Epic film: 2011

fredag 3 juni 2011

South Park!

South Park är en tecknad tv-serie som handlar om fyra unga pojkar som bor i staden South Park, Colorado. Tv-serien som funnits sedan 1997 har blivit ruggigt populär världen över och bara fortsätter att växa. Genom seriens hela 14 säsonger har publiken fått se och uppleva en hel del.

Huvudpersonerna Eric Cartman, Kyle Broflovski, Stan Marsch och Kenny McCormick är fyra pojkar som går i fjärde klass. De har alla olika personligheter och karaktär.

Cartman är den tjocka killen som är fylld av fördomar om bland annat olika religioner, som t.ex. judar. Förutom att vara fördomsfull är Cartman rätt smart. Jag har personligen blivit förvånad många gånger över hur smart Cartman verkligen kan vara och det ser man framförallt när det dyker upp förhandlingar eller affärersmöjligheter. Cartman har nämligen ett ruggigt bra affärssinne med tanke på hans unga ålder. Om Cartman har en plan eller ett mål klart för sig så är det väldigt sällan han misslyckas med att uppnå det.

Kyle är från en judisk familj och han är nog den som har mest samvete av kvartetten. Kyle försöker många gånger stoppa Cartman från att genomföra sina mest korkade idéer, vilket leder till att Kyle och Cartman allt som oftast hamnar i gräl. Precis som Cartman så vägrar han ta på sig skulden och erkänna att han gjort fel utan istället så älskar han att skylla ifrån sig. Detta leder till att grälen inte blir speciellt vettiga utan slutar allt som oftast med att Cartman kallar Kyle för "dumma jude" och Cartman i sin tur blir kallad "tjockis".

Stan är killen som alltid bär en blå mössa med röd tofs. Han upplevs som en ganska lugn kille och är inte direkt den som kommer på alla galna idéer, men han är ändå allt som oftast med på att genomföra dem. Stan och Kyle har nog den starkaste kopplingen mellan sig och de upplevs att riktigt bra vänner.

Kenny är en schyst kille som alltid ställer upp och genomför Cartmans eller Kyles galna idéer, vilket inte alltid visar sig vara så klokt. Det som dock kännetecknar Kenny mest är hans orangea huvtröja och att han alltid har huvan på sig. Kenny dör i regel också i slutet av varje avsnitt och då säger Kyle alltid ”Oh my God, they killed Kenny!” tätt följt av ”You bastards” från Stan.

South Park har producerats i 14 säsonger och totalt över 200 avsnitt. Tv-serien om dessa fyra unga pojkar har allt som oftast överdrivna avsnitt, som väldigt sällan tar etiskt eller moralisk hänsyn, just på grund av att tv-serien driver med allt mellan himmel och jord, från den judiska folkgruppsreligionen till tomten på nordpolen. Serien innehåller också stundvis ett mycket fult språk. Jag förstår om många tycker South Park är dåligt just på grund av det fula språket och den moraliska missvisning, men South Parks nattsvarta humor bygger till stor del på dessa övertramp av verkligheten och utan dem skulle serien inte vara densamma. South Park är enligt mitt tycke riktigt bra och roligt just på grund av denna sjukt överdrivna humor.

Jag måste också erkänna att skaparna bakom South Park, Trey Parker och Matt Stone, gör det otroligt bra som lyckas behålla dragningskraften till serien trots att den är inne på sin 14:e säsong. Att som producent skapa en riktigt bra film eller serie säsong är inte omöjligt, men att behålla en bra series dragningskraft över 14 säsonger måste vara uniky. Allt för många gånger har man tidigare blivit besviken på uppföljare till filmer och tv-serier. Gällande South Park verkar idéerna aldrig ta slut, för även om serien nu är inne på sin 14:e säsong så känns varje avsnitt som ett nytänkande och inte en kopia av gamla idéer och avsnitt.

Källförteckning
Bild South Park (1997-). URL: http://www.gemzell.se/blogg/wp-content/uploads/2010/04/south-park.jpg (Läst: 2011-06-03)

The Shawshank Redemption

The Shawshank Redemption (svensk titel Nyckeln till frihet) (1994) är en av mina favoritfilmer. Den handlar om en man vid namn Andy Dufresne som blir oskyldigt dömd till livstids fängelse för att ha mördat sin fru och hennes älskare. Han blir skickad till Shawshank för att avkänna sitt straff, och väl där börjar helvetet.

The first night’s the toughest, no doubt about it. They make you march in naked as the day you were born, skin burning and half blind from that delousing shit they throw at you, and when they put you in that cell… and those bars slam home… that’s when you know it’s for real. A whole life blown away in a blink of an eye. Nothing left but all the time in the world to think about it.

Den här repliken kan jag nästan helt utantill eftersom den är så känslomässigt laddad (och för att jag har sett filmen så många gånger).

Internerna slår vad om vem av de nya fångarna som kommer bryta ihop först och sedan börjar de att skrämma upp dem. Till slut bryter en av dem ihop när han får höra att han kommer bli påsatt av de värsta fångarna. Han börjar skrika och gråta tills fängelsevakten Hadley, ”the meanest screw to ever walk a turn in Shawshank”, kommer in. Han drar ut den gråtande fången och börjar slå honom med batongen tills han ligger livlös på golvet.

Nästa morgon sitter Andy och äter. Han får då höra av en fånge som jobbar på sjukstugan att den misshandlade fången inte överlevt natten eftersom läkaren redan hade farit hem för dagen. Jag förstår inte hur man kunde bry sig om fångarna så lite. Man skadade dem rejält fysiskt bara för att visa vem som var boss och läkaren brydde sig inte ens om att åka tillbaka till fängelset för rädda mannens liv.

När Andy tjärar taket på fängelset hör han när vakterna talar med varandra. Hadley ska få ärva 200 000 kronor av sin avlidna farbror, men han bara klagar över att allt han kan lägga pengarna på kommer bara att kosta honom mer pengar, barnen kommer att tjata över att få sin del och en stor del går till skatt. Då går Andy fram till vakten och börjar ställa personliga frågor som nästan resulterar i att han blir kastad från taket, men i sista sekund kommer han fram till sin poäng. Han kan hjälpa Hadley att slippa betala skatt mot en låg ersättning. Hans krav är en öl till sig själv och sina arbetskamrater på taket. Här börjar Andy sin verksamhet i fängelset. Det dröjer inte länge förrän han gör deklarationen och ger ekonomirådgivning till hela vaktstyrkan i fängelset. Det är verkligen inspirerande att se hur han lägger ner sin själ för att göra förbättra folks liv. Han bygger till exempel upp ett bibliotek där han hjälper fångar att läsa upp sina betyg så att de kan göra något av sitt liv när de kommer ut. Det har dock sitt pris. För att Andy ska tillåtas göra detta kräver fängelsedirektören att Andy ska tvätta pengar åt honom som han har tjänat genom mutor och utpressning.

Jag kan starkt rekommendera Shawshank Redemption till alla utom mindre barn då det är vissa scener som är ganska grova, till exempel scener som involverar våldtäkt, misshandel och mord. Man får en skön känsla i slutet, det känns som att hur hemskt livet än blir så kan man bli lycklig igen om man är villig att kämpa för det. Andy bryter sig ut ur fängelset, snor fängelsedirektörens pengar och flyr utomlands. Dessutom blir alla ”bad guys” straffade på ett eller annat sätt.

Jag kan lägga till att Red spelas av en av mina favoritskådisar, Morgan Freeman. Största anledningen till att jag gillar honom så mycket är nog på grund av hans medverkande i den här filmen.

Källförteckning
Poster Shawshank Redemption (1994). URL: http://eu.movieposter.com/posters/archive/main/42/MPW-21321 (Läst: 2011-06-03)

Captain Jack Sparrow, savvy?

Jack Sparrow, vår favoritpirat från Pirates of the Caribbean-filmerna är tillbaka igen i On Strangers Tides (2011) med mer av sin charmerande humor och uppträdande. Jack var kapten på den mytomspunna Svarta Pärlan, snabbare än alla skepp. Hans män gör myteri och där börjar den otroliga historien om Jack Sparrow.

Strandsatt på en öde ö, utan mat eller färskt vatten, är en pistol med en kula det enda Jack Sparrow har. Detta är en sista nåd, enligt piraters kodex. Jack är dock inte benägen att göra slut på plågan kallad livet än, nej, han sparar det skottet till dess att han kan få sin hämnd på Barbossa som lämnade honom på den gudsförgätna ön.

Viktigt att veta är att Jack inte är någon troende man. Faktiskt visas detta väldigt bra i den nyaste filmen On Stangers Tides.
Jack Sparrow:
- If things don’t go as planned here, is there something you can do so I’m welcome to the place your holy chaps go to?
???:
- We have a word for that you know Jack, it's called converting.
Jack Sparrow:
- Well, I was thinking more as a backup, savvy?

Historien fortsätter och Dawy Jones och Den flygande holländaren är på jakt efter honom. Tidigare har Jack gett tillbaka Jones själ i utbyte mot hans älskade Svarta Pärlan, men detta utbyte kunde först genomföras efter att Jones har haft Svarta Pärlan i sin ägo i tio år. Det visar att Jack verkligen älskar sitt skepp. När Jones kommer efter honom och Pärlan så möts de med ett leende på läpparna, efter viss övertalning från den alltid så älskvärda Elisabeth Swan.

Skulden är betald och med det är Jack fången i ”Dawy Jones locker”, vilket är på havets botten vid världens ände. Kan vår hjälte överleva detta? Tja, inte utan hjälp det är säkert. Hur ska det sluta då Jack är borta, kommer allt att fortsätta som om ingenting har hänt? Eller ska de försöka rädda vår favoritpirat?

Med den stora slutstriden mellan alla pirater och regering, och för att kunna möta hotet så måste piraterna enas. Det enda sättet som detta kan ske är om det högsta piratrådet samlas och då behöver de Jack. Därför beger de sig ut till världens ände för att rädda honom, men hur ska de klara sig dit? De kommer behöva en kapten som kan sina farvatten och det finns inte en bättre kapten att skicka för att rädda Jack än Kapten Barbossa, som Jack dödade i den första filmen. Tillbaka från de döda styr Barbossa segel mot världens ände.

När Jack väl är tillbaka bland de levande så sätter de av mot Shipwreck Cove. Där befriar de Calypso, som är havets gudinna, och där börjar striden.

On Strangers Tides är den senaste filmen med Jack Sparrow. Filmmässigt var jag personligen skeptisk eftersom att vissa tidigare stora karaktärer inte är med, exempelvis Elisabeth och Will och många från den gamla besättningen från Jacks pärla. Jag tycker att det ändå är en väldigt bra film med mycket humor och personligen tycker jag att Jack är den viktigaste karaktären i hela filmserien. Jag kommer inte att gå in på mer detaljer på den nya filmen då jag inte vill förstöra upplevelsen för någon annan.

När man tar en snabb titt på Jacks karaktär skulle man kunna tro att han bara bryr sig om sig själv, men efter att du har sett hela filmserien ser du att han är väldigt lojal mot sina vänner. I On Strangers Tides visar han att det finns känslor i hjärtat då han ger upp evigt liv för kvinnan han älskar.

För att summera hela filmserien skulle jag ge den 8,5/10. Det är helt klart värt att se alla Pirates of The Caribbean-filmerna, men jag skulle säga att den första filmen är helt klart bäst och därefter är den senaste filmen den näst bästa filmen.

Källförteckning
Bild Pirates of The Caribbean: On Strangers Tide (2011). URL: http://www.onlinemovieshut.com/wp-content/uploads/2011/03/pirates-of-the-caribbean-on-stranger-tides-poster.jpg (Läst: 2011-06-03)

John Williams

John Williams är mannan bakom den kända filmmusiken i flera stora filmer. Hans musik finns i filmer som till exempel Star Wars-filmerna, Hajen, Indiana Jones-filmerna, Jurassic Park och de tre första Harry Potter-filmerna.

John Williams föddes 1932 i New York. Han är den person som har näst flest Oscarsnomineringar. Endast Walt Disney har fler. Williams far var musiker och därför började han spela och skriva musik i tidig ålder. John Williams började först spela på olika jazzklubbar i New York. Vid 24 års ålder flyttade han till Los Angeles för att slå sig in i Hollywood. Han började skriva musik till tv-serier och sedan till filmer. John Williams samarbetar med flera kända regissör, bland annat George Lucas och Steven Spielberg. John Williams har vunnit flera priser för sin musik. Det mest enastående är att han har vunnit fem Oscarsstayetter och detta pris räknas som bland det finaste en person inom filmindustrin kan vinna.

Största succén kom genom Star Wars-filmerna och musiken har blivit framröstat till den bästa amerikanska filmmusiken, vilket jag till viss del kan hålla med om. Musiken är riktigt bra och effektfull. Musiken förstärker känslan i filmen och passar bra in i rymdmiljön och krigsscenerna i filmen. Musiken i Star Wars är väldigt lätt att komma ihåg och nynna på. De flesta vet vilken film det handlar om så fort de hör det typiska Star Wars-introt. Med just det introt börjar alla Star Wars-filmer och därför blir den väldigt typisk för Star Wars.

Hajen är också en väldigt känd film som John Williams har skrivit musiken till. Musiken passar perfekt in i temat och musiken låter läskig och gör att filmen också blir det. Utan John Williams musik skulle inte filmen bli speciellt läskig. Musiken till Hajen är tidslös och filmmusik i samma anda hänger fortfarande med när man vill få till den läskiga känslan i filmer.

Musiken i Indiana Jones är inte speciellt bra, enligt mitt tycke. Musiken är ändå väldigt lätt att komma ihåg därför att den har den typiska Indiana Jones-melodin som är enkel att känna igen. Jag har aldrig sett en hel Indiana Jones-film, men jag känner ändå igen musiken. Musiken har en viktig roll i filmen.

Jurassic Park är en film som inte är lika känd som de andra filmerna. Musiken är därför inte heller lika känd, men den är ändå mycket bra. Musiken är väldigt pampig och stark, men ändå fin. Själv tycker jag att musiken i Jurassic Park är en av de bästa låtar som John Williams gjort.
Harry Potter-filmerna har blivit enormt kända. Musiken är inte den bästa, men den funkar. John Williams lyckas genom musiken förmedla den lite mystiska och magiska känslan som passar perfekt i Harry Potter-filmerna. Musiken har blivit känd därför att filmerna är så populära. Musiken gör inte filmen, men den spelar helt klart en viktig roll för att förmedla den rätta känslan.

John Williams är en fantastisk kompositör som nästa alltid lyckas med att göra bra musik till filmer. Han lyckas skapa musik som blir väldigt typiska för just den filmen. Musiken är oftast också fantastiskt bra. John Williams prisskåp ljuger inte. Han är absolut bland de bästa kompositörerna av filmmusik.

Källförteckning
Bild John Williams (2006). URL: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/1/12/Johnwilliams2006.JPG (Läst: 2011-06-03)
Poster Indiana Jones - Raiders of The Lost Ark (1981). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/21/2110/G98ED00Z/posters/raiders-of-the-lost-ark.jpg (Läst: 2011-06-03)
Poster Jaws (1975). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/26/2649/3WUMD00Z/posters/jaws.jpg (Läst: 2011-06-03)
Poster Jurassic Park (1993). URL: http://images1.wikia.nocookie.net/__cb20090627022910/jurassicpark/images/thumb/c/ce/JP-MoviePoster.jpg/300px-JP-MoviePoster.jpg (Läst: 2011-06-03)
Poster Star Wars (1977). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/15/1578/QYNDD00Z/posters/star-wars.jpg (Läst: 2011-06-03)

Forrest Gump

Forrest Gump är huvudpersonen i filmen (1994) med samma namn. Man får följa Forrest Gumps liv från barndom till ålderdom. Han har låg IQ och har det ganska motigt i sitt liv, till exempel betraktar många andra människor honom som en tönt . Trots sin låga begåvning lyckas han med det mesta, bland annat blir han idrottare på elitnivå, lyckad affärsman, miljonär och veteran från Vietnamkriget. Framgångsreceptet består av ett stort hjärta som han använder före sin intelligens. Hjärtat tänker före hjärnan.

Hans mamma har stor del i hans framgångar genom att ha lärt honom att tro på sig själv och att alltid hitta på utvägar och egna lösningar. Jenny lär han känna när han börjar skolan. Hon blir den enda klasskamraten som är snäll med honom.

Karaktärer

Forrest Gump

En efterbliven kille som spelas av Tom Hanks. Han pratar med långsam, entonig och släpande röst. Han har ett stort hjärta som tar honom genom livet och hjälper honom med att ta rätt beslut trots sin låga IQ. Ledorden i hans liv är Gud, mamma och Jenny.

Jenny

En klasskamrat (Robin Wright) som under deras första bussresa till slut låter Forrest Gump sitta bredvid henne och då bestämmer sig för att bli hans vän. Jenny och Forrest Gump har ett livslångt kamratskap. Hon vet och förstår att Forrest Gump är förälskad i henne, men behandlar alltid honom med respekt. Han hjälper henne i hennes problematiska liv med killar, droger och hennes pappa som misshandlar henne. Till slut inser hon att Forrest Gump är en människa att lita på trots sin låga IQ. Tillsammans får de en pojke. När hon kämpar på sin dödsbädd finns Forrest Gump där.

Mamma Gump

En ensamstående, kärleksfull och envis kvinna (Sally Field) som strider för sin sons rättigheter. Hon lär ut visdomsord till Forrest Gump, exempelvis ” Livet är som en chokladask. Man vet aldrig vad man får.” Hennes mål är att Forrest Gump ska bli en självständig och lycklig människa.

Löjtnant Dan

Militärchef (Gary Sinise) åt Forrest Gump i Vietnam. En man som lever efter regler och lagar. Han visar aldrig sina svagheter för andra människor. En känslokall typ som Forrest Gump lyckas med att göra mänsklig. När Forrest Gump räddar hans liv har han svårt att acceptera detta. Han ville istället dö för sitt fosterland. Efter kriget startar de tillsammans en fiskeriverksamhet till Bubbas ära, någonting som gör dem till miljonärer.

Bubba

Forrest Gumps bästa vän (Mykelti Williamson) som han lär känna när de utbildas till soldater inom armén. Bubba är mycket snäll och omtänksam. De är med i Vietnamkriget tillsammans och där blir Bubba skjuten och dör. Eftersom deras dröm var att fiska räkor tillsammans efter Vietnam uppfyller Forrest Gump deras dröm tillsammans med löjtnant Dan.

Forrest Gump är en otrolig berättelse som känns trovärdig. Man har lyckats med att blanda komedi och drama. Allting handlar bara om använda sina mänskliga egenskaper på bästa sätt. För Forrest Gump gällde det att vara positiv och se möjligheterna. Precis som chokladasken, man vet aldrig vad man får. Kärleken till Jenny följer honom genom hela hans liv. Han klänger sig inte fast vid henne utan finns bara där för att hjälpa.

Forrest Gump är ingen typisk hjälte. Han är varken stor, vacker, stark eller speciellt smart. Han har en låg IQ, men en typ av intelligens som hjälper honom att överleva. Trots allt behöver man inte vara bäst på allting för att ta sig fram i världen.

I filmen ingår amerikansk historia, bland annat träffar han på flera kända personer som Elvis Presley och presidenterna John F. Kennedy, Lyndon B. Johnson och Richard Nixon. Jag var bara 1 år när filmen visades för första gången och mycket av det som berättas, till exempel Watergateskandalen, är nya kunskaper.

Totalt fick filmen sex Oscars. Tom Hanks fick en av dem för sin roll som Forrest Gump. Han lyckas med att spela rollen som Forrest Gump på ett trovärdigt sätt. Språket, kontrollbehovet, tron på att andra människor bara är snälla, allt detta tillsammans gör att Forrest Gump blir en person som det inte finns så många av i världen.

Som komedi är inte filmen Forrest Gump typisk amerikansk. Den amerikanska humorn driver ofta med den dubbelbottnade moralen i USA om förbjudna ämnen som man inte pratar öppet om, någonting som inte den här filmen gör. Här får man komedi genom att Forrest Gump lyckas med att leva som en vanlig människa, men gör det på sitt speciella sätt.

Källförteckning
Bild Bubba (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsW/18475-6645.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Forrest Gump (1994). URL: http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/5/5e/ForrestGump2.jpg (Läst: 2011-06-03)
Bild Jenny (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsW/18757-6645.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Lieutenant Dan Taylor (1994). URL: http://www.wearysloth.com/Gallery/ActorsS/16023.gif (Läst: 2011-06-03)
Bild Mrs Gump (1994). URL: http://www.filmcritic.com/features/assets_c/2010/05/forrest-gump-mrs-gump-560-thumb-560xauto-30408.jpg (Läst: 2011-06-03)
Poster Forrest Gump (1994). URL: http://images.moviepostershop.com/forrest-gump-movie-poster-1994-1020190695.jpg (Läst: 2011-06-03)

Regissören Seth MacFarlane

Bakgrund

Seth MacFarlane föddes i den lilla staden Kent, Connecticut, New England. Där bodde han med sin far, Ron, sin mor, Perry och systern Rachael MacFarlane. Han studerade animation vid Rhode Island School of Design och efter han tagit examen anställdes han av Hanna-Barbera Productions (nu kända som Cartoon Network).

Seth MacFarlane har arbetat som animatör och författare för enormt många TV-serier, som t ex Johnny Bravo (1997) och Cow and Chicken (1995). Han arbetade också för Walt Disney Animation som författare av TV-serien Jungle Cubs (1996). Han var med och skapade The Life of Larry (1995) som ursprungligen var tänkt att användas som ett pausår på MADtv (1995). MacFarlane blev ett framgångsrikt namn under 1990-talet och det dröjde inte länge innan cheferna på Fox ringde Seth MacFarlane och gav honom ett erbjudande på 50 000 dollar för att skapa ett pilotprojekt för vad som senare kom att bli Family Guy (1999).

Den 11 september 2001 planerade MacFarlane att åka till Los Angeles med flyget American Airlines Flight 11 efter att ha hållit ett tal på sitt gamla universitet Rhode Island. På grund av en förväxling av resebyrån fick han höra att hans flyg skulle bli försenat till klockan 8:15 fast planet egentligen skulle avgå klockan 07:45. Han missade alltså planet och en timme efter avgång blev American Airlines Flight 11 kapat av terrorister och kraschar in i World Trade Center i New York och dödar alla ombord. Han tackade sin resebyrå för att de hade strulat till det med avgångstiden för annars skulle han ha varit ombord.

Egna tankar
Man kan med all säkerhet säga att Seth MacFarlane kan gjorde sitt största genombrott med Family Guy, som idag är en av de mest sedda tv-serierna. Då han satt bakom spakarna för Johnny Bravo och Dexters Laboratorium stod han alltför mycket i bakgrunden. Inte ens jag visste att han hade gjort alla dessa animerade serier förrän jag började se på Family Guy och hittade information om honom i tidningsintervjuer på internet. MacFarlane växte i mina ögon efter jag hade läst om vad han hade uppnått under sin karriär och jag ser verkligen upp till honom.

MacFarlane är även en väldigt begåvad pianist och sångare. Ett 90-årigt par undervisade honom och de hade även varit Frank Sinatras sångtränare. Han har skrivit på ett skivkontrakt med Universal Republic Records och har meddelat att han spelar in ett album med storband. Man skulle kunna säga att han är mångsidig som få.

Jag är ett väldigt stort fan av Seth MacFarlane eftersom jag tycker väldigt mycket om hans serie Family Guy och att jag fullkomligt älskade Johnny Bravo och Dexters Laboratorium när jag var liten. Om man tänker efter så här i efterhand ser man ett samband, det är i princip samma humor i alla serier han har gjort. Det är inget man märker direkt eftersom du först bör se alla serier för att sedan kunna börja dra ”paralleller”. Däremot har Seth MacFarlanes stildrag ändrats oerhört. Man kan inte se att han har gjort Johnny Bravo genom att bara se på hur han har tecknat den och därefter försöker jämföra med Family Guy. Jag tycker i alla fall att hans tecknande och kärriär har ändrats exceptionellt och han har blivit oerhört duktig. Jag skulle göra vad som helst för att träffa denna väldigt intressanta man.

Källförteckning

Bild Seth MacFarlane. URL: http://allehanda.se/image_processor/1.3176358.1305704944!/image/2054343582.jpg_gen/derivatives/wide/2054343582.jpg?maxWidth=468 (Läst: 2011-06-03)
IMDb (2011). Seth MacFarlane. URL: http://www.imdb.com/name/nm0532235/ (Läst: 2011-06-03)

torsdag 2 juni 2011

Clint Eastwood

Skådespelaren, regissören och legenden
Clinton ”Clintan” Eastwood kommer från San Francisco, Kalifornien, USA. Han föddes den 31 maj 1930. Eastwood är skådespelare, filmproducent, regissör och politiker. Han är en av få skådespelare som börjat med små b-roller för att sedan stiga till stjärnstatus.

1955 filmdebuterade Eastwood och 1959 slog han igenom i tv-serien Rawhide. Efter detta har uppdragen avlöst varandra. Tv-serien visades i över sex år och Eastwood deltog i 217 avsnitt. För en handfull dollar (1964), För några få dollar mer (1965) och Den onde, den gode, den fule (1966) var filmer som han medverkade i under 1960-talet som kallades för Dollartrilogin där han spelade karaktären Mannen utan namn. Den roll han är mest känd för är nog inspektör Callahan i Dirty Harry (1971). Eastwood har spelat filmer av olika genrer som skräckthrillers, västern, romantik, men de flesta filmerna har handlat om västern och polisjakter. Clintan lär ha sagt att västern är en myt och då kan man låta den myten få fritt spelrum. Totalt har han spelat med i över femtio flimer.

1971 debuterade Eastwood som regissör och det var i filmen Mardrömmen (Play Misty for Me). Ofta deltog han i filmer som han själv regisserade. Under 1990- och 2000-talet hade han stora framgångar som regissör med filmer som De skoningslösa (1992) och Letters from Iwo Jima (2006). De skoningslösa nominerades till nio Oscars, bland för Bästa film och Bästa regi. Totalt har han Oscarsnominerats elva gånger, fyra för Bästa film, fem för Bästa regi och två för Bästa manliga huvudroll. Han har tilldelats fem Oscarsstatyetter. Han har även nominerats till Guldpalmen.

Eastwood har även hunnit med en karriär som lokalpolitiker. I mitten på 1980-talet var han borgmästare i sin hemstad Carmel-by-the-sea. Han har sagt att hans levnadsfilosofi kan sammanfattas med orden” Lämna folk ifred och låt de leva som de vill”.

Han har även väckt debatter med sina filmer som den skakande Million dollar baby (2004). Filmen handlar om en kvinnlig boxare som ber sin tränare (Eastwood) att döda henne efter det att hon har blivit slagen med en pall i huvudet och blivit förlamad. Filmen utlöste många debatter om dödshjälp. Många av hans filmer speglar rasismen i världen och de svagas roll i samhället. Hans filmer och hans engagemang inom filmbranschen har gjort honom till en legend och ikon.

Eastwood anses vara en av de ledande regissörerna i USA idag. "Jag har genom åren lärt mig lita på mina insikter och jag har fått se världen genom mina filmer", lär han ha sagt. Han ser sig som en vinnare genom att han har fått arbeta med människor. En av Clintans förebilder är regissören Don Siegel och hans motto är "för mycket analyserande är paralyserande" och detta har Clintan anammat.

Jag har sett många av hans filmer och tycker att de flesta är underhållande. Jag anser att några av de bästa filmer han har medverkat i är Örnnästet (1968) och några av hans Spagettivästernfilmer. Det beror nog på mitt stora intresse av andra världskriget och historia.

Med enkla medel kan han bygga upp en film och fängsla publiken. Det behövs inte en massa dataanimationer, stora explosioner eller specialeffekter - han kan göra bra film ändå. Han är känd för sina machoroller där han drar snabbast och skjuter bäst, men han har även medverkat (och regisserat) spelat känslosamma filmer som Broarna i Madison County (1995). Jag tycker att han är en bra skådespelare som kan variera sina uppdrag. Han är en person med stor karisma. Några enkla kulisser och cowboys så rullar det på. Jag anser att de gamla filmerna är väl genomförda med tanke på den teknik som fanns då. Att ligga på topp inom filmbranschen i över 60 år är stort och Eastwood förtjänar sina medaljer och statyetter. Som regissör måste man veta när någonting är rätt, det är inte säkert att tagning trettio är bättre än den andra tagningen och det måste vara Clintans styrka.

Trots att han idag är över åttio år så planerar han en musikal till hösten. Beyoncé Knowles ska spela huvudrollen, men vem hennes motspelare blir har Eastwood inte bestämt än. Musikalen ska heta A Star Is Born och den ser publiken fram emot, även om musikaler inte tillhör mina favoriter.

Clint Eastwood tror fortfarande att han har det bästa kvar trots sina åttio år. Jag hoppas att han har rätt så att vi har fler filmer att se fram emot.

Källförteckning
Bild Clint Eastwood. URL: http://images2.fanpop.com/images/quiz/249000/249450_1246650354162_398_269.jpg (Läst: 2011-06-02)
Filmpunkten (2011). Clint Eastwood. URL: http://www.filmpunkten.se/person.asp?ID=185 (Läst: 2011-06-02)
Larsson, M. (2011). Beyoncé Knowles får huvudrollen i nya Clint Eastwood-musikalen. URL: http://www.expressen.se/noje/film/1.2300300/beyonce-knowles-far-huvudrollen-i-nya-clint-eastwood-musikalen (Läst: 2011-06-02)
Schickel, R. (2010). Clint: Retrospektivt. Malmö: Ica Bokförlag. ISBN: 9789153435358
Wikipedia (2011). Clint Eastwood. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Clint_Eastwood (Läst: 2011-06-02)

Sagan om ringen

Skillnader mellan bok och film

J.R.R. Tolkiens värld är en värld full av fantasi och skapelser som vi inte ens kunnat drömma om. Trots detta har Tolkien lyckats skapa liv i form av ord på papper. Hans berättelser berör något i oss alla, allting beskrivs i minsta detalj. Regissören Peter Jackson har inte heller sparat på detaljer. Allt är detaljerat i både filmen och boken, vilket gör de båda världskända. Nu när böckerna är anpassade till filmduken görs det så klart många ändringar. Trots att Jackson har varit väldigt noggrann i sin produktion finns det inte en möjlighet att få med bokens alla detaljer och händelser på tre timmars film. Därför är det möjligt att de som har läst boken kan bli lite besvikna när de ser filmen.

Jag anser dock att en filmatisering av en bok aldrig kan bli lika bra som själva boken. När man läser en bok skapar man egna ”inre bilder” och föreställningar som kanske inte överensstämmer med filmen, vilket kan orsaka ett visst dilemma. Har man denna inställning inför Sagan om Ringen-filmerna (2001-2003) tror jag att man kommer att tycka att det är fantastiska filmer. I allmänhet finns det en skillnad mellan böcker och filmer på grund av att de är olika typer av medier.

En fråga som ständigt dyker upp är varför just läsare och tittare av Sagan om Ringen blir mer hängivna till berättelsen än till andra böcker som blivit filmatiserade. Min teori är att det finns få böcker på samma nivå som Sagan om Ringen (1954-1955). Få skönlitterära verk har lockat fram så mycket reaktioner och hängivenhet. Första gången jag läste boken 2006 minns jag dess effekt på mig. Jag läste boken efter att ha sett filmen och det blev en otrolig skillnad, även om Jacksons filmer är oerhört väldetaljerade finns det ingenting som slår boken. Om filmskaparna blev överraskade om de fick negativa reaktioner av de som älskar Tolkiens skrifter, kanske det beror på att de som föredrar böckerna har missförstått detta faktum att det inte går att få med alla detaljer från en bok i en film.

Ett exempel som frångår boken är hur karaktären Arwen (Liv Tyler i filmen) framställs i filmen. Hon har en mycket liten karaktärsroll i boken. Hon är Aragons (Viggo Mortensen i filmen) käresta, men om henne berättas det väldigt lite om. Manusförfattarna tillsammans med regissören Peter Jackson tog tillfället i akt och de skrev om på ett väldigt skickligt sätt saker som andra karaktärer gjorde i boken och lät Arwen bli en mer omfattande karaktär i filmen. Detta gav Aragon i filmen en cool och intressant flickvän, istället för nästan frånvarande person i boken.

Den mest anmärkningsvärda skillnaden mellan boken och filmen är strukturen. Tolkiens De två tornen är andra boken i trilogin och den är uppdelad i två delar. En del följer kriget i Rohan, medan den andra delen fokuserar på Frodos och Sams resa. I filmen utelämnar de inledningen av boken, bland annat Boromirs död, som istället används som en linjär klimax i slutet av första filmen. Än en gång måste Jackson berömmas som gör detta på ett skickligt sätt så att första filmen får en bra och spännande avslutning. En avslutning som omöjliggör att inte se även den kommande filmen. Vidare visste Jackson att det fanns tillräckligt med bra material till den andra filmen för att använda Boromirs död i första filmen.

Även den andra filmen kulminerar, eller rättare sagt får en höjdpunkt och stannar där. Detta utförs i filmen med slaget i Helms klyfta, medan boken avslutar med att Frodo och Sam går till Isengård med Frodos sammanförande av Shelob som är den gigantiska spindeln. Det var scener som var kvar för filmens tredje och sista del, en anpassning för Sagan om konungens återkomst. Detta gjordes dels för att överensstämma tidslinjen som anges i boken och dels för att upprätthålla spänningen.

Trots alla dessa skillnader och likheter ger jag ändå filmen och boken 5 av 5 toasters. Aldrig förut har jag tyckt både en bok och en film är så bra att de får toppbetyg båda två. Detta kanske beror på att jag gillar fantasy, men även spelar en skicklig regissör och en skicklig författare roll i mitt betyg.

Källförteckning
Bild J.R.R Tolkien. URL: http://image.guardian.co.uk/sys-images/Film/Pix/gallery/2001/10/17/rings010.jpg (Läst: 2011-06-02)
Bild Lord of The Ring books. URL: http://cdn.most-expensive.net/wp-content/uploads/2008/12/expensive-tolkien-book-the-lord-of-the-rings.jpg (Läst: 2011-06-02)
Poster LoTR The Fellowship of The Rings (2001). URL: http://www.moviegoods.com//Assets/product_images/1020/187968.1020.A.jpg (Läst: 2011-06-02)

onsdag 1 juni 2011

Christopher Nolan

Det finns många filmälskare runt omkring i världen och väldigt många har koll på sina favoritskådespelare, medan man allt som oftast inte har någon som helst aning om vem som skrivit eller regisserat filmen de tittar på.

Christopher Nolan är ett utmärkt exempel på ett sådant fall. Han har gjort en mängd filmer som har blivit mer eller mindre succéer, ta filmer som Inception, The Prestige, Memento och The Dark Knight. Addera sedan in att han är nyfyllda 40 år och har hållit på med film i över 30 år. Just det, han gjorde sin första film när han var 8 år med hjälp av sin fars 8 mm kamera.

Det är svårt att beskriva en regissör som Christopher Nolan om personen i fråga inte har sett framför allt hans kanske mest kända verk Inception, som enligt mig är en av de bästa filmerna någonsin. Börja med att se den så förstår man vilken oerhört smart man Christopher Nolan är!

Att förstå alla omställningar i Inception, hur de går genom ett drömlager till ett annat och planterar en tanke i denna dröm är svårt nog. Att sedan tänka ut detta i förväg och kunna presentera det på ett lämpligt sätt för en publik med hjälp av skådespelare är, som man kan förstå, ännu svårare.

Jag ser väldigt mycket film, då detta är ett stort intresse för mig, och jag har väldigt sällan hittat en regissör som inte har en enda film jag ogillar eller finner mindre intressant. Christopher Nolan är dock en regissör med en filmografi med hög kvalitet.

Jag tror att det jag fångas mest av är dennes förmåga att göra allt så invecklat, men sedan allt eftersom ge fakta till filmtittaren som leder till att man till slut förstår allt som hänt. Många gånger bör man till och med se filmen två eller tre gånger för att förstå vad som egentligen händer. Egentligen tror jag att många, inklusive mig själv, väljer att se Nolans filmer för att själv känna sig smart när man sakta men säkert förstår handlingen i hans filmer.

Ett annat faktum som gjort Nolan väldigt framgångsrik är att han på sin väg knutit väldigt nyttiga förhållanden med stora skådespelare. Med andra ord, det är väldigt givande att jobba med Nolan då hans filmer även blir väldigt framgångsrika i sig. Christian Bale, Leonardo di Caprio och Morgan Freeman är alla erkänt goda vänner till Nolan och han har även lyckats få med dem i ett antal filmer på IMDb:s top 250-lista av filmer någonsin.

Att Christopher Nolans är en naturbegåvning i sitt slag har jag kanske nu lyckats visa. Tillägg då att han har fyra filmer med över 8.4/10 i betyg från IMDb och notera då att det totalt sett finns runt 75 filmer med 8.4 och uppåt i betyg på denna trovärdiga site.

I många av Nolans filmer återfinns även dennes kännetecken vad gäller handlingsuppbyggnad:
Allt som oftast får man se en flashback eller en scen från slutet av filmen. Filmen avslutas med att de två huvudkaraktärerna diskuterar de föregående händelserna och de resultat de kommer fram till. Hans huvudpersoner är oftast män med ett mål som möter motgångar samt att han använder berättande tekniker som inte följer de allt för använda normerna inom filmskapande, utan han vänder istället ofta runt på de tre handlingar hans film handlar om för att berätta historien på ett intressant sätt.

Källförteckning
Bild Chrisopher Nolan. URL: http://images.contactmusic.com/newsimages/christopher_nolan_1149554.jpg (Läst: 2011-06-01)
Källförteckning för fakta saknas

tisdag 31 maj 2011

Dawn of War-introt vs Ultramarines

Dawn of War-introt

När introt börjar ser man elden och avgaserna från en Thunderhawk som åker över stridsfältet där en grupp Blood Ravens Space Marines som försöker överta en kulle är undertryckta av Ork-eldgivning från toppen. Sergeanten meddelas att förstärkning är på väg, men då justerar Orkerna sin haubits och spränger deras Predator Tank, deras enda eldunderstöd, och en våg av Orker springer upp från sina skydd (små ”skyttegravar”) och rusar ner med sina knivar och yxor redo. Alla Space Marines samlar sig, men precis när Orkerna ska hoppa in så blir hela vågen massakrerade av en Dreadnought. Blotta åsynen av den är nog för att stärka moralen och göra soldaterna redo för att överta kullen. Med ett heroiskt vrål från sergeanten så rusar de upp för kullen och blir i stort sett slaktade av Orkerna där, men de fortsätter ändå.

Crescendot (höjdpunkten) i striden är när en Ork springer fram och slänger en landmina på Dreadnoughten och den följande explosionen dödar i stort sett alla, förutom sergeanten och fyra till fem Orks. Han ser sig runt och hittar deras flagga (Blood Ravens Banner). Trots fokuserad eldgivning lyckas han ta sig upp till toppen av kullen och sätta ner flaggan, men inte före han har blivit skjuten i nacken (snett skott), så det är med sina sista krafter som han lyckas sätta fast flaggan. Sen zoomar det ut och man får se ett flertal Drop Pods i skyn.

Ultramarines (2010)

Filmen handlar om en grupp nyblivna Ultramarines och deras uppdrag när de beger sig till planeten Mithron får att hjälpa ett kompani av Imperial Fists, stationerade där för att skydda ett relikskrin, men något har orsakat dem att skicka ut ett nödanrop om hjälp.

När Ultima Squad (Ultramarines-truppen) anländer till ytan och finner vägen till relikskrinet bevittnar de vad som orsakade nödropet. Alla Imperial Fists där är döda och vissa lik är arrangerade i Chaosstjärnor (8-kantig ”stjärna”). Land Speedern som de har med sig åker fram före truppen som spanare, men när de sedan ser den igen får de inget svar från den (två Ultramarines sitter i den). När kaptenen Severus och en truppmedlem söker sig fram upptäcker de att besättningen har blivit skjutna och hela truppen blir fast i ett bakhåll. De lyckas slå tillbaka det, men tre stycken i truppen dör. Kaptenen undersöker ett av liken och de upptäcker att Black Legion Chaos Marines är ansvariga för garnisonens död.

Ultimata Squad beger sig till relikskrinets inre och blir där överfallna av Daemon Prince som dödar en i truppen och sliter med sig kaptenen Severus genom väggen utför ett stup. När de når det innersta av skrinet så möter de en kaplan/pastor och ytterligare en Imperial Fist, de enda överlevarna. De beger sig tillbaka med boken Liber Mithrus, en helig relik som gavs åt garnisonen av Kejsaren (”Gud”) själv.

På tillbakavägen blir de överfallna av en stor grupp Chaos Marines. De förlorar många, men det visar sig att Severus överlevde och med hans hjälp lyckas de döda alla och tar sig till skeppet (via Thunderhawk). Där visar det sig att boken är korrumperad och Severus blev besatt av demonprinsen. Den flyr till skeppets reclusium (tempel) och överlevarna (tre stycken) följer efter och försöker förinta den. Demonen knockar två av dem och tar den tredje (Proteus) till mitten av en ritualcirkel. Den avslöjar att den har tänkt ta Proteus utseende för att kunna infiltrera planeten och öppna Warp Gaten, men en fjärde överlevande (Pythol, en Apothecary som var väldigt skadad) ingriper och räddar Proteus. Han blir dödad av demonen, men det ger Proteus tid att hämta deras heliga Åskhammare i templet och med den förinta demonen precis innan skeppet beger till Macragge, hemplaneten.

Kritik
Problemet jag har med filmen är att regissören och producenten inte verkar vara så insatta i spelet Warhammer, eftersom det är flera saker som är fel i filmen. Hjälmarna går väldigt lätt att ta loss, då de ska i stort sett vara fastsvetsade. Chaos Marinerna i filmen väser, de ska vråla ”Blood for the Blood God, Death to The False Emperor” osv. Karaktärernas ansikten ser ut som lera samt rustningarna ser ut som plast, ingen rustning ska se ut som plast. Även om introt är kort och handlingsfattig, så är det bättre animerat och har en bättre känsla över sig. Rustningarna skramlar mer, skotten känns tyngre/kraftigare.

Om de bara hade skaffat samma animerare för filmen som för introt, så hade det kunnat bli en jättebra film. Musiken är väldigt bra däremot, både i introt och filmen. Filmen är en thriller och inte en action, vilket jag anser var ett underligt val av genre.

Det är så många fel i filmen att jag inte kan tycka om den. Handlingen är ganska bra och kan bygga upp spänning ibland, men det är för lite. Och att filmen är sämre animerad än ett intro, som är sju år äldre, är inte en bra sak.

Just Go with It

Just Go with It är en film som är både komisk och samtidigt lite romantisk.

Det hela börjar med att tittaren får en uppfattning om vem huvudpersonen är, hur han ser ut och vad som kommer att hända. Huvudpersonen Danny Maccabee (Adam Sandler) har en väldigt stor näsa. När han är på sitt bröllop, råkar han höra när hans fru pratar med sina brudtärnor om hans stora näsa. Danny blir förkrossad över det han får höra och gifter sig därför aldrig.

Danny behåller vigselringen då han på en bar upptäcker att han kan utnyttja den till att ragga på tjejer genom att ljuga om hur dåligt hans förhållande är. Han börjar även arbeta som plastikkirurg och gör sig av med sin potatisnäsa.

En dag träffar Danny sin drömtjej, Palmer (Brooklyn Decker). De övernattar på stranden och när de vaknar upp hittar Palmer vigselringen i Dannys byxficka. Danny ljuger om att han befinner sig mitt i en skilsmässa. Palmer tror honom om hon får träffa hans fru och höra från henne att det är okej för Palmer att träffa Danny. Han går med på det och lyckas övertala sin assistent, Katherine (Jennifer Aniston) att vara hans ”låtsasfru”. Danny vill att Katherine ska se ut som en plastikkirurgs fru, vilket innebär att Danny måste följa med och shoppa kläder åt Katherine.

Danny lägger ut mer och mer pengar och allt eftersom saker och ting börjar se bättre ut tvingas han ljuga ännu mer vilket gör att det blir ännu dyrare. I slutändan har han ljugit så mycket pengar att Katherine får heta Devlin och även hennes barn, Maggie (Bailee Madison) och Michael (Griffin Gluck), blir inblandade i skådespelet vilket gör det hela mycket svårare för Danny.

Michael ställer till med stora problem för Danny eftersom han vill fara till Hawaii och simma med delfinerna. Michael påstår att Danny lovat att de skulle fara till Hawaii och börjar gråta, Danny tröstar honom genom att säga att de ska fara till Hawaii allihop, Danny, Katherine, Palmer, Maggie och Michael.

På Hawaii händer många intressanta saker eftersom filmen byter riktning. Danny börjar få beslutsångest och vet inte riktigt vad han vill. Han vet inte om han vill vara med den unga ”flamman”, Palmer, eller om han vill vara med ”mamman”, Katherine.

Danny och Katherine går ut ensamma på en restaurang och äter middag tillsammans och Danny börjar inse att han kanske får en bättre framtid med Katherine. Han börjar komma bra överens med hennes barn och han lär Michael att simma under tiden de är på Hawaii.

Palmer börjar inse att Danny gillar Katherine och berättar Danny att det gör henne ingenting. Hon förstår om Danny fortfarande har känslor för Katherine, de var trots allt gifta. Danny försäkrar Palmer om att han gillar henne och de planerar att gifta sig under sista dagen på Hawaii. Danny planerar att gifta sig med en 20-årig blondin samtidigt som han har känslor för Katherine som är i samma ålder som han själv.

Danny ljuger allt han kan för kärleken, han ljuger och näst intill mutar folk för att han vill att det ska bli något seriöst mellan honom och Palmer. Han ljuger in sig i ett rum som varken har fönster eller dörrar. Danny skulle aldrig lyckas ta sig ut ur alla lögner, han skulle bli tvungen att berätta sanningen och då skulle alla pengar han spenderat och alla lögner som de allihop hade utstått varit alldeles förgäves. Danny och Katherine tycker att lögnerna blir enklare att utstå när de får vara med varandra eftersom de båda gillar varandra.

Danny inser att han får starkare och starkare känslor för Katherine samtidigt som han har känslor för Palmer. Känslorna för Katherine börjar ta över känslorna för Palmer men inte riktigt eftersom Danny och Palmer planerar att gifta sig.

Filmen är ett väldigt bra exempel på att det finns många som kan gå hur långt som helst för kärleken, men även att det inte alltid slutar som man tänkt sig. Jag skulle rekommendera denna film till alla som gillar komedifilmer för den är väldigt rolig och lätt att följa med i även om handlingen är lite komplicerad.

Källförteckning
Poster Just Go with It (2011). URL: http://www.impawards.com/2011/posters/just_go_with_it.jpg (Läst: 2011-05-31)

Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten

Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011) är en äventyrsfilm som handlar om den ökände kaptenen Jack Sparrow och som i alla de andra Pirates of the Caribbean-filmerna så har han ett nytt äventyr på gång. Jack Sparrow är på jakt efter ungdomens källa. Saken är den att ingen vet om denna källa verkligen existerar eller om det bara är en stor myt.

Det hela börjar med att Jack Sparrow ska rädda sin vän Joshamee Gibbs från att bli halshuggen, och då får han höra rykten om att han själv söker besättning till sitt skepp för att leta efter ungdomens källa. Jack lyckas rädda sin vän, men det leder till att båda två tillfångatagna istället och Jack ställs inför rätta hos Kung Georg II. Kungen ber Jack att guida en expedition med hans gamla sjörövarfiende Kapten Barbossa som ledare för att hitta ungdomens källa före spanjorerna.

Jack lyckas även lokalisera den människa som låtsats vara honom och det visar sig vara hans gamla ”flamma”, Angelica. Hon berättar även lite smått om ritualen som måste utföras för att hela legenden om ungdomens källa ska fungera. De är tvungen att hitta Ponce de León’s berömda silverkalkar, fylla dem med vatten och hitta en tår av en jungfru för att sätta i en av de två kalkarna. Den som dricker vattnet med tåren får förnyat liv medan den som dricker kalken utan tår offrar sitt liv, det vill säga avlider.

De båda ger sig iväg i det skepp som skulle vara Angelicas skepp, men de får senare reda på att det i verkligheten är Kapen Svartskäggs skepp, vilket gör det hela lite jobbigare. Det visar sig även att Angelica är Kapten Svartskäggs dotter.

När de äntligen når fram till ungdomens källa efter många om och men, så blir de attackerade både av Spanjorerna och Kapten Barbossa. Barbossa hugger kapten Svartskägg med sitt giftspetsade svärd och han tar i anspråk Svartskäggs magiska svärd samt hela Svartskäggs besättning. Angelica vill offra sitt liv genom att dricka bägaren utan tår och ge bägaren med en tår till Svartskägg så att han överlever. Jack, som han är, lyckas lura båda två och därmed dör Svartskägg. Angelica får ett långt liv tack vare detta och Jack tar även tillbaka sitt förlorade skepp ”Svarta Pärlan”. Oturligt nog är skeppet förseglat i en flaska, men han och Gibbs far iväg med hopp om att de ska lyckas få ut skeppet ur flaskan och tillbaka till originalstorlek.

Jag såg Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten på en biograf här i Piteå i 3D, men att se filmen i 3D var inte så speciellt. Jag rekommenderar dock denna film, även om jag tycker den inte riktigt håller standard om jag jämför de andra Pirates of the Caribbean-filmerna. Med andra ord är filmen helt klart värd att se, även om den är lite sämre jämfört med de gamla filmerna. Om de gamla filmerna får en 10/10 i betyg, så får den senaste filmen kanske 8/10 i betyg.

Det är helt klart Johnny Depp med sin rollfigur Jack Sparrow som gör hela denna och alla de andra filmerna värda att se. Jag tycker han är en väldigt bra och rolig skådespelare. Jag hade gärna sett honom i mer filmer, men jag tror dock inte att han passar i några andra genrer än äventyrs- eller fantasyfilmer.

Källförteckning
Bild Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011). URL: http://movieuptodate.com/wp-content/uploads/2011/05/Pirates-of-the-Caribbean-On-Stranger-Tides-Movie-Trailer.jpg (Läst: 2011-05-31)

G.I Joe: The Rise of Cobra

G.I Joe: The Rise of Cobra (2009) är en science-fiction/action film som utspelas på jorden i framtiden. Då möter det onda det goda i en tid av världsdominans. Duke Hauser (Channing Tatum) är en sann amerikansk soldat och han vägrar ge upp och håller alltid ryggen bakom sin trupp. Hans bästa vän Wallace Weems aka Ripcord (Marlon Wayans) är också en amerikansk soldat som har ambition och är dessutom rolig och flörtig. Filmen inleds med att presentera dessa två huvudpersoner samt antagonisten. Man får dock inte reda på vem som är antagonist på en gång.

Soldaterna samt deras pluton får i uppdrag att skydda ett par nanoraketer åt James McCullen (David Murray). Inuti dessa nanoraketer ligger det mängder av nanorobotar och dessa nanorobotar är utvecklade att bland annat äta sig genom metaller och att förstöra giftiga eller döda celler i människokroppar.

Operationen i sig är hemligstämplad och det uppstår komplikationer under färden. De goda möter de onda i en kamp om att rädda världen. Vid denna tidpunkt rekryteras Duke och Ripcord till de godas sida genom utpressning. Det enda sättet att ta sig in i den speciella plutonen är att bli tillfrågad. Denna pluton är den bästa i branschen och i hela världen.

Karaktärer
I filmen får man möta den goda sidan först och detta sida kallas G.I. Joe. Den goda sidan består av:

General Abernathy eller även känd som Hawk (Dennis Quaid).
Heavy Duty (Adewale Akinnuoye-Agbaje) är en soldat i G.I Joe som är rätt tung och stor.
Breaker (Saïd Taghmaoui) är deras data geni och specialiserad på att förutspå motståndarnas planer eftersom han har rätt hög IQ.
Shana ”Scarlett” O’Hara (Rachel Nichols) är den enda kvinnan i plutonen som är legosoldat.
Snake Eyes (Ray Park) är utklädd till en ninja som är aldrig åker på spö eller ger sig och han säger inte något heller.

Två karaktärer från det onda laget är:

Baronessan/Anastaisa DeCobray (Sienna Miller) och hon har ett förflutet med Duke.
Storm Shadow (Byung-hun Lee) och han är Snake Eyes broder.

Duke

Den skönaste killen i hela filmen. Han har disciplin och inger respekt. Det är en kille som man måste ha i en film, en riktig soldat. Han är ”the good guy”, om man så säger. Duke är trogen och inte en som går bakom någons rygg.

Själva karaktären är en förebild. Man tänker ”Wow, han är en riktig hjälte som varken bryr sig om pengar eller beröm”. Han gör även fel val yrkesmässigt ibland och detta beror på att det är känslor eller vad han tycker är rätt som är inblandat.

Han lever hur som helst upp till huvudrollen och gör ett bra jobb.

Ana

Den onda men vackra kvinnan. Hon är lite farlig och dödlig, men i slutet av filmen förstår man varför hon är sådan. Hon kallas baronessan som tidigare nämnts. Det är en rätt kraftig titeln måste jag säga!

Det finns inte så mycket att säga om denna karaktär förutom att hon spelar den bra.

Snake Eyes

Denna kille får en att vilja se action. Den självdisciplin och grymma ninjaskills som Snake Eyes har gör denna karaktär underbar! Faktum att han inte pratar och bär mask gör honom bara ännu mer grym.

Jag älskar denna karaktär, iskall och allmänt grym! Även en karaktär som denna är ett måste i en actionfilm. Namnet på honom är också ganska legendariskt.

Ripcord

Vi har också så klart den roliga typen i filmen, han som dessutom är lite egenkär och flörtig. Det finns inte så mycket att säga om honom förutom att han är Dukes bästa vän och hans högra hand. Lojal och pratsam också!

I filmen känns det som att alla känner varandra från båda sidorna. Alla har ett förflutet med någon. Detta påverkar alla i filmen också, för om man känner någon vill man inte skada den människan. Det blir med andra ord rätt så många sådana dilemman under filmens gång.

Jag tycker filmen är sjukt bra och rekommenderar den till alla! På senaste tiden har filmer slutat leverera. Det finns rätt bra filmer som kommit ut, men ingen som ger omdömet ”WOW den är BÄST”. Den här filmen var dock otroligt bra och jag kunde inte ens hitta några nackdelar. Bra story och skådespelare, helt enkelt ett bra jobb av Paramount Pictures och av Stephen Sommers som var regissör.

Källförteckning
Bild Ana G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdld-8P6nIEGqzTx4i-UoMYEH5drgshzn65ZA3ynPUwdk1seE5oFIaaYxfQ3mlMGOlp7pp-wVCJc2wbppvV-hxKehQ73JC3FsZICTNZnTV7ZcedBNGDPzpKJtdwOupIRIn6LiPXBdi0w0/s400/Sienna+Miller.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Duke G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.availableimages.com/images/pictures/2009/gi-joe-the-rise-of-cobra/aph_4.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild poster G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2009/05/gijoe_16.jpg (2011-05-31)
Bild Ripcord G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://images.allmoviephoto.com/2009_G.I._Joe:_The_Rise_of_Cobra/2009_gi_joe_008.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Snake Eyes G.I Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://4.bp.blogspot.com/_eR1Kuc888sc/TSZhX-9SbmI/AAAAAAAABRg/lEAFD50Db5E/s1600/Snake+Eyes.jpg (Läst: 2011-05-31)

tisdag 24 maj 2011

Hur många lingon finns det i världen?

Handling
Filmen Hur många lingon finns det i världen? (2011) handlar om Alex som är arbetslös och väldigt lat. Han vill arbeta med teater, men han orkar inte ens memorera repliker. Alex bor med sin flickvän och sitt barn och eftersom han är arbetslös och oansvarig så kastar flickvännen ut honom ur lägenheten. Alex tar sin tillflykt till sin hemstad Hudiksvall. Han ringer till sin bror och frågar om han kan bo hos honom ett tag, men brodern är inte glad att se Alex så han får bara bo en natt hos honom. Alex har lyckats att motvilligt få ett jobb som assistent på en dagverksamhet för utvecklingsstörda. På daghemmet ser han att de aldrig får göra något roligt och då börjar han hitta på spännande och minst sagt utmanande saker med de mentalt handikappade personerna på daghemmet.

Personliga åsikter
Personligen tycker jag att filmen är väldigt bra för att man får se hur de utvecklingsstörda kan ha det. Jag brukar inte tänka så ofta på de som har fysiska eller mentala sjukdomar, men den här filmen fick mig verkligen att tänka till. Jag liksom alla andra i världen har ibland fördomar om folk, men den här filmen fick mig verkligen att inse att alla inte är likadana. Alla har ändå känslor och man ska inte döma någon efter utseende eller t.ex. sjukdom.

Jag tycker också att de utvecklingsstörda ska få bestämma lite mera över sig själva, de ska inte bli tillsagda av till exempel deras föräldrar om vad de får och inte får göra. Det beror självklart också på vad de vill göra, alla deras beslut kanske inte är de bästa. Att uppträda på en scen borde absolut vara ens eget beslut och inte någons förälders.

Filmen är verkligen berörande och väldigt humoristisk. Filmen berörde mig även för att Alex som i början inte var så sugen på att jobba med de utvecklingsstörda, blev en av deras vänner och han brydde sig verkligen om alla när han lärde känna dem. Alex själv hade det inte så lätt i början av filmen eftersom han blev utkastad av sin flickvän och han fick inte ens ta hand om sitt barn. Ändå försökte han vara glad och hjälpa alla på daghemmet, han började inte dricka som säkert många i hans situation hade gjort. Alex gav aldrig upp för han ville verkligen visa att han kan ta ansvar och att han kunde förändra sig för att vinna tillbaka sin före detta flickvän och barn.

Hela filmen är egentligen väldigt rörande och man börjar verkligen tänka på hur bra man egentligen har det, att man kanske skulle vara lite mera tacksam över det man har. Titeln på filmen är dock lite dålig eftersom den har ingenting med filmen att göra. Om jag skulle betygsätta den här filmen så skulle den absolut få tio av tio poäng, det är en av de bästa filmer jag har sett. Jag brukar inte gilla svenska filmer eller dramatiska filmer heller för den delen, men denna film är absolut ett undantag.

Källförteckning
Bild poster Hur många lingon finns det i världen? (2011). URL: http://www.filmparadiset.se/wp-content/gallery/posters/hur-manga-lingon-finns-det-i-varlden-poster.jpg (Läst: 2011-05-24)

måndag 16 maj 2011

Filmtrender

Trender som får filmer att verka irriterande lika varandra

Science fiction- eller futuristiska filmer som utspelar sig i framtiden har en blå ton och det är inte bara alla saker är blåa utan det verkar som att alla föremål har installerat ett blå LED-ljus (lysdiod). Ett bra exempel är filmen Tron: Legacy (2010). Man kan tro att de som gjort filmen la hälften av budgeten på blåa ljusslingor:

Tron Legacy

Detta gäller inte bara futuristiska filmer, även andra genrer har blivit kodade med färg. Skräckfilmer har också för det mesta en blå ton:

The Ring (2002)

Saw (2004)

Apokalyptiska filmer har en grå/urtvättad färgton:

The Road (2009)

The Book of Eli (2010)

Terminator Salvation (2009)

Orealistiska filmer har en grön ton:

Matrix (1999)

Fight Club (1999)

Man kan nästan gissa vilken sorts genre en film har när man endast sett en stillbild från en filmtrailer.

Vad är det som händer egentligen?
Det kallas för färgkorrektion. Förr i tiden när man ville att filmen skulle bli mer artistisk så fick man gå igenom en ryggbrytande process där man fick använda filter på kamera och ljus för att få fram den effekten man ville. Det var dyrt, svårt och väldigt få visste hur man gjorde för att det skulle bli ett bra resultat.

Hur ser det ut i dag då? Som filmdirektör i Hollywood behöver du bara anlita en praktikant från High School som får fram resultat med några få klick med musen och då får du den artistiska känslan som får publiken att se filmen genom ett par gamla vintagesolglasögon. Filmen Oh Brother, Where Art Thou? (2000) var den första att använda kraftig digital färgkorrektion tills varje scen hade den gammaldags sepiatonen:

När denna teknik utvecklades upptäckte andra regissörer att det var mindre kostsamt och ett snabbare sätt för filmen att få den atmosfären, utan att anlita professionela aktörer eller filmhanterare. De här färgerna har blivit den korta vägen till att visa känslor; gult gör att tonen verkar vara varmare, blå gör att scenen får den där mystiska känslan som om den vore upplyst av månen och det gråa gör att filmen får en deprimerande ton.

Och nu när vi ändå är inne på färg - allt annat är orange och blått. Precis som en kläddesigner från 90-talet så har dagens filmer bestämt att de 2 andra färgerna de behöver är orange och blått. Som den skarpsynte bloggaren Todd Miro har pekat ut på sin blogg Into The Abyss är att färgkombinationen oftast kombinerar den något ovanliga färgen orange mot en blå himmel:

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Eller ett vagt upplyst rum:

Iron Man 2 (2010)

Eller några specialeffekter som dem lyckats knåpa ihop:

Tron Legacy (2010)

Die Hard 4.0 (2007)

Denna effekt har dessutom drabbat filmposters:

Vad är det som händer egentligen?

Detta är färghjulet:

Placeringen av färgerna i hjulet är baserat på vilken nyans de har till varandra. Målet nu för regissören av en film är att få färgerna att få en fin kontrast till varandra. Eftersom de flesta filmerna handlar om människor så tar man en av färgerna i högra hörnet av cirkeln, en hudton. Sedan tar man en färg som ska ha den starkaste kontrasten till den valda färgen, det vill säga på motsatt sida av cirkeln. Ser du vilka färger man får? Just det, orange och blått.

Sedan början av skapandet av färgfilm har man försökt göra scener så att man får använda denna färgkombination så ofta som möjligt. Sedan det blev så enkelt att använda sig av färgkorrigering så har de tagit det så långt att varje rum är baddat blått och varje människa ser ut som de har fått en hemsk billig thailändsk spray-on solbränna.

Det är inte bara av lathet som det har blivit så här. De som ansvarar för färgerna i en film har en spann på ungefär två veckor att färglägga, ibland bild för bild, en hel film. Det behövs inte många titt på kalendern för den anställde och se hur deadlinen närmar sig snabbare och snabbare innan man slänger upp händerna i luften och säger ”Skit samma, alla gillar orange och blått!”

Watchmen (2009)