Redemption till alla utom mindre barn då det är vissa scener som är ganska grova, till exempel scener som involverar våldtäkt, misshandel och mord. Man får en skön känsla i slutet, det känns som att hur hemskt livet än blir så kan man bli lycklig igen om man är villig att kämpa för det. Andy bryter sig ut ur fängelset, snor fängelsedirektörens pengar och flyr utomlands. Dessutom blir alla ”bad guys” straffade på ett eller annat sätt.

Jag kan lägga till att Red spelas av en av mina favoritskådisar, Morgan Freeman. Största anledningen till att jag gillar honom så mycket är nog på grund av hans medverkande i den här filmen.


Källförteckning
Poster Shawshank Redemption (1994). URL: http://eu.movieposter.com/posters/archive/main/42/MPW-21321 (Läst: 2011-06-03)

Forrest Gump

Forrest Gump är huvudpersonen i filmen (1994) med samma namn. Man får följa Forrest Gumps liv från barndom till ålderdom. Han har låg IQ och har det ganska motigt i sitt liv, till exempel betraktar många andra människor honom som en tönt . Trots sin låga begåvning lyckas han med det mesta, bland annat blir han idrottare på elitnivå, lyckad affärsman, miljonär och veteran från Vietnamkriget. Framgångsreceptet består av ett stort hjärta som han använder före sin intelligens. Hjärtat tänker före hjärnan.

Hans mamma har stor del i hans framgångar genom att ha lärt honom att tro på sig själv och att alltid hitta på utvägar och egna lösningar. Jenny lär han känna när han börjar skolan. Hon blir den enda klasskamraten som är snäll med honom.


Karaktärer

Forrest Gump

En efterbliven kille som spelas av Tom Hanks. Han pratar med långsam, entonig och släpande röst. Han har ett stort hjärta som tar honom genom livet och hjälper honom med att ta rätt beslut trots sin låga IQ. Ledorden i hans liv är Gud, mamma och Jenny.

Jenny

En klasskamrat (Robin Wright) som under deras första bussresa till slut låter Forrest Gump sitta bredvid henne och då bestämmer sig för att bli hans vän. Jenny och Forrest Gump har ett livslångt kamratskap. Hon vet och förstår att Forrest Gump är förälskad i henne, men behandlar alltid honom med respekt. Han hjälper henne i hennes problematiska liv med killar, droger och hennes pappa som misshandlar henne. Till slut inser hon att Forrest Gump är en människa att lita på trots sin låga IQ. Tillsammans får de en pojke. När hon kämpar på sin dödsbädd finns Forrest Gump där.

Mamma Gump

En ensamstående, kärleksfull och envis kvinna (Sally Field) som strider för sin sons rättigheter. Hon lär ut visdomsord till Forrest Gump, exempelvis ” Livet är som en chokladask. Man vet aldrig vad man får.” Hennes mål är att Forrest Gump ska bli en självständig och lycklig människa.

Löjtnant Dan

Militärchef (Gary Sinise) åt Forrest Gump i Vietnam. En man som lever efter regler och lagar. Han visar aldrig sina svagheter för andra människor. En känslokall typ som Forrest Gump lyckas med att göra mänsklig. När Forrest Gump räddar hans liv har han svårt att acceptera detta. Han ville istället dö för sitt fosterland. Efter kriget startar de tillsammans en fiskeriverksamhet till Bubbas ära, någonting som gör dem till miljonärer.

Bubba

Forrest Gumps bästa vän (Mykelti Williamson) som han lär känna när de utbildas till soldater inom armén. Bubba är mycket snäll och omtänksam. De är med i Vietnamkriget tillsammans och där blir Bubba skjuten och dör. Eftersom deras dröm var att fiska räkor tillsammans efter Vietnam uppfyller Forrest Gump deras dröm tillsammans med löjtnant Dan.


Forrest Gump är en otrolig berättelse som känns trovärdig. Man har lyckats med att blanda komedi och drama. Allting handlar bara om använda sina mänskliga egenskaper på bästa sätt. För Forrest Gump gällde det att vara positiv och se möjligheterna. Precis som chokladasken, man vet aldrig vad man får. Kärleken till Jenny följer honom genom hela hans liv. Han klänger sig inte fast vid henne utan finns bara där för att hjälpa.

Forrest Gump är ingen typisk hjälte. Han är varken stor, vacker, stark eller speciellt smart. Han har en låg IQ, men en typ av intelligens som hjälper honom att överleva. Trots allt behöver man inte vara bäst på allting för att ta sig fram i världen.

I filmen ingår amerikansk historia, bland annat träffar han på flera kända personer som Elvis Presley och presidenterna John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson och Richard Nixon. Jag var bara 1 år när filmen visades för första gången och mycket av det som berättas, till exempel Watergateskandalen, är nya kunskaper.

Totalt fick filmen sex Oscars. Tom Hanks fick en av dem för sin roll som Forrest Gump. Han lyckas med att spela rollen som Forrest Gump på ett trovärdigt sätt. Språket, kontrollbehovet, tron på att andra människor bara är snälla, allt detta tillsammans gör att Forrest Gump blir en person som det inte finns så många av i världen.

Som komedi är inte filmen Forrest Gump typisk amerikansk. Den amerikanska humorn driver ofta med den dubbelbottnade moralen i USA om förbjudna ämnen som man inte pratar öppet om, någonting som inte den här filmen gör. Här får man komedi genom att Forrest Gump lyckas med att leva som en vanlig människa, men gör det på sitt speciella sätt.


Källförteckning
Bild Bubba (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsW/18475-6645.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Forrest Gump (1994). URL: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/5/5e/ForrestGump2.jpg (Läst: 2011-06-03)
Bild Jenny (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsW/18757-6645.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Lieutenant Dan Taylor (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsS/16023.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Mrs Gump (1994). URL: http://www.filmcritic.com/features/assets_c/2010/05/forrest-gump-mrs-gump-560-thumb-560xauto-30408.jpg (Läst: 2011-06-03)
Poster Forrest Gump (1994). URL: http://images.moviepostershop.com/forrest-gump-movie-poster-1994-1020190695.jpg (Läst: 2011-06-03)

Sagan om ringen

Skillnader mellan bok och film


J.R.R. Tolkiens värld är en värld full av fantasi och skapelser som vi inte ens kunnat drömma om. Trots detta har Tolkien lyckats skapa liv i form av ord på papper. Hans berättelser berör något i oss alla, allting beskrivs i minsta detalj. Regissören Peter Jackson har inte heller sparat på detaljer. Allt är detaljerat i både filmen och boken, vilket gör de båda världskända. Nu när böckerna är anpassade till filmduken görs det så klart många ändringar. Trots att Jackson har varit väldigt noggrann i sin produktion finns det inte en möjlighet att få med bokens alla detaljer och händelser på tre timmars film. Därför är det möjligt att de som har läst boken kan bli lite besvikna när de ser filmen.


Jag anser dock att en filmatisering av en bok aldrig kan bli lika bra som själva boken. När man läser en bok skapar man egna ”inre bilder” och föreställningar som kanske inte överensstämmer med filmen, vilket kan orsaka ett visst dilemma. Har man denna inställning inför Sagan om Ringen-filmerna (2001-2003) tror jag att man kommer att tycka att det är fantastiska filmer. I allmänhet finns det en skillnad mellan böcker och filmer på grund av att de är olika typer av medier.

En fråga som ständigt dyker upp är varför just läsare och tittare av Sagan om Ringen blir mer hängivna till berättelsen än till andra böcker som blivit filmatiserade. Min teori är att det finns få böcker på samma nivå som Sagan om Ringen (1954-1955). Få skönlitterära verk har lockat fram så mycket reaktioner och hängivenhet. Första gången jag läste boken 2006 minns jag dess effekt på mig. Jag läste boken efter att ha sett filmen och det blev en otrolig skillnad, även om Jacksons filmer är oerhört väldetaljerade finns det ingenting som slår boken. Om filmskaparna blev överraskade om de fick negativa reaktioner av de som älskar Tolkiens skrifter, kanske det beror på att de som föredrar böckerna har missförstått detta faktum att det inte går att få med alla detaljer från en bok i en film.


Ett exempel som frångår boken är hur karaktären Arwen (Liv Tyler i filmen) framställs i filmen. Hon har en mycket liten karaktärsroll i boken. Hon är Aragons (Viggo Mortensen i filmen) käresta, men om henne berättas det väldigt lite om. Manusförfattarna tillsammans med regissören Peter Jackson tog tillfället i akt och de skrev om på ett väldigt skickligt sätt saker som andra karaktärer gjorde i boken och lät Arwen bli en mer omfattande karaktär i filmen. Detta gav Aragon i filmen en cool och intressant flickvän, istället för nästan frånvarande person i boken.

Den mest anmärkningsvärda skillnaden mellan boken och filmen är strukturen. Tolkiens De två tornen är andra boken i trilogin och den är uppdelad i två delar. En del följer kriget i Rohan, medan den andra delen fokuserar på Frodos och Sams resa. I filmen utelämnar de inledningen av boken, bland annat Boromirs död, som istället används som en linjär klimax i slutet av första filmen. Än en gång måste Jackson berömmas som gör detta på ett skickligt sätt så att första filmen får en bra och spännande avslutning. En avslutning som omöjliggör att inte se även den kommande filmen. Vidare visste Jackson att det fanns tillräckligt med bra material till den andra filmen för att använda Boromirs död i första filmen.

Även den andra filmen kulminerar, eller rättare sagt får en höjdpunkt och stannar där. Detta utförs i filmen med slaget i Helms klyfta, medan boken avslutar med att Frodo och Sam går till Isengård med Frodos sammanförande av Shelob som är den gigantiska spindeln. Det var scener som var kvar för filmens tredje och sista del, en anpassning för Sagan om konungens återkomst. Detta gjordes dels för att överensstämma tidslinjen som anges i boken och dels för att upprätthålla spänningen.

Trots alla dessa skillnader och likheter ger jag ändå filmen och boken 5 av 5 toasters. Aldrig förut har jag tyckt både en bok och en film är så bra att de får toppbetyg båda två. Detta kanske beror på att jag gillar fantasy, men även spelar en skicklig regissör och en skicklig författare roll i mitt betyg.


Källförteckning
Bild J.R.R Tolkien. URL: http://image.guardian.co.uk/sys-images/Film/Pix/gallery/2001/10/17/rings010.jpg (Läst: 2011-06-02)
Bild Lord of The Ring books. URL: http://cdn.most-expensive.net/wp-content/uploads/2008/12/expensive-tolkien-book-the-lord-of-the-rings.jpg (Läst: 2011-06-02)
Poster LoTR The Fellowship of The Rings (2001). URL: http://www.moviegoods.com//Assets/product_images/1020/187968.1020.A.jpg (Läst: 2011-06-02)

Hur många lingon finns det i världen?

Handling
Filmen Hur många lingon finns det i världen? (2011) handlar om Alex som är arbetslös och väldigt lat. Han vill arbeta med teater, men han orkar inte ens memorera repliker. Alex bor med sin flickvän och sitt barn och eftersom han är arbetslös och oansvarig så kastar flickvännen ut honom ur lägenheten. Alex tar sin tillflykt till sin hemstad Hudiksvall. Han ringer till sin bror och frågar om han kan bo hos honom ett tag, men brodern är inte glad att se Alex så han får bara bo en natt hos honom. Alex har lyckats att motvilligt få ett jobb som assistent på en dagverksamhet för utvecklingsstörda. På daghemmet ser han att de aldrig får göra något roligt och då börjar han hitta på spännande och minst sagt utmanande saker med de mentalt handikappade personerna på daghemmet.

Personliga åsikter
Personligen tycker jag att filmen är väldigt bra för att man får se hur de utvecklingsstörda kan ha det. Jag brukar inte tänka så ofta på de som har fysiska eller mentala sjukdomar, men den här filmen fick mig verkligen att tänka till. Jag liksom alla andra i världen har ibland fördomar om folk, men den här filmen fick mig verkligen att inse att alla inte är likadana. Alla har ändå känslor och man ska inte döma någon efter utseende eller t.ex. sjukdom.

Jag tycker också att de utvecklingsstörda ska få bestämma lite mera över sig själva, de ska inte bli tillsagda av till exempel deras föräldrar om vad de får och inte får göra. Det beror självklart också på vad de vill göra, alla deras beslut kanske inte är de bästa. Att uppträda på en scen borde absolut vara ens eget beslut och inte någons förälders.

Filmen är verkligen berörande och väldigt humoristisk. Filmen berörde mig även för att Alex som i början inte var så sugen på att jobba med de utvecklingsstörda, blev en av deras vänner och han brydde sig verkligen om alla när han lärde känna dem. Alex själv hade det inte så lätt i början av filmen eftersom han blev utkastad av sin flickvän och han fick inte ens ta hand om sitt barn. Ändå försökte han vara glad och hjälpa alla på daghemmet, han började inte dricka som säkert många i hans situation hade gjort. Alex gav aldrig upp för han ville verkligen visa att han kan ta ansvar och att han kunde förändra sig för att vinna tillbaka sin före detta flickvän och barn.

Hela filmen är egentligen väldigt rörande och man börjar verkligen tänka på hur bra man egentligen har det, att man kanske skulle vara lite mera tacksam över det man har. Titeln på filmen är dock lite dålig eftersom den har ingenting med filmen att göra. Om jag skulle betygsätta den här filmen så skulle den absolut få tio av tio poäng, det är en av de bästa filmer jag har sett. Jag brukar inte gilla svenska filmer eller dramatiska filmer heller för den delen, men denna film är absolut ett undantag.


Källförteckning
Bild poster Hur många lingon finns det i världen? (2011). URL: http://www.filmparadiset.se/wp-content/gallery/posters/hur-manga-lingon-finns-det-i-varlden-poster.jpg (Läst: 2011-05-24)

Filmtrender

Trender som får filmer att verka irriterande lika varandra

Science fiction- eller futuristiska filmer som utspelar sig i framtiden har en blå ton och det är inte bara alla saker är blåa utan det verkar som att alla föremål har installerat ett blå LED-ljus (lysdiod). Ett bra exempel är filmen Tron: Legacy (2010). Man kan tro att de som gjort filmen la hälften av budgeten på blåa ljusslingor:

Tron Legacy

Detta gäller inte bara futuristiska filmer, även andra genrer har blivit kodade med färg. Skräckfilmer har också för det mesta en blå ton:

The Ring (2002)

Saw (2004)

Apokalyptiska filmer har en grå/urtvättad färgton:

The Road (2009)

The Book of Eli (2010)

Terminator Salvation (2009)

Orealistiska filmer har en grön ton:

Matrix (1999)

Fight Club (1999)

Man kan nästan gissa vilken sorts genre en film har när man endast sett en stillbild från en filmtrailer.


Vad är det som händer egentligen?
Det kallas för färgkorrektion. Förr i tiden när man ville att filmen skulle bli mer artistisk så fick man gå igenom en ryggbrytande process där man fick använda filter på kamera och ljus för att få fram den effekten man ville. Det var dyrt, svårt och väldigt få visste hur man gjorde för att det skulle bli ett bra resultat.

Hur ser det ut i dag då? Som filmdirektör i Hollywood behöver du bara anlita en praktikant från High School som får fram resultat med några få klick med musen och då får du den artistiska känslan som får publiken att se filmen genom ett par gamla vintagesolglasögon. Filmen Oh Brother, Where Art Thou? (2000) var den första att använda kraftig digital färgkorrektion tills varje scen hade den gammaldags sepiatonen:


När denna teknik utvecklades upptäckte andra regissörer att det var mindre kostsamt och ett snabbare sätt för filmen att få den atmosfären, utan att anlita professionela aktörer eller filmhanterare. De här färgerna har blivit den korta vägen till att visa känslor; gult gör att tonen verkar vara varmare, blå gör att scenen får den där mystiska känslan som om den vore upplyst av månen och det gråa gör att filmen får en deprimerande ton.

Och nu när vi ändå är inne på färg - allt annat är orange och blått. Precis som en kläddesigner från 90-talet så har dagens filmer bestämt att de 2 andra färgerna de behöver är orange och blått. Som den skarpsynte bloggaren Todd Miro har pekat ut på sin blogg Into The Abyss är att färgkombinationen oftast kombinerar den något ovanliga färgen orange mot en blå himmel:

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Eller ett vagt upplyst rum:

Iron Man 2 (2010)

Eller några specialeffekter som dem lyckats knåpa ihop:

Tron Legacy (2010)

Die Hard 4.0 (2007)

Denna effekt har dessutom drabbat filmposters:



Vad är det som händer egentligen?

Detta är färghjulet:


Placeringen av färgerna i hjulet är baserat på vilken nyans de har till varandra. Målet nu för regissören av en film är att få färgerna att få en fin kontrast till varandra. Eftersom de flesta filmerna handlar om människor så tar man en av färgerna i högra hörnet av cirkeln, en hudton. Sedan tar man en färg som ska ha den starkaste kontrasten till den valda färgen, det vill säga på motsatt sida av cirkeln. Ser du vilka färger man får? Just det, orange och blått.

Sedan början av skapandet av färgfilm har man försökt göra scener så att man får använda denna färgkombination så ofta som möjligt. Sedan det blev så enkelt att använda sig av färgkorrigering så har de tagit det så långt att varje rum är baddat blått och varje människa ser ut som de har fått en hemsk billig thailändsk spray-on solbränna.

Det är inte bara av lathet som det har blivit så här. De som ansvarar för färgerna i en film har en spann på ungefär två veckor att färglägga, ibland bild för bild, en hel film. Det behövs inte många titt på kalendern för den anställde och se hur deadlinen närmar sig snabbare och snabbare innan man slänger upp händerna i luften och säger ”Skit samma, alla gillar orange och blått!”

Watchmen (2009)

Källförteckning
Bild Die Hard 4.0 (2007). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvFIPQNTZF0KPyYO3J-dNO6Cu-lQn0cxVTgk8UZzCrJuN53YHAESy47JexST0FvQmFTL3znFnmwV5cogZVZyq6o0e8NMFfg_bZEQoy9rGg2f8_aGihBbmCC1eiG7w5-pNq8XhHd93p_8o/s1600/25.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Fight Club (1999). URL: http://content6.flixster.com/poll/15/34/153480_std.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Filmposter. URL: http://i-beta.crackedcdn.com/phpimages/article/9/2/0/27920.jpg?v=1 (Läst: 2011-05-16)
Bild Färghjul. URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqaTVHxw2yjwiSyCD3JIxV2YVrE3lNGsUGyXjh7EBfGvYZ6smLYFMQyW6gen0JvCa3Tzyz4ZHcuEjh7OnJre1tGD-uukIGzzd6KCbpcWfDS9MkG6MlWPakCf4-I3VmwrAiscLak9Y2ICPx/s400/color-wheel-300.gif (Läst: 2011-05-16)
Bild Iron Man 2 (2010). URL: http://www.obsessedwithfilm.com/wp-content/uploads/2009/12/iron-man-2-trailer-9-630x254.png (Läst: 2011-05-16)
Bild Oh Brother, Where Art Thou? (2000). URL: http://thecia.com.au/reviews/o/images/o-brother-where-art-thou-2.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Matrix (1999). URL: http://naderandthemovies.blogg.se/images/2011/harrisburg20dui20lawyer20matrix20differences_129006727.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Saw (2004). URL: http://images2.wikia.nocookie.net/__cb20110511195449/sawfilms/images/6/68/Saw1.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Terminator Salvation (2009). URL: http://moviesmedia.ign.com/movies/image/article/983/983288/terminator-salvation-20090515111915167_640w.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Book of Eli (2010). URL: http://www.scifiscoop.com/wp-content/uploads/2009/09/the_book_of_eli-6.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Ring (2002). URL: http://malinbengtsson.myshowroom.se/files/2011/04/ue_samara_emerges2_95544701.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Road (2009). URL: http://www.tmn.nu/blog/wp-content/uploads/2010/01/theroad.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Transformers: Revenge of the Fallen (2009). URL: http://media.gizmodo.com.au/wp/2009/06/transformers-2-review.png (Läst: 2011-05-16)
Bild 1 Tron Legacy (2010). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbDXZoIgJDwhbg16Wmbu-xl-YQcpi_Co-BCxoCuOEP_38yi_ZmvWoqb9EEKTZJChMjtuCyLk569IyHesPFInGiLIOD72R2iTmTpUswrS0L47hT0YKgNKOWp15K5_3X9RrTv8j8FnwXTxyB/s1600/Tron+Legacy+Set.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild 2 Tron Legacy (2010). URL: http://collider.com/wp-content/uploads/tron-legacy-movie-image-12-600x288.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Watchmen (2009). URL: http://thisrecording.files.wordpress.com/2009/03/2679729870_9b93856ec7_o.jpg (Läst: 2011-05-16)

Är musiken viktig i filmen?

Musiken har varit en stor del av filmen ända sen den först kom. Från början innan man hade kommit på hur man lade till ljud till filmen så fanns det ofta någon som spelade piano eller något annat instrument för att sätta stämningen till det som hände i filmen. Alltså redan innan man hade tekniken till att lägga till musiken i själva filmen så hade man ”livemusik”. Musiken spelades även vid vissa tillfällen när de spelade in filmerna för att bidra till atmosfären och hjälpa skådespelarna att komma in i det känslomässiga tillstånd som kunde underlätta för dem när de agerade.

Många av filmtittarna tar nog musiken för givet och tror att den bara är där för att ge filmen en extra touch och tror ofta att det inte spelar någon roll vad man använder för musik, men det som de inte har förstått är hur mycket av filmen som byggs upp runt musiken. Problemet är att de tänker sig musik som en låt och inte att musik även kan vara bakgrundsmusik, såsom en violin som spelar en dyster ton i bakgrunden för att tittarna ska komma in i den där lite dystra och sorgsna stämningen som passar till handlingen just i den delen av filmen. Det är en så stor del av filmen att det är synd att folk inte uppskattar det mer. Musiken är det som ger djupet och känslan till filmen, det tar filmtittandet till en helt ny nivå när man lägger till musik i filmen. Om man inte tänker på ljudet så gör det att man får en mycket ytligare upplevelse av filmen, för musiken är ett verktyg som filmskaparna använder för att ”dra in folk” i filmens ”värld”. Musiken är alltså ett sätt att beskriva och förmedla karaktärernas känslotillstånd på ett mer konkret sätt. Det är lättare att få rätt känsla om man använder flera olika sinnen än enbart synen.


Musiken kan också användas för att beskriva för tittarna var de är under filmen. Ett exempel är i filmen The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006) då huvudpersonen skickas iväg för att bo hos sin pappa som bor i ett annat land. Så fort han kommer till Tokyo börjar de spela japansk musik för att tittarna ska förstå var filmen utspelar sig och för att man ska känna sig som om man är där med dem. Ett annat exempel är att i nästan alla filmer som utspelar sig i det skotska höglandet så spelas det ofta mycket säckpipa eftersom att det är en musikstil som ofta kopplas till Skottland. usik kan användas i det syftet också, för att man ska förstå vart det utspelar sig utan att det behöver nämnas i filmen.

En av de mest påtagande effekterna då det spelas stråkmusik i en film är när den sakta tonas ut för att därefter försvinna helt och sedan fortsätta att vara helt tyst. Eftersom det låter i princip oavbrutet genom hela filmen är det just de gånger då ljudet försvinner helt som man blir säker på att något oväntat kommer att hända. Musiken och avsaknaden av musiken bygger alltså upp spänningen väldigt bra, man vet att något kommer att hända, men inte vad. Det gör att man blir mer koncentrerad. Det följs ofta av plötsliga höga ljud eller hög musik vilket ofta resulterar i en lätt hjärtklappning eftersom man är så koncentrerad på att något kommer att hända och när det väl händer är det aldrig vad man tror det ska vara. Med andra ord är det inte bara själva musiken som kan bygga upp spänningen och påverka oss tittare utan även de korta stunderna av fullkomlig avsaknad av musik och ljud kan påverka oss minst lika mycket.


För mig är musiken en av de viktigaste delarna i en film. Utan musik i filmen får man inte samma ”djup”, man förstår varken känslorna eller situationerna lika bra. Ett val av musik som verkligen är en personlig favorit är musiken från Star Wars-filmerna då man använder sig av en hel symfoniorkester och inte bara ett band.

Användningen av en symfoniorkester gör att upplevelsen av filmen blir så mycket starkare och påtaglig på grund av att det finns så många olika instrument som kan skapa den här speciella känslan. Om man inte skulle ha den här lite dämpade och mystiska musiken skulle det inte alls vara lika spännande om musiken var i perfekt harmoni. Det som kan vara dåligt med musiken i filmer är att artisterna ofta låter filmskaparna använda deras musik i reklamsyfte för att få ännu fler människor att lyssna på deras låtar och på så sätt kanske få sälja fler skivor. Som tur är det inte alla filmer som har sådan musik, de flesta har en speciell låt som är mer som en signaturlåt för filmen så att man ska ha något att känna igen den på.

Sammanfattningsvis skulle filmer utan filmmusik bli väldigt mycket tråkigare. Helhetsintrycket av filmer utan filmmusik skulle bli ganska platt och man skulle aldrig kunna få samma förståelse för varken historien eller karaktärernas känslor.


Källförteckning
Bild Star Wars (1977-1983). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/20/2007/BVN6D00Z/posters/star-wars.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006). URL: http://images.allmoviephoto.com/2006_The_Fast_and_the_Furious:_Tokyo_Drift/2006_fast_and_furious_tokyo_drift_wall_001.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Stumfilm. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stumfilm (Läst: 2011-05-15)

Pojken i randig pyjamas

Pojken i randig pyjamas (2008) är en prisbelönad film som är regisserad av Mark Herman och producerad av David Heyman. Filmens gripande handling utspelar sig i Tyskland och Polen under andra världskriget, och i fokus finns en åttaårig pojke och hans familj. I denna dramatiska film illustreras kriget på ett annorlunda sätt än vad vi är vana vid.

Handlingen kretsar kring den åttaåriga Berlinpojken Bruno, som tillsammans med sin familj tvingas flytta ut på landsbygden. Från att ha haft ett lyckligt liv med många lekkamrater i huvudstaden blir Bruno ensam och uttråkad. Hans stora intresse för äventyr leder honom till flera upptäcktsfärder i den närliggande skogen, som han egentligen inte får vistas i. Inne i skogen träffar han en judisk pojke klädd i en randig ”pyjamas”. Pojken sitter bakom ett taggtrådsstängsel och de båda pojkarna inleder en hemlig vänskap.

Handlingen utspelar sig främst på den polska landsbygden, och familjen som beskrivs tillhör den tyska medelklassen. Pappan i familjen är en tysk soldat som blir befordrad, och det är i samband med detta som familjen måste lämna Berlin. I det inhägnade betonghuset som blir Brunos nya bostad håller det även till en del vakter och soldater. Det finns inga grannar, caféer eller affärer i närheten. Stämningen är dyster och allvarlig.

Pojken som Bruno möter bor i ett koncentrationsläger fyllt av människor i randiga ”pyjamasar”, men denna miljö får vi bara se utifrån genom Brunos ögon. Därför får filmen ett annat perspektiv än om handlingen skulle utspela sig inne i själva koncentrationslägret.

Filmens huvudperson är Bruno, en naiv och aningslös åttaåring. Han kommer från Berlin, och har varit helt opåverkad av kriget ända tills han i filmens början tvingas lämna staden. Han och hans familj flyttar ut till en landsbygd utan grannar och lekkamrater. Bruno har ingen aning om att pojken han möter är fånge i ett hemskt läger som Brunos pappa leder. Under filmens gång utvecklas Bruno som människa, exempelvis bestämmer han sig vid ett tillfälle för att gottgöra sin vän genom att hjälpa honom att hitta sin pappa.

Pojken som Bruno blir vän med heter Shmuel och är jude. Han är fånge i koncentrationslägret, men förstår inte allt som händer runt omkring honom. Det enda han vet är att han är fånge på grund av att han är jude och att alla i lägret har fått varsitt nummer fastsytt på sina randiga skjortor. Shmuel är mycket mager och ständigt hungrig. Han är rädd för soldaterna, men nästan lika naiv och oförstående som Bruno.

I denna film får man som tittare se alla händelser genom ett barns ögon. Mycket av det som sägs och händer är Bruno för ung för att förstå, men den som ser filmen (och även har ett historiskt facit) inser förstås vad filmen handlar om. Här är bilderna i filmen mycket betydelsefulla, liksom konversationerna mellan de olika karaktärerna. Allting i filmen sker i kronologisk ordning.

Förutom att filmen visar hur det kunde vara för en tysk familj under andra världskriget, uppfattar jag filmens budskap som att man ska gå sin egen väg och inte låta sig påverkas av andra. Bruno fick hela tiden inpräntat i sig hur dåliga judarna var, men fortsatte ändå att träffa och vara vän med Shmuel. Därmed fick han möjlighet att se att den judiske Shmuel inte var särskilt annorlunda.

Denna film är intressant, eftersom den visar kriget och dess konsekvenser ur ett mindre vanligt perspektiv. När man ser filmer om andra världskriget undrar man ofta hur tyskarna kunde lyda alla order utan att protestera. I denna film får man kanske inte något svar på den frågan, men man får i alla fall en liten inblick i tyskarnas situation. Många av dem förstod kanske inte vad som försiggick.

Pojken i randig pyjamas är en mycket sevärd film. Det är en film som alla från högstadieåldern och uppåt kan se, men enkelheten gör att den skulle passa bra som undervisningsmaterial när man studerar andra världskriget. Filmen väcker många känslor och frågor, och kan därför användas som diskussionsunderlag.



Källförteckning
Bild från filmen Pojken i randig pyjamas (2008). URL: http://www.karlskoga.se/images/200.5ad8f61d126f5180a05800022523/pojken.jpg (Läst: 2011-05-15)

The Tourist

Film: The Tourist (2010)
Genre: Thriller-komedi
Huvudkaraktärer: Elise Clifton Ward (Angelina Jolie) och Frank Tupelo (Johnny Depp)

Elise Clifton Ward är skuggad i Paris av den franska polisen och Scotland Yard, men det är inte henne de är ute efter. Mannen de är ute efter är Elises älskare Alexander Pearce och polisen har under två års tid letat efter honom utan resultat. De skuggar därför den person som senast hade haft kontakt med honom, nämligen Elise.

På ett café i Paris får Elise ett brev från Alexander och i det brevet uppmanar han henne att ta ett tåg till Venedig. Fullt medveten om att hon är skuggad gör att hon snabbt bränner brevet. På tåget skulle hon välja ut en man som såg ut som Alexander och sedan sätta sig bredvid honom, allt för att få polisen på villospår.

Mannen på tåget som heter Frank Tupelo fastnar snabbt för den vackra Elise. Och innan kvällen är slut har han hunnit bjuda henne på middag. Väl framme i Venedig checkar de båda in på ett lyxigt hotell och när Frank börjar få det svårt att hålla sina känslor för Elise i styr, berättar hon att hon har känslor för en annan man. Dagen därpå när Frank vaknar upp upptäcker han att Elise är borta. Hon har gett sig ut i hopp om att få träffa sin man Alexander Pearce. Trots idogt letande, lyckas hon aldrig se skymten av honom. Frank däremot dyker upp flera gånger och tycks veta saker om Elise som hon aldrig berättat för honom. Hur kan det komma sig?


Johnny Depp som i vanliga fall brukar spela mer ”udda” roller, spelar i denna film en helt vanlig turist. Han spelar mot Elise som är en kvinna som tar för sig. Frank själv är lite mer tillbakadragen och det känns på något sätt som att Frank är lite underlägsen i jämförelse med henne. Frank lyckas dock trots sin något underlägsna sits ända visa att han är en man med humor!

Angelina Jolie spelar Elise, en gåtfull kvinna som förälskat sig i brottslingen Alexander Peace. Hon framstås som ”kvinnan alla vill ha” i denna film då man knappt kan se en fransk invånare eller italiensk polis som kan ta blicken ifrån henne när hon går förbi.

Man förväntar sig väldigt mycket av denna film, och med tanke på att Johnny Depp och Angelina Jolie har huvudrollerna så är det förståeligt. Början av filmen gör att intresset ökar för tittarna, men detta intresse trubbas snabbt av i och med ett antal långa och händelsefattiga scener. Efter dessa LÅNGA scener avslutas dock filmen på ett väldigt bra sätt. Med en actionscen lyckas de åter fånga tittarnas intresse och i den slutscenen avslöjas också filmens frågetecken - nämligen vem Alexander Pearce egentligen är.

Denna film är ett perfekt exemplar på en oförutsägbar vändpunkt och den kommer perfekt tidsmässigt och vänder upp och ner på allting, precis som en vändpunkt ska göra.

Denna film lockar framför allt tittare på grund av superkändisarna som medverkar. Skådespelarnas insats och den otroligt vackra miljön kompenserar upp den något fattiga handlingen och helheten i filmen blir helt okej. Denna film är enligt mig helt klart sevärd!



Källförteckning
Bild från filmen The Tourist (2010). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2010/10/the_tourist_118.jpg (Läst: 2011-05-15)

Män som hatar kvinnor

Män som hatar kvinnor (2009) är baserad på Stieg Larssons roman med samma namn. Filmatiseringen av Stieg Larssons roman blev en rekordsäljande thriller. Under 2009 blev thrillern den tredje mest sedda icke engelskspråkliga filmen i världen.

Journalisten Mikael Blomkvist får i uppdrag att lösa en 40 år gammal mordgåta och den har att göra med den då 16-årig flickan Harriet Vanger som försvann spårlöst från en släktträff för 40 år sedan. Mikael hade tidigare blivit dömd för förtal, eftersom att han hade gjort en tidningsartikel om en företagsledare. Mikael har sex månader på sig att lösa mordgåtan innan han ska börja avtjäna sitt fängelsestraff. Den udda datahackern Lisbeth Salander blir inblandad i fallet på grund av olika omständigheter. Snart jobbar de tillsammans med att försöka lösa det mystiska försvinnandet.

Lisbeth visar sig vara en smart och skicklig hacker och tack vare henne kommer de på den avgörande pusselbiten i utredningen, den del som har varit olöst i 40 år. Under utredningen kommer de på fyra till olösta mord som har ett sammanhang med försvinnandet. Filmen har fått namnet Män som hatar kvinnor eftersom de först utnyttjat kvinnorna och därefter mördat dem.


Det är en modern film där kvinnan inte har en typisk kvinnoroll. Lisbeth är den pojkaktiga, mörkklädda, piercade och hårda tjejen som är svår att stoppa. I traditionella filmer är det vanligare att kvinnorna är med för att fylla filmerna med romantik och skönhet. De har sällan några hjälteroller, men i den här moderna filmen hade Lisbeth en hård och tuff karaktär och det var hon som fixade allt.

Noomi Rapaces gestaltning av Lisbeth Salander är så bra att det tveklöst gör hela filmen. Lisbeths stil och personlighet är imponerande. Hon passar utmärkt för rollen som en tuff hacker, hon har en iskall, beslutsam, oberörd min som inte går att rubba. Utan Noomi Rapace medverkan hade filmen förmodligen inte blivit lika sevärd.

Den andra huvudrollsinnehavaren Mikael Nykvist gör även han sin roll som Mikael Blomkvist på ett bra sätt, men det är en helt annan profil på den rollfiguren, den är inte alls lika spektakulär som Lisbeth Salander.


Filmen är från första stund spännande och den förblir det genom hela filmen. En viktig del av filmen är rollkaraktärerna, eftersom de gör att filmen blir så fängslande och att den känns välgjord. Skådespelarna lever verkligen upp till sina roller, vilket är viktigt för att deras rolltolkning måste stämma överens med grundhistorien. Filmen håller ett högt tempo och det känns spännande och brutal. Stundtals är filmen väldigt obehaglig, vilket tydligt framgår i flera otäcka scener som utspelar sig i filmen.

Filmmusiken har de på ett bra sätt lyckats anpassa till de olika scenerna i filmen, vilket bidrar till att filmen upplevs stressande och skräckinjagande. Den bygger upp den spännande känslan i filmen, vilket gör att den blir extra dramatisk. Även miljön bidrar till det kusliga stämningsläget, det är en ganska mörk omgivning med en hård tillvaro. De har filmat väldigt starka scener som är ruskigt obehagliga att se, bland annat en långvarig våldtäktsscen och även närbilder på plågsamt sargade kvinnokroppar.

Stieg Larsson har verkligen lyckats med att skapa en film som upprör. Kvinnor som blir så illa behandlade och förnedrade känns verkligen skrämmande. Filmen speglar starkt brutala mäns förnedring och utnyttjande mot kvinnor, därför känns det som en härlig revanschkänsla när Lisbeths Salander får sätta de vidriga männen på plats.


Källförteckning
Poster Män som hatar kvinnor (2009). URL: http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/13740/137409ed4b080fa148e93579c843afc2/postr_l.jpg (Läst: 2011-05-15)

Eat Pray Love

En enastående kvinnas berättelse om att finna sig själv

Vad gör Liz när hon upptäcker att hon inte längre är nöjd med sitt liv? När det känns som att något saknas?

Eat Pray Love (2010) är en makalös film som baseras på Elisabeth (Liz) Gilberts självbiografi med samma namn. Under en research i Indonesien inför en bok träffar hon en gammal medicinman som berättar för Liz att hon måste stå lika stadigt på marken som om hon hade fyra ben och dessutom betrakta världen med hjärtat istället för med huvudet. Genom att göra detta skulle hon finna den inre balans hon så länge sökt. Efter besöket hos medicinmannen bestämmer sig Liz för att resa runt i världen under ett år. De första fyra månaderna tänker hon spendera i Italien för att lära sig njutningens konst, de nästa fyra månaderna i Indien för att lära sig fromhetens konst och de fyra sista månaderna ska hon spendera i Indonesien där hon tänker lära sig konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna.

Eat Pray Love är en gripande film om Liz resa för att finna sig själv. Under sin vistelse i Italien lär hon sig njutningens konst genom att ta del av det italienska språket, men också genom att njuta av den italienska kokkonsten. I Indien lär hon sig fromhetens konst på ett ashram och genom att meditera, slappna av och bli ett med sig själv finner hon ett inre lugn. Konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna lär sig Liz i Indonesien. Hon besöker medicinmannen som tidigare berättade för henne hur hon skulle gå till väga för att finna njutningen och fromheten och han ska lära henne balansen mellan det goda och det sköna.


På vilket sätt skiljer sig filmen egentligen från boken som den baseras på?
Boken är skriven i dåtid och är väldigt ingående och detaljerad, vilket gör att det blir en mer levande berättelse. Liz beskriver sig själv som väldigt deprimerad och hon kallar ensamheten och nedstämdheten sina vänner. En stor del av boken handlar om hur tuff period det var i hennes liv och att den har satt sina spår. På sin resa går Liz omkring mycket och ser sig om. I boken är det många målande beskrivningar av naturen och omgivningen vilket ger läsaren en tydlig bild av hennes perspektiv. Hon försöker njuta och se världen genom sitt hjärta.

Filmen berättas i nutid och är inte alls lika mörk och deprimerad som boken, utan är istället väldigt ljus och färgglad. Omgivningen och Liz olika intryck är ständiga återkommande inslag. Människorna är inte lika väl beskrivna i filmen som i boken, men på sin resa träffar hon väldigt många människor och det är troligtvis därför Liz relationer inte skildras som djupa. Eftersom boken utspelar sig under så lång tid och filmkonceptet har en viss begränsning blir filmen väldigt kompakt då många händelser ska rymmas inom tidsramen.


Filmens skapare har trots allt lyckats väldigt bra med att förmedla känslan från boken till filmen, vilket ger ett personligt intryck då författaren verkligen lagt ner sitt hjärta i boken. Filmen ger ett ljust och färgstarkt intryck på ett sätt som får tittaren att bli berörd och fylld av känslor som lugn och lycka. Skådespelarna gestaltar karaktärerna väldigt trovärdigt och känslan av samhörighet är ofta närvarande.


Källförteckning
Bild 1 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://amoenus.blogg.se/images/2011/500x_eat_pray_love_critical_mass_141595718.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild 2 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://images.allmoviephoto.com/2010_Eat,_Pray,_Love/2010_eat_pray_love_010.jpg (Läst: 2011-05-15)

Philadelphia

Älskade människor

Titel: Philadelphia
Årtal: 1993
Regissör: Jonathan Demme
Medverkande: Tom Hanks, Denzel Washington, Antonio Banderas etc.

Filmen är baserad på en sann händelse om en advokat som år 1987 gick till domstol för att stämma advokatfirman Backer and Mackenzie som han tidigare hade jobbat för. Anledningen till varför han stämde sin före detta arbetsplats var för att han blev diskriminerad och uppsagd från den advokatfirman på grund av sin sjudom, AIDS.


Andrew Backett (Tom Hanks) är en framgångsrik advokat som under 80-talet arbetade på en av Philadelphias största advokatbyråer. Han har ett fast förhållande med en annan man, men han har valt att inte gå ut öppet med sin homosexuella läggning. Allt ser ut att gå som på räls för Andrew och ingenting tycks vara omöjligt för denna beundransvärda man. En kort tid efter en länge eftersträvad befordring blir han avskedad, detta på grund av att han drabbats av sjukdomen AIDS.

Att bli drabbad av denna fruktansvärda sjukdom som allmänheten för övrigt inte visste mycket om, kom att bli bokstavligt talat ett helvete för Andrew. Denna sjukdom hade under detta årtionde fått en enorm uppmärksamhet. Samtidigt spreds en annan ovanlig form av cancer främst mellan homosexuella män och kallades i USA för ”bögcancer”. Andrew blev utstött ur samhället och folk vågade inte vara i närheten av honom på grund av okunskap och rädsla att bli smittad genom luft och dylikt.


Målet gäller inte bara aids. Låt oss tala om vad målet egentligen gäller. Människors förakt och rädsla för homosexuella. Hur föraktet och hatet ledde till en homosexuell individs avskedande. Min klient - Andrew Backett.

Här har vi ett exempel på hur människors okunskap, fördomar och fruktan mot situationer som känns främmande och skrämmande kan orsaka diskriminerande och kränkande särbehandlingar av grupper så väl som enskilda individer i samhället. AIDS upptäcktes under senare delen av 1900-talet och trots den upplysta värld vi idag lever i reagerade samhället okunnigt och fördomsfullt mot de aidsdrabbade människorna. Det är fortfarande oklart hur sjukdomen uppstod, men det finns ett stort antal konspirationsteorier kring denna fråga. En återkommande teori är att viruset ska ha skapats och spridits genom vaccinationsprogram riktade mot afrikaner. Syftet ska ha varit ren rasism, ett försök till att döda svarthyade afrikaner. Filmens händelse skulle kunna dras i parallell med hur exempelvis rasism har funnits i vår värld i århundraden. Under 1200-talet avskaffades slaveriet från Västeuropa och de mänskliga rättigheterna tog ett steg i rätt riktning. Trots det kan vi fortfarande se att fördomar och synen på ”färgade” människor som ett lägre väsen lever kvar. Många gånger kanske det kan vara så att människor vill se sig själv som bättre än andra och värderar därför människans värde olika.

Vad Andrew hade som inte alla har i en svår livssituation är människor kring sig som stöttar honom samt att han hittar drivkraften inom sig som gör att han orkar kämpa vidare för sina rättigheter och sitt människovärde. Han uppsökte ett tiotal advokater och ingen var villig att ta hans fall till rättan på grund av rädsla mot både firman och sjukdomen. Han bestämde sig då för att tills vidare själv ta hand om fallet eftersom att han älskade juridik och var en lysande advokat. En viktig del som fick honom att orka med detta var just det stöd och den kärlek han fick från sin familj, en förmån som kanske inte alla har. För vissa kanske både samhället och de närmaste sviker. Det bör också nämnas att det finns människor runt om i världen som kämpar för de svaga och utsatta genom att driva in pengar till forskning och dylikt genom att t.ex. anordna insamling via olika arrangemang och galor.


Denna film var väldigt gripande och gav eftertanke om hur vi behandlar, ser på och även dömer andra människor och jag kan varmt rekommendera den.


Källförteckning
Bild 1 från filmen Philadelphia (1993). URL: http://www.reellifewisdom.com/files/images/Philadelphia.gif (Läst: 2011-05-15)
Bild 2 från filmen Philadelphia (1993). URL: http://img.timeinc.net/time/photoessays/2009/top10_hanks/top10_hanks_phil.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Aids. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aids (2011-05-15)

127 timmar

127 timmar (2010) är baserad på en verklig händelse som handlar om de dryga fem dagarna som den unge friluftsentusiasten Aron Ralston satt fast i en klippskreva. Allt på grund av att han tog ett snedkliv när han hoppade mellan klipporna i en avlägsen ravin i Utahs ödemark, vilket ledde till att olyckan var framme. Det ödeområdet som tidigare var så lockande blir helt plötsligt hans största fiende när han ramlar ner och en sten kommer i rörelse, ramlar över honom och kilar fast hans arm långt ner i en klippskreva. Där sitter han nu ordentligt fast med endast sin ryggsäck som innehåller ett väldigt begränsat förråd av mat, en fylld vattenflaska, rep, videokamera, GPS och ett billigt kinesiskt multiverktyg. Det är allt. Filmen skildrar hans tankar, gripande panik, avsked till nära och kära via hans videokamera och planer för att kunna befria sig själv.


Hur skulle du agera i denna ofattbara situation?
Det är filmens huvudfråga till åskådarna och troligen den största anledningen till att Danny Boyle valde att filmatisera boken Between a Rock and a Hard Place av den olycksdrabbade Aron Ralston. Att filmen är baserad på en verklig händelse gör det hela så klart ännu mer fascinerande och spännande. Man känner identifikation, för även om man inte har samma personlighet eller utseende som skådespelaren James Franco som spelar huvudrollen som Aron Ralston så tänker man hur man själv skulle ha gjort i samma situation.

Hade jag verkligen knäckt min egen arm, skurit med en slö fickkniv genom vävnad, muskler och senor för att komma loss? På grund av allt detta känner man riktigt frustrationen och ångesten som kryper fram i hela kroppen under filmens gång. Det fascinerande är också att när man spänt sitter och väntar på att något oundvikligt hemskt ska hända så är det helt tyst, inte ens några instrument behövs för att öka spänningen och intensiteten i filmen.

Filmen sätter även igång tankar om vad som egentligen är viktigt i livet, något som är väldigt påtagligt under hela filmen. Speciellt när Aron spelar in avsked via videokameran till sina nära och kära, som han inte har haft kontakt med under en lång tid, vilket visar än en gång på hur mycket våra nära och kära faktiskt betyder för oss. De är egentligen det enda viktiga i livet. Utan dem är vi ensamma och utelämnade. Vi behöver alla känna oss älskade och behövda.

Boyle har själv sagt att han ville få med behovet av gemenskap i filmen, att ensam inte alltid är starkast. Det visas väldigt tydligt i början av filmen då Aron inte svarar när hans mamma ringer som han inte har haft någon kontakt med på väldigt länge. Han är verkligen en sådan människa som tror att hela universum kretsar kring honom. När han ger sig ut i bergen i Utah känns det mest som om att han bara vill bli av med sin rastlösa energi och få energikickar. Det kunde lika gärna ha varit något annat. För trots sin stora personlighet, videokamera och GPS så förlorar han.

127 timmar är trots sin enkelhet en fantastisk hjältesaga med en väldigt gripande historia och lämnar en stark eftertanke till åskådarna. Filmen är även en fantastisk skildring av den mänskliga överlevnadsinstinkten och hur långt vi faktiskt är villiga att gå i vissa lägen, något som inte bara gör filmen nervigt spännande utan också väldigt intressant. Det är genom blod, svett och tårar som Aron kommer till insikt vad som egentligen är det viktiga i livet, vilket även blir ens egen insikt efter filmen.


Källförteckning
Bild från filmen 127 timmar (2010). URL: http://kritiker.se/bilder/omslag/126068.jpg (Läst: 2011-05-15)
Pålbrandt, H. (2011-02-11). Spännande men enformigt i längden. URL: http://www.unt.se/kultur/film/spannande-men-enformigt-i-langden-1243269.aspx (Läst: 2011-05-15)

Allt för min syster

Allt för min syster (originaltitel: My Sister´s Keeper) (2009) är en tårdrypande film baserad på boken med samma namn, skriven av Jodi Picoult, och går efter premissen: - Hur långt är en förälder villig att gå för att rädda sitt barn?

Anna Fitzgerald (Abigail Breslin) är ett så kallat ”provrörsbarn”. Hon framställdes på konstgjord väg för att bli en identisk donator till sin cancersjuke syster Kate (Sofia Vassilieva). Ända sedan födseln har Anna fått donera benmärg och flertalet organ, vilket gör att hennes liv blir allt mer begränsat. Vid 13 års ålder har hon fått nog och hon samlar alla sina sparade pengar för att få råd med en advokat. Hon väljer att stämma sina föräldrar för att få rätten till att äga sin egen kropp, även om hon vet att valet som hon gör kan leda till Kates död.


Karaktärer
Anna Fitzgerald
Hon är filmens huvudkaraktär och spelas av Abigail Breslin (Little Miss Sunshine, Signs m.m.).

Kate Fitzgerald
Sofia Vassilieva spelar Annas storasyster Kate som lider av leukemi. Kate är filmens huvudperson.

Sarah Fitzgerald
Hon är mamman i familjen och spelas av Cameron Diaz.

Brian Fitzgerald
Han spelas av Jason Patric och är pappan i familjen.

Jesse Fitzgerald
Han är Kate och Annas konstnärlige bror som spelas av Evan Ellingson.

Campbell Alexander
Han spelas av Alec Baldwin och är Annas advokat som lider av kraftig epilepsi.


Egna åsikter
Rollinnehavarna
Valet av skådespelare är i princip utmärkt. Alla skådespelare smälter ihop med sina karaktärer och gör att filmen känns oerhört trovärdig. Abigail Breslin, som stal våra hjärtan som den charmiga lilla tjejen i Little Miss Sunshine, gör en fantastisk insats som Anna i denna film. Hon får chansen att spela en lite seriösare roll och gör det med bravur. Och Abigail är inte ensam om det. Även Cameron Diaz får för första gången på flera år, efter i princip bara roller i komedifilmer, spela en mer allvarlig roll som den överbeskyddande mamman som in i sista stund vägrar att släppa taget om sin döende dotter.

Den största elogen måste ändå ges till Sofia Vassilieva för sin roll som Kate. Hon gör det så bra att det nästan känns som att hon själv har/har haft cancer. Hon rakade till och med av sitt hår och sina ögonbryn inför rollen som Kate Fitzgerald för att kunna relatera till och uppleva den utsatthet som en cancersjuk person kan tänkas känna.

Filmens uppbyggnad
I filmen visas personliga ”intervjuer” med karaktärerna i familjen då de berättar om sina tankar och funderingar över situationen. De är oerhört känslosamma i sina intervjuer vilket gör att filmen känns väldigt personlig och relaterbar, även om man själv kanske inte upplevt något likande av denna rang. Man får även följa Kate när hon berättar om hur familjen hade det innan cancern och under alla behandlingar. Hon ber även om förlåtelse till sin familj för att allting kretsat kring henne. Man känner sådan sympati för henne att det till slut gör ont i hjärtat. Nick Cassavetes som regisserat filmen har lyckats fånga både gråt, skratt, hat och rädsla på 108 minuter, vilket gör Allt för min syster till en känslotät rulle som kan få även den mest hårdhudade att fälla en och annan tår.

Allmänt
Filmen skapar flera frågor, exempelvis:
- Är det moraliskt rätt att på konstgjord väg designa ett barn?
- Vid vilken ålder har man rätt att bestämma över sig själv och sin egen kropp?
- Hur långt skulle man själv gå för att rädda livet på en närstående?
Detta är bara några av de frågor som dyker upp. Allt för min syster är en film som får en att tänka efter vad som egentligen är viktigt här i livet och vad man prioriterar. Det är en otroligt gripande film som skildrar allting som sker inom en familj när någonting så hemskt som cancer drabbar ett barn. Man får på ett fantastiskt sätt se hur man kan lyckas hitta små glädjepunkter även när världen verkar som mörkast.


My sister’s keeper - Trailer



Källförteckning
Bild från filmen Allt för min syster (2009). URL: http://hypotheticalthinking.files.wordpress.com/2009/12/my_sisters_keeper_m.jpg (Läst: 2011-05-15)

Forrest Gump

Forrest Gump (1994) är en gripande och djup film där man får följa en människa med ”ovanligt låg IQ”. Forrest Gump lyckas vara med om flera historiska ögonblick från 60- till 80-talet. Han lyckas bli krigshjälte i Vietnam, proffs i ping pong och en mycket framgångsrik affärsman.

Om det finns någon som ser oerhört ljust på livet trots en massa motgångar är det den ”låg intelligenta” Forrest Gump. Det är en inte bara en underbar film, utan man för även följa en del av den amerikanska historien. Man får uppleva flera olika historiska händelser. Efter att Forrest kommer hem från Vietnam träffar Forrest Abbot (Abbie) Hoffman, den största anti-krigs ledaren i historien. Forrest frågar sig varför alla människor jublar när Abbie säger ”the F word”? Forrest håller ett tal framför tusentals hippies som demonstrerar mot Vietnamkriget. Han tar sig in på ett av The Black Panther Partys möten där han lyckas hamna i bråk med en av deras ledare.

Forrests sätt att se på saker och ting skiljer sig så oerhört från hur vi ”normalbegåvade” människor ser på saker och ting. Han ser inga hinder och skapar sig heller inga fiender och på så sätt lyckas Forrest bli en framgångsrik affärsman. Under Vietnamkriget träffade Forrest en man, Bubba, som kom att bli Forrests bästa vän, men Bubba dör i strid. Forrest hade tidigare lovat denne man att skapa ett räkföretag tillsammans med honom och han håller självklart det han har lovat och köper sig själv en räkbåt. Räkförsäljningen går inte alls bra, men Forrest håller fortfarande hoppet uppe. Efter en stor storm vänder oturen och räkförsäljningen går framåt, så pass mycket att företaget Apple köper upp räkföretaget och Forrest blir därefter ekonomiskt oberoende. Budskapet visar klart och tydligt att man inte ska ge upp i motgångar. Forrest fortsätter jobba med att klippa gräs som för honom är mycket roande och han känner sig sysselsatt. Efter att ha varit förälskad i samma kvinna, Jenny, ända sedan barnsben gifter de sig till slut. De gifter sig trots att Jenny lider av den kroniska sjukdomen AIDS.

I dagens samhälle finns det miljoner människor som är så kallade ”mediakåta” - de gör allt för att hamna i tv-rutan och för att bli kända. Forrest visar motsatsen. Forrest får för sig att börja springa, det slutar med att han fortsätter att springa. Han springer genom flera olika stater. Människor börjar till slut springa med honom och han syns ganska snabbt i tv-rutan. Journalister springer ikapp honom för att få en intervju, men han är inte alls intresserad. Folk undrar varför? ”I just felt to start runing”, svarar Forrest varje gång någon frågar.



Forrest Gump förmedlar ett budskap som är väldigt tydligt men väldigt fint. Genom att vara snäll mot alla i sin omgivning och hålla kvar vid dina normer och värderingar kan du kämpa dig igenom dina motgångar och vara tacksam för dina framgångar, samtidigt som du håller fötterna kvar på jorden. Forrest skylter inte med sina framgångar, vilket gör honom ännu mer omtyckt av tittarna.

Källförteckning
Bild från filmen Forrest Gump (1994). URL: http://www.kokeshnet.com/wordpress/wp-content/forrest-gump-running-beard.jpg (Läst: 2011-05-15)
Forrest Gump (1994)
Forrest Gump (1994). URL: http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=120 (Läst: 2011-05-15)

Precious

Precious (2009) heter filmen som handlar om Claireece "Precious" Jones. Hon är en kraftigt överviktig tjej som drömmer om att bli känd.

Precious bor i Harlem, New York, med sin mamma som utövar psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp på henne. Inte nog med att hennes mamma förgriper sig på henne, hon har även ett barn sen tidigare med sin egen far, och ett till på väg. Precious kan varken läsa eller skriva trots att hon går i skolan, men det finns ett ämne hon verkligen gillar: matematik.

Första vändningspunkten i filmen är när Precious blir kallad till rektorn och blir avstängd för att hon är gravid för andra gången. Eftersom rektorn tycker om Precious så letar hon upp en skola för speciella där Precious börjar ett tag efter. I klassen går det bara tjejer och läraren är väldigt envis för att hon vill att det ska gå bra för Precious. Hon gör stora framsteg i skolan, men hemma blir det bara värre, tills den dagen då hon sticker.

Under filmens gång lär man sig att det kan finnas mycket bakom en persons uppträdande och attityd. Ta t.ex. Precious som kan bemöta andra människor på ett väldigt fientligt sätt och det beror på att hon inte kan lita på någon. Om man inte kan lita på sina egna föräldrar - hur ska man då kunna vara förmögen att lita på andra? Hur ska man kunna ha ett bra liv och vara glad, om man inte kan vara det i sitt eget hem? Föräldrars jobb är att vägleda, inte vilseleda. Att förgripa sig på någon, speciellt ett barn, är helt obegripligt och man borde inte få skaffa barn om man inte är förmögen att kunna ta hand om dem. Det borde finnas ett slags körkort för att få skaffa barn.

Filmen är väldigt breathtaking vid vissa tillfällen. Den kan bli lite långtråkig, men mestadels är den bra. Ibland kan den uppfattas som lite b-aktig eftersom det är väldigt mörkt under hela filmens gång, eller så var det bara min TV. Filmen har verkligen sålt bra och många köade för att få se filmen på bio när den kom 2009. En av producenterna är Oprah Winfrey och det är tack vare henne som filmen fick mycket uppmärksamhet innan och efter den släpptes (det finns dock meningsskiljaktigheter gällande Oprah).

Alla borde se filmen eftersom den berör även om man inte alls känner igen sig själv i den. Filmen är baserad på en novell av Sapphire och har berört många människor världen över. Den berörde mig väldigt mycket och jag förstår inte att det verkligen finns folk som blir behandlade på det sättet Precious blir.

Det finns få filmer som Precious som är riktigt bra. Det finns många böcker, men inte riktigt lika många filmer. Varje gång man läser en bok eller ser en film som berör ämnet barnmisshandel och/eller sexuella övergrep i familjen så känner man sig väldigt tacksam för livet man lever och familjen man har.


Källförteckning
Filmposter Precious (2009). URL: http://static.igossip.com/photos/damnimcute_Movie_Review_70715_Precious2009.jpg (Läst: 2011-05-13)