Epic film: Brott

Visar inlägg med etikett Brott. Visa alla inlägg

fredag 3 juni 2011

The Shawshank Redemption

The Shawshank Redemption (svensk titel Nyckeln till frihet) (1994) är en av mina favoritfilmer. Den handlar om en man vid namn Andy Dufresne som blir oskyldigt dömd till livstids fängelse för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Han blir skickad till Shawshank för att avkänna sitt straff, och väl där börjar helvetet.

The first night’s the toughest, no doubt about it. They make you march in naked as the day you were born, skin burning and half blind from that delousing shit they throw at you, and when they put you in that cell… and those bars slam home… that’s when you know it’s for real. A whole life blown away in a blink of an eye. Nothing left but all the time in the world to think about it.

Den här repliken kan jag nästan helt utantill eftersom den är så känslomässigt laddad (och för att jag har sett filmen så många gånger).

Internerna slår vad om vem av de nya fångarna som kommer bryta ihop först och sedan börjar de att skrämma upp dem. Till slut bryter en av dem ihop när han får höra att han kommer bli påsatt av de värsta fångarna. Han börjar skrika och gråta tills fängelsevakten Hadley, ”the meanest screw to ever walk a turn in Shawshank”, kommer in. Han drar ut den gråtande fången och börjar slå honom med batongen tills han ligger livlös på golvet.

Nästa morgon sitter Andy och äter. Han får då höra av en fånge som jobbar på sjukstugan att den misshandlade fången inte överlevt natten eftersom läkaren redan hade farit hem för dagen. Jag förstår inte hur man kunde bry sig om fångarna så lite. Man skadade dem rejält fysiskt bara för att visa vem som var boss och läkaren brydde sig inte ens om att åka tillbaka till fängelset för rädda mannens liv.

När Andy tjärar taket på fängelset hör han när vakterna talar med varandra. Hadley ska få ärva 200 000 kronor av sin avlidna farbror, men han bara klagar över att allt han kan lägga pengarna på kommer bara att kosta honom mer pengar, barnen kommer att tjata över att få sin del och en stor del går till skatt. Då går Andy fram till vakten och börjar ställa personliga frågor som nästan resulterar i att han blir kastad från taket, men i sista sekund kommer han fram till sin poäng. Han kan hjälpa Hadley att slippa betala skatt mot en låg ersättning. Hans krav är en öl till sig själv och sina arbetskamrater på taket. Här börjar Andy sin verksamhet i fängelset. Det dröjer inte länge förrän han gör deklarationen och ger ekonomirådgivning till hela vaktstyrkan i fängelset. Det är verkligen inspirerande att se hur han lägger ner sin själ för att göra förbättra folks liv. Han bygger till exempel upp ett bibliotek där han hjälper fångar att läsa upp sina betyg så att de kan göra något av sitt liv när de kommer ut. Det har dock sitt pris. För att Andy ska tillåtas göra detta kräver fängelsedirektören att Andy ska tvätta pengar åt honom som han har tjänat genom mutor och utpressning.

Jag kan starkt rekommendera Shawshank Redemption till alla utom mindre barn då det är vissa scener som är ganska grova, till exempel scener som involverar våldtäkt, misshandel och mord. Man får en skön känsla i slutet, det känns som att hur hemskt livet än blir så kan man bli lycklig igen om man är villig att kämpa för det. Andy bryter sig ut ur fängelset, snor fängelsedirektörens pengar och flyr utomlands. Dessutom blir alla ”bad guys” straffade på ett eller annat sätt.

Jag kan lägga till att Red spelas av en av mina favoritskådisar, Morgan Freeman. Största anledningen till att jag gillar honom så mycket är nog på grund av hans medverkande i den här filmen.

Källförteckning
Poster Shawshank Redemption (1994). URL: http://eu.movieposter.com/posters/archive/main/42/MPW-21321 (Läst: 2011-06-03)

måndag 16 maj 2011

Filmtrender

Trender som får filmer att verka irriterande lika varandra

Science fiction- eller futuristiska filmer som utspelar sig i framtiden har en blå ton och det är inte bara alla saker är blåa utan det verkar som att alla föremål har installerat ett blå LED-ljus (lysdiod). Ett bra exempel är filmen Tron: Legacy (2010). Man kan tro att de som gjort filmen la hälften av budgeten på blåa ljusslingor:

Tron Legacy

Detta gäller inte bara futuristiska filmer, även andra genrer har blivit kodade med färg. Skräckfilmer har också för det mesta en blå ton:

The Ring (2002)

Saw (2004)

Apokalyptiska filmer har en grå/urtvättad färgton:

The Road (2009)

The Book of Eli (2010)

Terminator Salvation (2009)

Orealistiska filmer har en grön ton:

Matrix (1999)

Fight Club (1999)

Man kan nästan gissa vilken sorts genre en film har när man endast sett en stillbild från en filmtrailer.

Vad är det som händer egentligen?
Det kallas för färgkorrektion. Förr i tiden när man ville att filmen skulle bli mer artistisk så fick man gå igenom en ryggbrytande process där man fick använda filter på kamera och ljus för att få fram den effekten man ville. Det var dyrt, svårt och väldigt få visste hur man gjorde för att det skulle bli ett bra resultat.

Hur ser det ut i dag då? Som filmdirektör i Hollywood behöver du bara anlita en praktikant från High School som får fram resultat med några få klick med musen och då får du den artistiska känslan som får publiken att se filmen genom ett par gamla vintagesolglasögon. Filmen Oh Brother, Where Art Thou? (2000) var den första att använda kraftig digital färgkorrektion tills varje scen hade den gammaldags sepiatonen:

När denna teknik utvecklades upptäckte andra regissörer att det var mindre kostsamt och ett snabbare sätt för filmen att få den atmosfären, utan att anlita professionela aktörer eller filmhanterare. De här färgerna har blivit den korta vägen till att visa känslor; gult gör att tonen verkar vara varmare, blå gör att scenen får den där mystiska känslan som om den vore upplyst av månen och det gråa gör att filmen får en deprimerande ton.

Och nu när vi ändå är inne på färg - allt annat är orange och blått. Precis som en kläddesigner från 90-talet så har dagens filmer bestämt att de 2 andra färgerna de behöver är orange och blått. Som den skarpsynte bloggaren Todd Miro har pekat ut på sin blogg Into The Abyss är att färgkombinationen oftast kombinerar den något ovanliga färgen orange mot en blå himmel:

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Eller ett vagt upplyst rum:

Iron Man 2 (2010)

Eller några specialeffekter som dem lyckats knåpa ihop:

Tron Legacy (2010)

Die Hard 4.0 (2007)

Denna effekt har dessutom drabbat filmposters:

Vad är det som händer egentligen?

Detta är färghjulet:

Placeringen av färgerna i hjulet är baserat på vilken nyans de har till varandra. Målet nu för regissören av en film är att få färgerna att få en fin kontrast till varandra. Eftersom de flesta filmerna handlar om människor så tar man en av färgerna i högra hörnet av cirkeln, en hudton. Sedan tar man en färg som ska ha den starkaste kontrasten till den valda färgen, det vill säga på motsatt sida av cirkeln. Ser du vilka färger man får? Just det, orange och blått.

Sedan början av skapandet av färgfilm har man försökt göra scener så att man får använda denna färgkombination så ofta som möjligt. Sedan det blev så enkelt att använda sig av färgkorrigering så har de tagit det så långt att varje rum är baddat blått och varje människa ser ut som de har fått en hemsk billig thailändsk spray-on solbränna.

Det är inte bara av lathet som det har blivit så här. De som ansvarar för färgerna i en film har en spann på ungefär två veckor att färglägga, ibland bild för bild, en hel film. Det behövs inte många titt på kalendern för den anställde och se hur deadlinen närmar sig snabbare och snabbare innan man slänger upp händerna i luften och säger ”Skit samma, alla gillar orange och blått!”

Watchmen (2009)

söndag 15 maj 2011

Är musiken viktig i filmen?

Musiken har varit en stor del av filmen ända sen den först kom. Från början innan man hade kommit på hur man lade till ljud till filmen så fanns det ofta någon som spelade piano eller något annat instrument för att sätta stämningen till det som hände i filmen. Alltså redan innan man hade tekniken till att lägga till musiken i själva filmen så hade man ”livemusik”. Musiken spelades även vid vissa tillfällen när de spelade in filmerna för att bidra till atmosfären och hjälpa skådespelarna att komma in i det känslomässiga tillstånd som kunde underlätta för dem när de agerade.

Många av filmtittarna tar nog musiken för givet och tror att den bara är där för att ge filmen en extra touch och tror ofta att det inte spelar någon roll vad man använder för musik, men det som de inte har förstått är hur mycket av filmen som byggs upp runt musiken. Problemet är att de tänker sig musik som en låt och inte att musik även kan vara bakgrundsmusik, såsom en violin som spelar en dyster ton i bakgrunden för att tittarna ska komma in i den där lite dystra och sorgsna stämningen som passar till handlingen just i den delen av filmen. Det är en så stor del av filmen att det är synd att folk inte uppskattar det mer. Musiken är det som ger djupet och känslan till filmen, det tar filmtittandet till en helt ny nivå när man lägger till musik i filmen. Om man inte tänker på ljudet så gör det att man får en mycket ytligare upplevelse av filmen, för musiken är ett verktyg som filmskaparna använder för att ”dra in folk” i filmens ”värld”. Musiken är alltså ett sätt att beskriva och förmedla karaktärernas känslotillstånd på ett mer konkret sätt. Det är lättare att få rätt känsla om man använder flera olika sinnen än enbart synen.

Musiken kan också användas för att beskriva för tittarna var de är under filmen. Ett exempel är i filmen The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006) då huvudpersonen skickas iväg för att bo hos sin pappa som bor i ett annat land. Så fort han kommer till Tokyo börjar de spela japansk musik för att tittarna ska förstå var filmen utspelar sig och för att man ska känna sig som om man är där med dem. Ett annat exempel är att i nästan alla filmer som utspelar sig i det skotska höglandet så spelas det ofta mycket säckpipa eftersom att det är en musikstil som ofta kopplas till Skottland. usik kan användas i det syftet också, för att man ska förstå vart det utspelar sig utan att det behöver nämnas i filmen.

En av de mest påtagande effekterna då det spelas stråkmusik i en film är när den sakta tonas ut för att därefter försvinna helt och sedan fortsätta att vara helt tyst. Eftersom det låter i princip oavbrutet genom hela filmen är det just de gånger då ljudet försvinner helt som man blir säker på att något oväntat kommer att hända. Musiken och avsaknaden av musiken bygger alltså upp spänningen väldigt bra, man vet att något kommer att hända, men inte vad. Det gör att man blir mer koncentrerad. Det följs ofta av plötsliga höga ljud eller hög musik vilket ofta resulterar i en lätt hjärtklappning eftersom man är så koncentrerad på att något kommer att hända och när det väl händer är det aldrig vad man tror det ska vara. Med andra ord är det inte bara själva musiken som kan bygga upp spänningen och påverka oss tittare utan även de korta stunderna av fullkomlig avsaknad av musik och ljud kan påverka oss minst lika mycket.

För mig är musiken en av de viktigaste delarna i en film. Utan musik i filmen får man inte samma ”djup”, man förstår varken känslorna eller situationerna lika bra. Ett val av musik som verkligen är en personlig favorit är musiken från Star Wars-filmerna då man använder sig av en hel symfoniorkester och inte bara ett band.

Användningen av en symfoniorkester gör att upplevelsen av filmen blir så mycket starkare och påtaglig på grund av att det finns så många olika instrument som kan skapa den här speciella känslan. Om man inte skulle ha den här lite dämpade och mystiska musiken skulle det inte alls vara lika spännande om musiken var i perfekt harmoni. Det som kan vara dåligt med musiken i filmer är att artisterna ofta låter filmskaparna använda deras musik i reklamsyfte för att få ännu fler människor att lyssna på deras låtar och på så sätt kanske få sälja fler skivor. Som tur är det inte alla filmer som har sådan musik, de flesta har en speciell låt som är mer som en signaturlåt för filmen så att man ska ha något att känna igen den på.

Sammanfattningsvis skulle filmer utan filmmusik bli väldigt mycket tråkigare. Helhetsintrycket av filmer utan filmmusik skulle bli ganska platt och man skulle aldrig kunna få samma förståelse för varken historien eller karaktärernas känslor.

Källförteckning
Bild Star Wars (1977-1983). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/20/2007/BVN6D00Z/posters/star-wars.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006). URL: http://images.allmoviephoto.com/2006_The_Fast_and_the_Furious:_Tokyo_Drift/2006_fast_and_furious_tokyo_drift_wall_001.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Stumfilm. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stumfilm (Läst: 2011-05-15)

Män som hatar kvinnor

Män som hatar kvinnor (2009) är baserad på Stieg Larssons roman med samma namn. Filmatiseringen av Stieg Larssons roman blev en rekordsäljande thriller. Under 2009 blev thrillern den tredje mest sedda icke engelskspråkliga filmen i världen.

Journalisten Mikael Blomkvist får i uppdrag att lösa en 40 år gammal mordgåta och den har att göra med den då 16-årig flickan Harriet Vanger som försvann spårlöst från en släktträff för 40 år sedan. Mikael hade tidigare blivit dömd för förtal, eftersom att han hade gjort en tidningsartikel om en företagsledare. Mikael har sex månader på sig att lösa mordgåtan innan han ska börja avtjäna sitt fängelsestraff. Den udda datahackern Lisbeth Salander blir inblandad i fallet på grund av olika omständigheter. Snart jobbar de tillsammans med att försöka lösa det mystiska försvinnandet.

Lisbeth visar sig vara en smart och skicklig hacker och tack vare henne kommer de på den avgörande pusselbiten i utredningen, den del som har varit olöst i 40 år. Under utredningen kommer de på fyra till olösta mord som har ett sammanhang med försvinnandet. Filmen har fått namnet Män som hatar kvinnor eftersom de först utnyttjat kvinnorna och därefter mördat dem.

Det är en modern film där kvinnan inte har en typisk kvinnoroll. Lisbeth är den pojkaktiga, mörkklädda, piercade och hårda tjejen som är svår att stoppa. I traditionella filmer är det vanligare att kvinnorna är med för att fylla filmerna med romantik och skönhet. De har sällan några hjälteroller, men i den här moderna filmen hade Lisbeth en hård och tuff karaktär och det var hon som fixade allt.

Noomi Rapaces gestaltning av Lisbeth Salander är så bra att det tveklöst gör hela filmen. Lisbeths stil och personlighet är imponerande. Hon passar utmärkt för rollen som en tuff hacker, hon har en iskall, beslutsam, oberörd min som inte går att rubba. Utan Noomi Rapace medverkan hade filmen förmodligen inte blivit lika sevärd.

Den andra huvudrollsinnehavaren Mikael Nykvist gör även han sin roll som Mikael Blomkvist på ett bra sätt, men det är en helt annan profil på den rollfiguren, den är inte alls lika spektakulär som Lisbeth Salander.

Filmen är från första stund spännande och den förblir det genom hela filmen. En viktig del av filmen är rollkaraktärerna, eftersom de gör att filmen blir så fängslande och att den känns välgjord. Skådespelarna lever verkligen upp till sina roller, vilket är viktigt för att deras rolltolkning måste stämma överens med grundhistorien. Filmen håller ett högt tempo och det känns spännande och brutal. Stundtals är filmen väldigt obehaglig, vilket tydligt framgår i flera otäcka scener som utspelar sig i filmen.

Filmmusiken har de på ett bra sätt lyckats anpassa till de olika scenerna i filmen, vilket bidrar till att filmen upplevs stressande och skräckinjagande. Den bygger upp den spännande känslan i filmen, vilket gör att den blir extra dramatisk. Även miljön bidrar till det kusliga stämningsläget, det är en ganska mörk omgivning med en hård tillvaro. De har filmat väldigt starka scener som är ruskigt obehagliga att se, bland annat en långvarig våldtäktsscen och även närbilder på plågsamt sargade kvinnokroppar.

Stieg Larsson har verkligen lyckats med att skapa en film som upprör. Kvinnor som blir så illa behandlade och förnedrade känns verkligen skrämmande. Filmen speglar starkt brutala mäns förnedring och utnyttjande mot kvinnor, därför känns det som en härlig revanschkänsla när Lisbeths Salander får sätta de vidriga männen på plats.

Källförteckning
Poster Män som hatar kvinnor (2009). URL: http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/13740/137409ed4b080fa148e93579c843afc2/postr_l.jpg (Läst: 2011-05-15)

onsdag 3 mars 2010

Sherlock Holmes

Jag har sett filmen Sherlock Holmes som är inspelad 2009. Huvudkaraktärerna i filmen är: Sherlock Holmes (Robert Downey Jr.), Dr. John Watson (Jude Law), Irene Adler (Rachel McAdams) och Lord Blackwood (Mark Strong). Filmen utspelar sig på slutet av 1800-talet och handlar om Holmes och Watson som taktiskt löser brott och jagar skurkar.

I den första scenen får man se Holmes som tar sig förbi en vakt genom att taktiskt och effektivt attackerar honom på känsliga kroppsdelar. När han väl har tagit sig förbi vakten så möts Holmes och Watson upp och rusar för att gripa Lord Blackwood som utför en offerritual på en kvinna och strax efter kommer polisen. Lord Blackwood som är en fruktad psykopatisk satanist blir placerad i en välbevakad cell i väntan på sitt dödsstraff - hängning. Under tiden blir Holmes väldigt låg och uttråkad pga. bristen på brott att lösa i och med gripandet av Lord Blackwood, men någon dag efter att Blackwood har förklarats död och begravd så får de möta en panikslagen kyrkogårdsvaktmästare som har vittnat till Lord Blackwoods återuppståndelse. Det är nu som filmens handling tar fart och vi får följa Holmes och Watson i jakten på Lord Blackwood. De spår och ledtrådar de får utnyttjas och analyseras till fullo av Holmes skarpa och snabba hjärna vilket leder de närmare och närmare Lord Blackwood. För att få reda på hur det går för dem så får ni se filmen, vilket jag rekommenderar.

Jag gillar filmen för att actionscenerna var väldigt välgjorda och spännande och skådespelarna spelade sina roller väldigt väl, men filmen som är två timmar lång kunde bli ganska seg och tråkig emellanåt. Jag vill ge filmen betyget 7.5/10 eftersom att den i det stora hela både var spännande och välgjord, men inte helt i min smak.

Källa:
http://www.imdb.com/title/tt0988045/

Prison Break (säsong 1)

Prison Break är en amerikansk drama/thriller tv-serie som sändes i Sverige mellan 2006-2009.

Serien handlar om Michael Scofield som är en välutbildad byggingenjör som i ett desperat försök ska frita sin äldre broder Lincoln Burrows, som har blivit dömd till döden för ett mord han egentligen aldrig begått.

När Michael får veta att Lincoln ska bli satt i den elektriska stolen, är det dags för Michael att hjälpa sin bror. Michael planerar broderns flyktförsök i månader. Han ser till att åka fast genom att begå ett bankrån, så han blir placerad på samma fängelse som sin bror. Innan bankrånet har han tatuerat in hela fängelsets kartsystem på sin kropp, men när han väl är inne i fängelset inser han att detta kanske inte lika lätt som han trodde eftersom de andra fångarna på fängelset är bland Amerikas farligaste människor.

Samtidigt jobbar Lincolns advokat (som även är hans flickvän) för fullt på utsidan för att rentvå honom. Detta är inte lätt, och det kommer senare fram att det är regeringens dolda firma som ligger bakom allt detta.

Michael som planerat detta som en ganska smärtfri cup drar på sig allt fler anhängare som även de vill fly fängelset. Som ni kanske förstår så innebär detta allt mer strul och att flera människors liv offras. Det är alltid något som stoppar dem - är det inte strömmen som går så är det att de bytt ut en del av ventilationssystemet.

Säsongen avslutas med det 'stora' flyktförsöket, men bara för att de kommit utanför murarna betyder det inte att de är fria. Detta leder till ytterligare en säsong av Prison Break...

Enligt mig och säkert tusentals till så är detta den bästa serien som någonsin gjorts. Man blir indragen i handligen direkt eftersom det är ingen slö start alls. Därefter håller spänningen i sig i stort sätt genom hela serien som består av fyra säsonger. Jag gillar denna tv-serie mest för att man vet aldrig vad som ska hända. Det var flera gånger man trodde det skulle gå hur fint som helst, men det är alltid något som stoppar honom. Man blir även djupt imponerad utav rollen 'Michael' eftersom han är så sjukt smart!

Huvudpersonen i filmen är Michael som spelas av Wentworth Miller. Miller är född i Chipping Norton i England, men redan som 1-åring flyttade hela familjen till New York. Wentworth studerade vid Midwood Highschool i Brooklyn där han tog examen 1990. Hans första tv-framträdande var först 1998 när han spelade ett studentförvandlade sjömonster i Buffy och vampyrerna. Han slog igenom som skådespelare just under Prison Break-tiden. Han blev även Golden Globe-nominerad, vilket är en mycket stor sak inom filmbranschen.

Källa:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Prison_Break

http://sv.wikipedia.org/wiki/Wentworth_Miller

Airheads

Analys av Airheads

Airheads handlar om musikartisten Chester "Chazz" Darvey som försöker få ett skrivkontrakt hos ett bolag med sitt band. När skivbolaget tackar nej till att släppa hans demo svarar han med drastiska åtgärder. Tillsammans
med de andra två bandmedlemmarna, den poolrensande mammapojken Pip och den grymma elakingen Rex, bryter trion sig in på en radiostation för att få spela sin musik där. När de blir ratad även på radiostation, svarar de med ännu mer drastiska åtgärder. De tar över radiostation med vattenpistoler som liknar riktiga vapen för att kunna få spela sin demo över radion.

Airheads handlar alltså om tre killar som tycker att de har blivit illa behandlade av samhället de lever i och tar saken i egna händer för att kunna få sin dröm att bli sann. De anser också att alla högt uppsatta personer inom musikbranschen inte förstår vad rock 'n' roll verkligen är. Det menar Chazz när han säger i filmen:
- That's the whole problem with you guys. You think you... because you got some big job that you know something.

Han pratar också om att bara personer som befinner sig i en likadan situation som honom förstår vad rock 'n' roll är:
- Do you know what it's like to be on the bill and to play for 15 minutes and the only people there to see you are the other bands and their girlfriends? Don't talk to me about Rock 'n' Roll! I'm out there in the clubs and on the streets and I'm living it. I am Rock 'n' Roll!

En sak som gör filmen riktigt bra är att de tre bandmedlemmarna inte är speciellt smarta. Denna diskussion för Chazz, Pip och radiotalaren Ian:
Ian: - The Lone Rangers? That's original. How can you pluralize The Lone Ranger?
Pip: - What's wrong with that?
Ian: - Well, there's three of you. You're not exactly lone. Shouldn't you be The Tree Rangers?
Pip: - I've no idea of what you're saying right now.
Chazz: - You've lost me.

Källa:
[saknas]