127 timmar

127 timmar (2010) är baserad på en verklig händelse som handlar om de dryga fem dagarna som den unge friluftsentusiasten Aron Ralston satt fast i en klippskreva. Allt på grund av att han tog ett snedkliv när han hoppade mellan klipporna i en avlägsen ravin i Utahs ödemark, vilket ledde till att olyckan var framme. Det ödeområdet som tidigare var så lockande blir helt plötsligt hans största fiende när han ramlar ner och en sten kommer i rörelse, ramlar över honom och kilar fast hans arm långt ner i en klippskreva. Där sitter han nu ordentligt fast med endast sin ryggsäck som innehåller ett väldigt begränsat förråd av mat, en fylld vattenflaska, rep, videokamera, GPS och ett billigt kinesiskt multiverktyg. Det är allt. Filmen skildrar hans tankar, gripande panik, avsked till nära och kära via hans videokamera och planer för att kunna befria sig själv.


Hur skulle du agera i denna ofattbara situation?
Det är filmens huvudfråga till åskådarna och troligen den största anledningen till att Danny Boyle valde att filmatisera boken Between a Rock and a Hard Place av den olycksdrabbade Aron Ralston. Att filmen är baserad på en verklig händelse gör det hela så klart ännu mer fascinerande och spännande. Man känner identifikation, för även om man inte har samma personlighet eller utseende som skådespelaren James Franco som spelar huvudrollen som Aron Ralston så tänker man hur man själv skulle ha gjort i samma situation.

Hade jag verkligen knäckt min egen arm, skurit med en slö fickkniv genom vävnad, muskler och senor för att komma loss? På grund av allt detta känner man riktigt frustrationen och ångesten som kryper fram i hela kroppen under filmens gång. Det fascinerande är också att när man spänt sitter och väntar på att något oundvikligt hemskt ska hända så är det helt tyst, inte ens några instrument behövs för att öka spänningen och intensiteten i filmen.

Filmen sätter även igång tankar om vad som egentligen är viktigt i livet, något som är väldigt påtagligt under hela filmen. Speciellt när Aron spelar in avsked via videokameran till sina nära och kära, som han inte har haft kontakt med under en lång tid, vilket visar än en gång på hur mycket våra nära och kära faktiskt betyder för oss. De är egentligen det enda viktiga i livet. Utan dem är vi ensamma och utelämnade. Vi behöver alla känna oss älskade och behövda.

Boyle har själv sagt att han ville få med behovet av gemenskap i filmen, att ensam inte alltid är starkast. Det visas väldigt tydligt i början av filmen då Aron inte svarar när hans mamma ringer som han inte har haft någon kontakt med på väldigt länge. Han är verkligen en sådan människa som tror att hela universum kretsar kring honom. När han ger sig ut i bergen i Utah känns det mest som om att han bara vill bli av med sin rastlösa energi och få energikickar. Det kunde lika gärna ha varit något annat. För trots sin stora personlighet, videokamera och GPS så förlorar han.

127 timmar är trots sin enkelhet en fantastisk hjältesaga med en väldigt gripande historia och lämnar en stark eftertanke till åskådarna. Filmen är även en fantastisk skildring av den mänskliga överlevnadsinstinkten och hur långt vi faktiskt är villiga att gå i vissa lägen, något som inte bara gör filmen nervigt spännande utan också väldigt intressant. Det är genom blod, svett och tårar som Aron kommer till insikt vad som egentligen är det viktiga i livet, vilket även blir ens egen insikt efter filmen.


Källförteckning
Bild från filmen 127 timmar (2010). URL: http://kritiker.se/bilder/omslag/126068.jpg (Läst: 2011-05-15)
Pålbrandt, H. (2011-02-11). Spännande men enformigt i längden. URL: http://www.unt.se/kultur/film/spannande-men-enformigt-i-langden-1243269.aspx (Läst: 2011-05-15)

Allt för min syster

Allt för min syster (originaltitel: My Sister´s Keeper) (2009) är en tårdrypande film baserad på boken med samma namn, skriven av Jodi Picoult, och går efter premissen: - Hur långt är en förälder villig att gå för att rädda sitt barn?

Anna Fitzgerald (Abigail Breslin) är ett så kallat ”provrörsbarn”. Hon framställdes på konstgjord väg för att bli en identisk donator till sin cancersjuke syster Kate (Sofia Vassilieva). Ända sedan födseln har Anna fått donera benmärg och flertalet organ, vilket gör att hennes liv blir allt mer begränsat. Vid 13 års ålder har hon fått nog och hon samlar alla sina sparade pengar för att få råd med en advokat. Hon väljer att stämma sina föräldrar för att få rätten till att äga sin egen kropp, även om hon vet att valet som hon gör kan leda till Kates död.


Karaktärer
Anna Fitzgerald
Hon är filmens huvudkaraktär och spelas av Abigail Breslin (Little Miss Sunshine, Signs m.m.).

Kate Fitzgerald
Sofia Vassilieva spelar Annas storasyster Kate som lider av leukemi. Kate är filmens huvudperson.

Sarah Fitzgerald
Hon är mamman i familjen och spelas av Cameron Diaz.

Brian Fitzgerald
Han spelas av Jason Patric och är pappan i familjen.

Jesse Fitzgerald
Han är Kate och Annas konstnärlige bror som spelas av Evan Ellingson.

Campbell Alexander
Han spelas av Alec Baldwin och är Annas advokat som lider av kraftig epilepsi.


Egna åsikter
Rollinnehavarna
Valet av skådespelare är i princip utmärkt. Alla skådespelare smälter ihop med sina karaktärer och gör att filmen känns oerhört trovärdig. Abigail Breslin, som stal våra hjärtan som den charmiga lilla tjejen i Little Miss Sunshine, gör en fantastisk insats som Anna i denna film. Hon får chansen att spela en lite seriösare roll och gör det med bravur. Och Abigail är inte ensam om det. Även Cameron Diaz får för första gången på flera år, efter i princip bara roller i komedifilmer, spela en mer allvarlig roll som den överbeskyddande mamman som in i sista stund vägrar att släppa taget om sin döende dotter.

Den största elogen måste ändå ges till Sofia Vassilieva för sin roll som Kate. Hon gör det så bra att det nästan känns som att hon själv har/har haft cancer. Hon rakade till och med av sitt hår och sina ögonbryn inför rollen som Kate Fitzgerald för att kunna relatera till och uppleva den utsatthet som en cancersjuk person kan tänkas känna.

Filmens uppbyggnad
I filmen visas personliga ”intervjuer” med karaktärerna i familjen då de berättar om sina tankar och funderingar över situationen. De är oerhört känslosamma i sina intervjuer vilket gör att filmen känns väldigt personlig och relaterbar, även om man själv kanske inte upplevt något likande av denna rang. Man får även följa Kate när hon berättar om hur familjen hade det innan cancern och under alla behandlingar. Hon ber även om förlåtelse till sin familj för att allting kretsat kring henne. Man känner sådan sympati för henne att det till slut gör ont i hjärtat. Nick Cassavetes som regisserat filmen har lyckats fånga både gråt, skratt, hat och rädsla på 108 minuter, vilket gör Allt för min syster till en känslotät rulle som kan få även den mest hårdhudade att fälla en och annan tår.

Allmänt
Filmen skapar flera frågor, exempelvis:
- Är det moraliskt rätt att på konstgjord väg designa ett barn?
- Vid vilken ålder har man rätt att bestämma över sig själv och sin egen kropp?
- Hur långt skulle man själv gå för att rädda livet på en närstående?
Detta är bara några av de frågor som dyker upp. Allt för min syster är en film som får en att tänka efter vad som egentligen är viktigt här i livet och vad man prioriterar. Det är en otroligt gripande film som skildrar allting som sker inom en familj när någonting så hemskt som cancer drabbar ett barn. Man får på ett fantastiskt sätt se hur man kan lyckas hitta små glädjepunkter även när världen verkar som mörkast.


My sister’s keeper - Trailer



Källförteckning
Bild från filmen Allt för min syster (2009). URL: http://hypotheticalthinking.files.wordpress.com/2009/12/my_sisters_keeper_m.jpg (Läst: 2011-05-15)

Forrest Gump

Forrest Gump (1994) är en gripande och djup film där man får följa en människa med ”ovanligt låg IQ”. Forrest Gump lyckas vara med om flera historiska ögonblick från 60- till 80-talet. Han lyckas bli krigshjälte i Vietnam, proffs i ping pong och en mycket framgångsrik affärsman.

Om det finns någon som ser oerhört ljust på livet trots en massa motgångar är det den ”låg intelligenta” Forrest Gump. Det är en inte bara en underbar film, utan man för även följa en del av den amerikanska historien. Man får uppleva flera olika historiska händelser. Efter att Forrest kommer hem från Vietnam träffar Forrest Abbot (Abbie) Hoffman, den största anti-krigs ledaren i historien. Forrest frågar sig varför alla människor jublar när Abbie säger ”the F word”? Forrest håller ett tal framför tusentals hippies som demonstrerar mot Vietnamkriget. Han tar sig in på ett av The Black Panther Partys möten där han lyckas hamna i bråk med en av deras ledare.

Forrests sätt att se på saker och ting skiljer sig så oerhört från hur vi ”normalbegåvade” människor ser på saker och ting. Han ser inga hinder och skapar sig heller inga fiender och på så sätt lyckas Forrest bli en framgångsrik affärsman. Under Vietnamkriget träffade Forrest en man, Bubba, som kom att bli Forrests bästa vän, men Bubba dör i strid. Forrest hade tidigare lovat denne man att skapa ett räkföretag tillsammans med honom och han håller självklart det han har lovat och köper sig själv en räkbåt. Räkförsäljningen går inte alls bra, men Forrest håller fortfarande hoppet uppe. Efter en stor storm vänder oturen och räkförsäljningen går framåt, så pass mycket att företaget Apple köper upp räkföretaget och Forrest blir därefter ekonomiskt oberoende. Budskapet visar klart och tydligt att man inte ska ge upp i motgångar. Forrest fortsätter jobba med att klippa gräs som för honom är mycket roande och han känner sig sysselsatt. Efter att ha varit förälskad i samma kvinna, Jenny, ända sedan barnsben gifter de sig till slut. De gifter sig trots att Jenny lider av den kroniska sjukdomen AIDS.

I dagens samhälle finns det miljoner människor som är så kallade ”mediakåta” - de gör allt för att hamna i tv-rutan och för att bli kända. Forrest visar motsatsen. Forrest får för sig att börja springa, det slutar med att han fortsätter att springa. Han springer genom flera olika stater. Människor börjar till slut springa med honom och han syns ganska snabbt i tv-rutan. Journalister springer ikapp honom för att få en intervju, men han är inte alls intresserad. Folk undrar varför? ”I just felt to start runing”, svarar Forrest varje gång någon frågar.



Forrest Gump förmedlar ett budskap som är väldigt tydligt men väldigt fint. Genom att vara snäll mot alla i sin omgivning och hålla kvar vid dina normer och värderingar kan du kämpa dig igenom dina motgångar och vara tacksam för dina framgångar, samtidigt som du håller fötterna kvar på jorden. Forrest skylter inte med sina framgångar, vilket gör honom ännu mer omtyckt av tittarna.

Källförteckning
Bild från filmen Forrest Gump (1994). URL: http://www.kokeshnet.com/wordpress/wp-content/forrest-gump-running-beard.jpg (Läst: 2011-05-15)
Forrest Gump (1994)
Forrest Gump (1994). URL: http://www.filmpunkten.se/filmtitel.asp?ID=120 (Läst: 2011-05-15)

Independence Day

När det är dags att recensera Independence Day (1996) som räknades som en storfilm då man själv var c:a 4 år blir det svårt att inte vara partisk. Detta var någonting häftigt och coolt med rymdvarelser, ufon och Jeff Goldblum (som man sett som den coola Ian Malcolm i Jurassic Park). Trots att jag är äldre nu blir jag fortfarande en smula berörd av filmen och dessutom är den awesome.

Handlingen är barnsligt enkel. Det börjar med att man får se ett jättestort rymdskepp närma sig jorden som senare släpper ifrån sig 36 mindre ufon. Helt plötsligt börjar folk se stora ufon som kommer in över storstäderna, och ja, de är fortfarande stora fast det stora rymdskeppet släppte ifrån sig dem. Ett skepp är ungefär lika stort som Manhattan, alltså ungefär 60 kvadrat kilometer! Det är förstås rymdvarelser som har kommit för att ta över jorden och tömma den på alla resurser samt utrota mänskligheten.

Då rymdvarelserna förbereder en attack "snubblar" David Levinson (Jeff Goldblum) över rymdvarelsernas signal och får reda på en del oerhört viktig information som inte Vita Huset och USA:s militär fått reda på. Signalen är i själva verket en nedräkning och om den kommer till noll... Shack matt. Han kontaktar sin f.d. flickvän Constance Spano (Margaret Colin), som är Presidentens (Bill Pullman) rådgivare. Han berättar om rymdvarelsernas plan och genast börjar planeringen om hur man ska kunna slå ut faran från rymden.

Som en liten sidohandling får vi följa stridspiloten kapten Steven ”Steve” Hiller (Will Smith) och hans väg då han bl.a. skjuter ner ufon, slår ned en rymdvarelse och kommer med kvicka kommentarer (till och med är dessa kommentarer roliga!).

Som en annan liten sidohandling får vi också följa alkoholisten Russell Casse (Randy Quaid) och hans familj som kämpar för att överleva. En serie saker händer och Russell vet vad han måste göra för att rädda jorden.

Skådespelarna är helt underbara i sina roller, förutom Bill Pullman som känns väldigt överspelad. Jeff Goldblum och Will Smith är ett riktigt bra radarpar och kompletterar varandra riktigt bra. För övrigt vill jag bara säga att Jeff Goldblum är en av nutidens bästa skådespelare (tillsammans med Will Smith och Johnny Depp).

Några andra som känns riktigt bra i sina roller är Judd Hirsch som spelar Davids pappa Julius, Robert Loggia som spelar General William Grey, Vivica A. Fox som spelar Steves flickvän Jasmine Dubrow, James Rebhorn som spelar försvarsministern Albert Nimzicki och självklart Randy Quaid som spelar alkoholisten Russell Casse som påstår att han blivit bortrövad av rymdvarelser förut. Jag är inget stort fan till Margaret Colin, men i den här filmen är hon riktigt strålande och en bra skådespelare .

Trots all USA-propaganda och smått överspel från Bill Pullman är detta en riktigt bra film där Smith och Goldblum höjer filmens kvalitét några snäpp, vilket drar bort "tönt"-stämpeln som många av dessa filmer brukar få. Helt klart en film som man ska ha sett om man är filmintresserad eller bara vill ha en mysig stund. Och om du frågar mig är det här den bästa filmen jag någonsin sett!

Källförteckning
Bild från filmen Independence Day (1996). URL: http://www.filmnyheter.nu/wp-content/uploads/2010/10/independence-day.jpg (Läst: 2011-05-14)

Scream 4

OBS!
Spoiler!

Scream 4 (2011) har en väldigt ovanlig och konstig inledning. Det börjar med att två tjejer ser en skräckfilm, som handlar om två tjejer som ser en skräckfilm, som handlar om två tjejer som ser en skräckfilm. Sedan blir tjejerna i filmerna mördade av en maskerad person och tjejerna i filmen dör kort efter det också på samma sätt. Personligen tycker jag inledningen känns som ett stort skämt, på grund av alla upprepande mord som dessutom är exakt likadana.

Nästa dag när invånarna i den lilla staden Woodsboro vaknar upp och får reda på att det har skett två mord blir alla väldigt upprörda. Till råga på allt är det precis tio år sedan liknande mord skedde i staden. Polisen hittade aldrig den maskerade mördaren då och ryktena sprids att det nu är samma mördare som slagit till igen.

Under tiden för de gamla morden fanns det en tjej som hette Sidney Prescott. Hon blev nästan dödad då, men lyckades överleva flertalet gånger. Om de händelserna skrev hon en bok, som hon sedan släppte i samband med årsdagen för morden. Sidney får under kvällen ett samtal, som visar sig vara från mördaren. Hon blir då rädd och hon och hennes familj får polisbevakning utanför sitt hus. Olyckligtvis går då mördaren över till grannen och från fönstret ser Sidney och hennes kusin Jill hur grannen blir knivhuggen till döds.

Tekniknördarna Charlie och Robbie har en tradition att varje år på årsdagen ha en fest där de klär ut sig till den maskerade mördaren. De flesta av stadens ungdomar far dit och då är det en självklarhet att även Jill vill åka dit. Sidney tycker däremot att det är olämpligt med tanke på morden som nyligen skett. Jill accepterar då Sidneys beslut och går upp på hennes rum. Där stannar hon dock inte länge eftersom hon rymmer iväg till festen. På festen finns däremot inte ett spår av mördaren, och när festen är över går Jill och hennes bästa vän Kirby hem med Charlie och Robbie. Sidney får så småningom reda på att Jill har rymt och beger sig iväg ut för att leta rätt på henne.

Hemma hos Kirby börjar de höra oljud, så Robbie går modigt ut för att se efter. Det leder till att han tar sitt andetag i livet, för mördaren slår till ännu en gång. Jill, Kirby och Charlie sitter kvar inne i huset, omedvetna om vad som händer. Plötsligt ringer det på dörren och Jill går försiktigt fram. Det är bara Sidney, som efter en lång tids sökande äntligen hade fått reda på vart Jill hade gått efter festen. Samtidigt som de två kusinerna står och grälar, dyker mördaren upp från ingenstans och anfaller dem. Det blir en klassisk katt- och råttjakt och Jill lyckas gömma sig, medan Sidney fortsätter att bli jagad. Sidney lyckas också gömma sig, men när mördaren får tag på Kirby så springer Sidney ut från sitt gömställe för att hjälpa henne. Kirby blir tyvärr dödad, och då kommer Charlie lugnt ingående i rummet. Han bara står där och ler mot Sidney. Efter det tar mördaren äntligen av sig masken och otroligt nog visar det sig var Jill. Tillsammans med Charlie hade de två turats om att vara utklädd till mördaren, vilket gjorde att ingen av dem blev misstänkta. Charlie är väldigt förälskad i Jill och hoppas att de nu kan bli tillsammans, men istället sticker Jill kniven i honom också. Innan hon knivhugger Sidney så förklarar hon varför hon mördat alla. När även Sidney ligger på golvet, så fejkar Jill att även hon har blivit anfallen av mördaren. Senare dyker polis och ambulans upp, som lyckas rädda Jill och ta henne till sjukhuset. Efter ett par timmar på sjukhuset vaknar Jill upp och till sin stora förvåning får hon reda på att även Sidney har överlevt knivhuggen. Det medför att Sidney kan berätta den sanna historien och därmed få Jill arresterad.

Jag tyckte att filmen var helt okej, men inte mycket mer. Man kunde hänga med bra i handlingen och det var svårt att förutse vad som skulle hända. Däremot tycker jag inte att filmen var så läskig som skräckfilmer brukar vara. Dessutom blev den stundvis lite komisk då karaktärerna skämtar både om och med mördaren. Den konstiga inledningen av filmen känns också väldigt rolig. Som i alla skräckfilmer måste karaktärerna alltid gå och kolla bakom stängda dörrar och i mörka hörn, fast de vet om att mördaren finns där. Sådana saker gör att man som tittare blir irriterad, men å andra sidan skulle filmen inte ha varit så läskig om karaktärerna inte varit så dumma.

Källförteckning
Poster Scream 4 (2011). URL: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/d/d8/Scream4Poster.jpg (Läst: 2011-05-04)

Vad är roligt?

Den ursprungliga betydelsen av ordet komedi var en dramatisk pjäs som var motsatsen till tragedi. Tragedier brukade ofta sluta illa och handlade om makt och svek, att någon föll i onåd etc. Komedier, å andra sidan, handlade vanligtvis om människor som kom upp sig i världen och de hade ett lyckligare slut. Detta var ursprunget till ordet komedi.

I litterära kretsar, folk talar ofta av hög och låg komedi. Hög komedi ses som intellektuell humor och används ofta bland societeten genom att använda smarta karakteriseringar i komplexa situationer. Oscar Wilde och P.G. Wodehouse är två kända personer som använde sig av hög komedi. I låg komedi används grovt språk, slapstick och fars och två typexempel på låg komedi är tv-serierna Monty Python och Little Britain.

Komedi är inte en vetenskap, det är konst. Därför finns det inga regler och det kan vara mycket subjektivt. Vad en person upplever vara roligt, kan en annan person tycka är tråkigt. En sak som är värd att notera när man analyserar komedi och vad som är roligt är att det går att jämföra med något som bara är synligt ur ögonvrån. Om du försöker att analysera vad det är som egentligen är roligt för ingående kan det roliga sluta upp med att vara roligt.

Varför finner vi att vissa saker är roliga? Jag har ingen aning. Det finns inget enkelt svar på varför något är roligt. Något är roligt eftersom det fångar ett ögonblick. Det innehåller ett element av den enkla sanning av något som vi alltid har känt till och ändå kan vi uppleva att det är något som vi tar del av för första gången.

Vårt behov av att känna oss intelligenta spelar stor roll när vi försöker hitta saker som är roliga. Kanske är humor den överväldigande glädjen över känna sig intelligent. Ett exempel på detta är när någon försöker sätta på sig skorna stående och av en händelse råkar den personen ramla omkull. Detta ser dumt ut och vi skrattar åt personen som har ramlat. Vi känner oss smarta som inte är så dumma som försöker sätta på oss skor samtidigt som vi står ostadigt. Ytterligare ett exempel på detta är när någon berättar ett "smart" skämt som bara några få personer förstår. Förstår någon fler skämtet så anses den personen vara smart, lika smart som de personer som hade förstått skämtet från första början. Då kan de tillsammans skratta åt skämtet. Innebär detta att humor är ett bevis på att en person är intelligent?

Komedi är full av motsatser och motsägelser. Något är roligt eftersom:

1. Det är något som förväntas att vara roligt
En kvinna köper en vit rock som hon har sparar till i evigheter. Hon berättar för butiksbiträdet att hon har drömt om att köpa den i flera månader. Butiksbiträdet säger att detta är den sista på lager. Vi ser kvinnans muntra ansikte när hon köper rocken.

Vi förflyttar oss till nästa scen i en park där en vaktmästare målar en bänk svart. Låt oss verkligen överdriva scenen. Vaktmästaren jobbar i en djurpark och bänken som han målar svart står bredvid zebrornas inhägnad. Vi vet vad som kommer att hända. Till slut kommer det oundvikliga ögonblicket då kvinnan sitter på den nymålade svarta bänken i sin nya vita kappa. När hon reser sig upp har hon svarta ränder över sin rygg och inte nog med det - nu påminner hon om de svart- och vitrandiga zebrorna som vistas i inhägnaden!

2. Det är något som är oväntat
En jägare är ute och jagar kaniner. Han hittar ett kaninhål och sänder sin hund ner i hålet för att leta efter kaniner. Efter fem minuter har hunden inte kommit tillbaka och då sticker jägaren ner huvudet i hålet för att se om han kan hitta sin hund. Jägaren ser att nere i kaninens håla sitter kaninen och hunden och spelar kort.

3. Det är något som är bekant
En kvinna är och handlar på mataffären. Hon lägger en burk i sin kundvagn och vänder sig om för att hämta en annan burk. När hon inte ser så börjar kundvagnen att rulla. Vi börjar då att skratta eftersom detta är en klassisk komisk situation.

4. Det är något som är obekant

Om vi använder oss av samma exempel med kvinnan som är och handlar på mataffären. Hon lägger en burk i sin kundvagn och vänder sig om för att hämta en annan burk. När hon inte ser så svävar hennes vagn upp i luften och försvinner utom synhåll. Vi skrattar chockerat eftersom vi inte har förväntat oss att detta ska inträffa.

En bra komisk tv-serie är Two and a Half Men. De tre huvudrollsinnehavarna i tv-serien visar upp olika typer av komiska karaktärsdrag:

Charlie

Om Charlie inte lyckas få hem en tjej upplevs det som något oväntat och då kommenterar någon av de andra karaktärerna hans misslyckande. Kommentarerna kring varför Charlie inte har lyckats få med hem någon tjej har att göra med hans intellekt och det tycker vi som tittar på tv-serien är roligt.

Alan

Alan gör det som man förväntar sig att en "normal" person ska göra, men många oväntade saker händer honom hela tiden. Han känns även en aning mer bekant än Charlie.

Jake

Behöver man egentligen säga något om Jake? Enligt mig har Jake IQ som en fiskmås, vilket tyder på att det komiska med Jakes karaktär återigen är kopplat till intellekt. Tv-tittarna kan känna igen sig och jämföra sig med Jakes karaktär och några exempel på vad man kan associera sig till är att hans föräldrar är skilda samt att han gillar halvnakna tjejer, spelar ett instrument och gillar mat.

Källförteckning
Bild från tv-serien Two and a Half Men (2003-) URL: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/9/9b/TwoandaHalfMen-Cast.png (Läst: 2011-05-13)

Källor för innehåll saknas

Precious

Precious (2009) heter filmen som handlar om Claireece "Precious" Jones. Hon är en kraftigt överviktig tjej som drömmer om att bli känd.

Precious bor i Harlem, New York, med sin mamma som utövar psykisk och fysisk misshandel samt sexuella övergrepp på henne. Inte nog med att hennes mamma förgriper sig på henne, hon har även ett barn sen tidigare med sin egen far, och ett till på väg. Precious kan varken läsa eller skriva trots att hon går i skolan, men det finns ett ämne hon verkligen gillar: matematik.

Första vändningspunkten i filmen är när Precious blir kallad till rektorn och blir avstängd för att hon är gravid för andra gången. Eftersom rektorn tycker om Precious så letar hon upp en skola för speciella där Precious börjar ett tag efter. I klassen går det bara tjejer och läraren är väldigt envis för att hon vill att det ska gå bra för Precious. Hon gör stora framsteg i skolan, men hemma blir det bara värre, tills den dagen då hon sticker.

Under filmens gång lär man sig att det kan finnas mycket bakom en persons uppträdande och attityd. Ta t.ex. Precious som kan bemöta andra människor på ett väldigt fientligt sätt och det beror på att hon inte kan lita på någon. Om man inte kan lita på sina egna föräldrar - hur ska man då kunna vara förmögen att lita på andra? Hur ska man kunna ha ett bra liv och vara glad, om man inte kan vara det i sitt eget hem? Föräldrars jobb är att vägleda, inte vilseleda. Att förgripa sig på någon, speciellt ett barn, är helt obegripligt och man borde inte få skaffa barn om man inte är förmögen att kunna ta hand om dem. Det borde finnas ett slags körkort för att få skaffa barn.

Filmen är väldigt breathtaking vid vissa tillfällen. Den kan bli lite långtråkig, men mestadels är den bra. Ibland kan den uppfattas som lite b-aktig eftersom det är väldigt mörkt under hela filmens gång, eller så var det bara min TV. Filmen har verkligen sålt bra och många köade för att få se filmen på bio när den kom 2009. En av producenterna är Oprah Winfrey och det är tack vare henne som filmen fick mycket uppmärksamhet innan och efter den släpptes (det finns dock meningsskiljaktigheter gällande Oprah).

Alla borde se filmen eftersom den berör även om man inte alls känner igen sig själv i den. Filmen är baserad på en novell av Sapphire och har berört många människor världen över. Den berörde mig väldigt mycket och jag förstår inte att det verkligen finns folk som blir behandlade på det sättet Precious blir.

Det finns få filmer som Precious som är riktigt bra. Det finns många böcker, men inte riktigt lika många filmer. Varje gång man läser en bok eller ser en film som berör ämnet barnmisshandel och/eller sexuella övergrep i familjen så känner man sig väldigt tacksam för livet man lever och familjen man har.


Källförteckning
Filmposter Precious (2009). URL: http://static.igossip.com/photos/damnimcute_Movie_Review_70715_Precious2009.jpg (Läst: 2011-05-13)