Dawn of War-introt vs Ultramarines

Dawn of War-introt

När introt börjar ser man elden och avgaserna från en Thunderhawk som åker över stridsfältet där en grupp Blood Ravens Space Marines som försöker överta en kulle är undertryckta av Ork-eldgivning från toppen. Sergeanten meddelas att förstärkning är på väg, men då justerar Orkerna sin haubits och spränger deras Predator Tank, deras enda eldunderstöd, och en våg av Orker springer upp från sina skydd (små ”skyttegravar”) och rusar ner med sina knivar och yxor redo. Alla Space Marines samlar sig, men precis när Orkerna ska hoppa in så blir hela vågen massakrerade av en Dreadnought. Blotta åsynen av den är nog för att stärka moralen och göra soldaterna redo för att överta kullen. Med ett heroiskt vrål från sergeanten så rusar de upp för kullen och blir i stort sett slaktade av Orkerna där, men de fortsätter ändå.

Crescendot (höjdpunkten) i striden är när en Ork springer fram och slänger en landmina på Dreadnoughten och den följande explosionen dödar i stort sett alla, förutom sergeanten och fyra till fem Orks. Han ser sig runt och hittar deras flagga (Blood Ravens Banner). Trots fokuserad eldgivning lyckas han ta sig upp till toppen av kullen och sätta ner flaggan, men inte före han har blivit skjuten i nacken (snett skott), så det är med sina sista krafter som han lyckas sätta fast flaggan. Sen zoomar det ut och man får se ett flertal Drop Pods i skyn.

Ultramarines (2010)

Filmen handlar om en grupp nyblivna Ultramarines och deras uppdrag när de beger sig till planeten Mithron får att hjälpa ett kompani av Imperial Fists, stationerade där för att skydda ett relikskrin, men något har orsakat dem att skicka ut ett nödanrop om hjälp.

När Ultima Squad (Ultramarines-truppen) anländer till ytan och finner vägen till relikskrinet bevittnar de vad som orsakade nödropet. Alla Imperial Fists där är döda och vissa lik är arrangerade i Chaosstjärnor (8-kantig ”stjärna”). Land Speedern som de har med sig åker fram före truppen som spanare, men när de sedan ser den igen får de inget svar från den (två Ultramarines sitter i den). När kaptenen Severus och en truppmedlem söker sig fram upptäcker de att besättningen har blivit skjutna och hela truppen blir fast i ett bakhåll. De lyckas slå tillbaka det, men tre stycken i truppen dör. Kaptenen undersöker ett av liken och de upptäcker att Black Legion Chaos Marines är ansvariga för garnisonens död.

Ultimata Squad beger sig till relikskrinets inre och blir där överfallna av Daemon Prince som dödar en i truppen och sliter med sig kaptenen Severus genom väggen utför ett stup. När de når det innersta av skrinet så möter de en kaplan/pastor och ytterligare en Imperial Fist, de enda överlevarna. De beger sig tillbaka med boken Liber Mithrus, en helig relik som gavs åt garnisonen av Kejsaren (”Gud”) själv.

På tillbakavägen blir de överfallna av en stor grupp Chaos Marines. De förlorar många, men det visar sig att Severus överlevde och med hans hjälp lyckas de döda alla och tar sig till skeppet (via Thunderhawk). Där visar det sig att boken är korrumperad och Severus blev besatt av demonprinsen. Den flyr till skeppets reclusium (tempel) och överlevarna (tre stycken) följer efter och försöker förinta den. Demonen knockar två av dem och tar den tredje (Proteus) till mitten av en ritualcirkel. Den avslöjar att den har tänkt ta Proteus utseende för att kunna infiltrera planeten och öppna Warp Gaten, men en fjärde överlevande (Pythol, en Apothecary som var väldigt skadad) ingriper och räddar Proteus. Han blir dödad av demonen, men det ger Proteus tid att hämta deras heliga Åskhammare i templet och med den förinta demonen precis innan skeppet beger till Macragge, hemplaneten.

Kritik
Problemet jag har med filmen är att regissören och producenten inte verkar vara så insatta i spelet Warhammer, eftersom det är flera saker som är fel i filmen. Hjälmarna går väldigt lätt att ta loss, då de ska i stort sett vara fastsvetsade. Chaos Marinerna i filmen väser, de ska vråla ”Blood for the Blood God, Death to The False Emperor” osv. Karaktärernas ansikten ser ut som lera samt rustningarna ser ut som plast, ingen rustning ska se ut som plast. Även om introt är kort och handlingsfattig, så är det bättre animerat och har en bättre känsla över sig. Rustningarna skramlar mer, skotten känns tyngre/kraftigare.

Om de bara hade skaffat samma animerare för filmen som för introt, så hade det kunnat bli en jättebra film. Musiken är väldigt bra däremot, både i introt och filmen. Filmen är en thriller och inte en action, vilket jag anser var ett underligt val av genre.

Det är så många fel i filmen att jag inte kan tycka om den. Handlingen är ganska bra och kan bygga upp spänning ibland, men det är för lite. Och att filmen är sämre animerad än ett intro, som är sju år äldre, är inte en bra sak.

Just Go with It

Just Go with It är en film som är både komisk och samtidigt lite romantisk.

Det hela börjar med att tittaren får en uppfattning om vem huvudpersonen är, hur han ser ut och vad som kommer att hända. Huvudpersonen Danny Maccabee (Adam Sandler) har en väldigt stor näsa. När han är på sitt bröllop, råkar han höra när hans fru pratar med sina brudtärnor om hans stora näsa. Danny blir förkrossad över det han får höra och gifter sig därför aldrig.

Danny behåller vigselringen då han på en bar upptäcker att han kan utnyttja den till att ragga på tjejer genom att ljuga om hur dåligt hans förhållande är. Han börjar även arbeta som plastikkirurg och gör sig av med sin potatisnäsa.

En dag träffar Danny sin drömtjej, Palmer (Brooklyn Decker). De övernattar på stranden och när de vaknar upp hittar Palmer vigselringen i Dannys byxficka. Danny ljuger om att han befinner sig mitt i en skilsmässa. Palmer tror honom om hon får träffa hans fru och höra från henne att det är okej för Palmer att träffa Danny. Han går med på det och lyckas övertala sin assistent, Katherine (Jennifer Aniston) att vara hans ”låtsasfru”. Danny vill att Katherine ska se ut som en plastikkirurgs fru, vilket innebär att Danny måste följa med och shoppa kläder åt Katherine.

Danny lägger ut mer och mer pengar och allt eftersom saker och ting börjar se bättre ut tvingas han ljuga ännu mer vilket gör att det blir ännu dyrare. I slutändan har han ljugit så mycket pengar att Katherine får heta Devlin och även hennes barn, Maggie (Bailee Madison) och Michael (Griffin Gluck), blir inblandade i skådespelet vilket gör det hela mycket svårare för Danny.

Michael ställer till med stora problem för Danny eftersom han vill fara till Hawaii och simma med delfinerna. Michael påstår att Danny lovat att de skulle fara till Hawaii och börjar gråta, Danny tröstar honom genom att säga att de ska fara till Hawaii allihop, Danny, Katherine, Palmer, Maggie och Michael.

På Hawaii händer många intressanta saker eftersom filmen byter riktning. Danny börjar få beslutsångest och vet inte riktigt vad han vill. Han vet inte om han vill vara med den unga ”flamman”, Palmer, eller om han vill vara med ”mamman”, Katherine.

Danny och Katherine går ut ensamma på en restaurang och äter middag tillsammans och Danny börjar inse att han kanske får en bättre framtid med Katherine. Han börjar komma bra överens med hennes barn och han lär Michael att simma under tiden de är på Hawaii.

Palmer börjar inse att Danny gillar Katherine och berättar Danny att det gör henne ingenting. Hon förstår om Danny fortfarande har känslor för Katherine, de var trots allt gifta. Danny försäkrar Palmer om att han gillar henne och de planerar att gifta sig under sista dagen på Hawaii. Danny planerar att gifta sig med en 20-årig blondin samtidigt som han har känslor för Katherine som är i samma ålder som han själv.


Danny ljuger allt han kan för kärleken, han ljuger och näst intill mutar folk för att han vill att det ska bli något seriöst mellan honom och Palmer. Han ljuger in sig i ett rum som varken har fönster eller dörrar. Danny skulle aldrig lyckas ta sig ut ur alla lögner, han skulle bli tvungen att berätta sanningen och då skulle alla pengar han spenderat och alla lögner som de allihop hade utstått varit alldeles förgäves. Danny och Katherine tycker att lögnerna blir enklare att utstå när de får vara med varandra eftersom de båda gillar varandra.

Danny inser att han får starkare och starkare känslor för Katherine samtidigt som han har känslor för Palmer. Känslorna för Katherine börjar ta över känslorna för Palmer men inte riktigt eftersom Danny och Palmer planerar att gifta sig.

Filmen är ett väldigt bra exempel på att det finns många som kan gå hur långt som helst för kärleken, men även att det inte alltid slutar som man tänkt sig. Jag skulle rekommendera denna film till alla som gillar komedifilmer för den är väldigt rolig och lätt att följa med i även om handlingen är lite komplicerad.


Källförteckning
Poster Just Go with It (2011). URL: http://www.impawards.com/2011/posters/just_go_with_it.jpg (Läst: 2011-05-31)

Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten

Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011) är en äventyrsfilm som handlar om den ökände kaptenen Jack Sparrow och som i alla de andra Pirates of the Caribbean-filmerna så har han ett nytt äventyr på gång. Jack Sparrow är på jakt efter ungdomens källa. Saken är den att ingen vet om denna källa verkligen existerar eller om det bara är en stor myt.

Det hela börjar med att Jack Sparrow ska rädda sin vän Joshamee Gibbs från att bli halshuggen, och då får han höra rykten om att han själv söker besättning till sitt skepp för att leta efter ungdomens källa. Jack lyckas rädda sin vän, men det leder till att båda två tillfångatagna istället och Jack ställs inför rätta hos Kung Georg II. Kungen ber Jack att guida en expedition med hans gamla sjörövarfiende Kapten Barbossa som ledare för att hitta ungdomens källa före spanjorerna.

Jack lyckas även lokalisera den människa som låtsats vara honom och det visar sig vara hans gamla ”flamma”, Angelica. Hon berättar även lite smått om ritualen som måste utföras för att hela legenden om ungdomens källa ska fungera. De är tvungen att hitta Ponce de León’s berömda silverkalkar, fylla dem med vatten och hitta en tår av en jungfru för att sätta i en av de två kalkarna. Den som dricker vattnet med tåren får förnyat liv medan den som dricker kalken utan tår offrar sitt liv, det vill säga avlider.

De båda ger sig iväg i det skepp som skulle vara Angelicas skepp, men de får senare reda på att det i verkligheten är Kapen Svartskäggs skepp, vilket gör det hela lite jobbigare. Det visar sig även att Angelica är Kapten Svartskäggs dotter.

När de äntligen når fram till ungdomens källa efter många om och men, så blir de attackerade både av Spanjorerna och Kapten Barbossa. Barbossa hugger kapten Svartskägg med sitt giftspetsade svärd och han tar i anspråk Svartskäggs magiska svärd samt hela Svartskäggs besättning. Angelica vill offra sitt liv genom att dricka bägaren utan tår och ge bägaren med en tår till Svartskägg så att han överlever. Jack, som han är, lyckas lura båda två och därmed dör Svartskägg. Angelica får ett långt liv tack vare detta och Jack tar även tillbaka sitt förlorade skepp ”Svarta Pärlan”. Oturligt nog är skeppet förseglat i en flaska, men han och Gibbs far iväg med hopp om att de ska lyckas få ut skeppet ur flaskan och tillbaka till originalstorlek.


Jag såg Pirates of The Caribbean: I främmande farvatten på en biograf här i Piteå i 3D, men att se filmen i 3D var inte så speciellt. Jag rekommenderar dock denna film, även om jag tycker den inte riktigt håller standard om jag jämför de andra Pirates of the Caribbean-filmerna. Med andra ord är filmen helt klart värd att se, även om den är lite sämre jämfört med de gamla filmerna. Om de gamla filmerna får en 10/10 i betyg, så får den senaste filmen kanske 8/10 i betyg.

Det är helt klart Johnny Depp med sin rollfigur Jack Sparrow som gör hela denna och alla de andra filmerna värda att se. Jag tycker han är en väldigt bra och rolig skådespelare. Jag hade gärna sett honom i mer filmer, men jag tror dock inte att han passar i några andra genrer än äventyrs- eller fantasyfilmer.


Källförteckning
Bild Pirates of The Caribean: I främmande farvatten (2011). URL: http://movieuptodate.com/wp-content/uploads/2011/05/Pirates-of-the-Caribbean-On-Stranger-Tides-Movie-Trailer.jpg (Läst: 2011-05-31)

G.I Joe: The Rise of Cobra

G.I Joe: The Rise of Cobra (2009) är en science-fiction/action film som utspelas på jorden i framtiden. Då möter det onda det goda i en tid av världsdominans. Duke Hauser (Channing Tatum) är en sann amerikansk soldat och han vägrar ge upp och håller alltid ryggen bakom sin trupp. Hans bästa vän Wallace Weems aka Ripcord (Marlon Wayans) är också en amerikansk soldat som har ambition och är dessutom rolig och flörtig. Filmen inleds med att presentera dessa två huvudpersoner samt antagonisten. Man får dock inte reda på vem som är antagonist på en gång.

Soldaterna samt deras pluton får i uppdrag att skydda ett par nanoraketer åt James McCullen (David Murray). Inuti dessa nanoraketer ligger det mängder av nanorobotar och dessa nanorobotar är utvecklade att bland annat äta sig genom metaller och att förstöra giftiga eller döda celler i människokroppar.

Operationen i sig är hemligstämplad och det uppstår komplikationer under färden. De goda möter de onda i en kamp om att rädda världen. Vid denna tidpunkt rekryteras Duke och Ripcord till de godas sida genom utpressning. Det enda sättet att ta sig in i den speciella plutonen är att bli tillfrågad. Denna pluton är den bästa i branschen och i hela världen.

Karaktärer
I filmen får man möta den goda sidan först och detta sida kallas G.I. Joe. Den goda sidan består av:

• General Abernathy eller även känd som Hawk (Dennis Quaid).
  
• Heavy Duty (Adewale Akinnuoye-Agbaje) är en soldat i G.I Joe som är rätt tung och stor.
  
• Breaker (Saïd Taghmaoui) är deras data geni och specialiserad på att förutspå motståndarnas planer eftersom han har rätt hög IQ.
  
• Shana ”Scarlett” O’Hara (Rachel Nichols) är den enda kvinnan i plutonen som är legosoldat.
  
• Snake Eyes (Ray Park) är utklädd till en ninja som är aldrig åker på spö eller ger sig och han säger inte något heller.
  

Två karaktärer från det onda laget är:

• Baronessan/Anastaisa DeCobray (Sienna Miller) och hon har ett förflutet med Duke.
  
• Storm Shadow (Byung-hun Lee) och han är Snake Eyes broder.

Duke

Den skönaste killen i hela filmen. Han har disciplin och inger respekt. Det är en kille som man måste ha i en film, en riktig soldat. Han är ”the good guy”, om man så säger. Duke är trogen och inte en som går bakom någons rygg.

Själva karaktären är en förebild. Man tänker ”Wow, han är en riktig hjälte som varken bryr sig om pengar eller beröm”. Han gör även fel val yrkesmässigt ibland och detta beror på att det är känslor eller vad han tycker är rätt som är inblandat.

Han lever hur som helst upp till huvudrollen och gör ett bra jobb.

Ana

Den onda men vackra kvinnan. Hon är lite farlig och dödlig, men i slutet av filmen förstår man varför hon är sådan. Hon kallas baronessan som tidigare nämnts. Det är en rätt kraftig titeln måste jag säga!

Det finns inte så mycket att säga om denna karaktär förutom att hon spelar den bra.

Snake Eyes

Denna kille får en att vilja se action. Den självdisciplin och grymma ninjaskills som Snake Eyes har gör denna karaktär underbar! Faktum att han inte pratar och bär mask gör honom bara ännu mer grym.

Jag älskar denna karaktär, iskall och allmänt grym! Även en karaktär som denna är ett måste i en actionfilm. Namnet på honom är också ganska legendariskt.

Ripcord

Vi har också så klart den roliga typen i filmen, han som dessutom är lite egenkär och flörtig. Det finns inte så mycket att säga om honom förutom att han är Dukes bästa vän och hans högra hand. Lojal och pratsam också!


I filmen känns det som att alla känner varandra från båda sidorna. Alla har ett förflutet med någon. Detta påverkar alla i filmen också, för om man känner någon vill man inte skada den människan. Det blir med andra ord rätt så många sådana dilemman under filmens gång.


Jag tycker filmen är sjukt bra och rekommenderar den till alla! På senaste tiden har filmer slutat leverera. Det finns rätt bra filmer som kommit ut, men ingen som ger omdömet ”WOW den är BÄST”. Den här filmen var dock otroligt bra och jag kunde inte ens hitta några nackdelar. Bra story och skådespelare, helt enkelt ett bra jobb av Paramount Pictures och av Stephen Sommers som var regissör.


Källförteckning
Bild Ana G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdld-8P6nIEGqzTx4i-UoMYEH5drgshzn65ZA3ynPUwdk1seE5oFIaaYxfQ3mlMGOlp7pp-wVCJc2wbppvV-hxKehQ73JC3FsZICTNZnTV7ZcedBNGDPzpKJtdwOupIRIn6LiPXBdi0w0/s400/Sienna+Miller.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Duke G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.availableimages.com/images/pictures/2009/gi-joe-the-rise-of-cobra/aph_4.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild poster G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2009/05/gijoe_16.jpg (2011-05-31)
Bild Ripcord G.I. Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://images.allmoviephoto.com/2009_G.I._Joe:_The_Rise_of_Cobra/2009_gi_joe_008.jpg (Läst: 2011-05-31)
Bild Snake Eyes G.I Joe: The Rise of Cobra (2009). URL: http://4.bp.blogspot.com/_eR1Kuc888sc/TSZhX-9SbmI/AAAAAAAABRg/lEAFD50Db5E/s1600/Snake+Eyes.jpg (Läst: 2011-05-31)

Hur många lingon finns det i världen?

Handling
Filmen Hur många lingon finns det i världen? (2011) handlar om Alex som är arbetslös och väldigt lat. Han vill arbeta med teater, men han orkar inte ens memorera repliker. Alex bor med sin flickvän och sitt barn och eftersom han är arbetslös och oansvarig så kastar flickvännen ut honom ur lägenheten. Alex tar sin tillflykt till sin hemstad Hudiksvall. Han ringer till sin bror och frågar om han kan bo hos honom ett tag, men brodern är inte glad att se Alex så han får bara bo en natt hos honom. Alex har lyckats att motvilligt få ett jobb som assistent på en dagverksamhet för utvecklingsstörda. På daghemmet ser han att de aldrig får göra något roligt och då börjar han hitta på spännande och minst sagt utmanande saker med de mentalt handikappade personerna på daghemmet.

Personliga åsikter
Personligen tycker jag att filmen är väldigt bra för att man får se hur de utvecklingsstörda kan ha det. Jag brukar inte tänka så ofta på de som har fysiska eller mentala sjukdomar, men den här filmen fick mig verkligen att tänka till. Jag liksom alla andra i världen har ibland fördomar om folk, men den här filmen fick mig verkligen att inse att alla inte är likadana. Alla har ändå känslor och man ska inte döma någon efter utseende eller t.ex. sjukdom.

Jag tycker också att de utvecklingsstörda ska få bestämma lite mera över sig själva, de ska inte bli tillsagda av till exempel deras föräldrar om vad de får och inte får göra. Det beror självklart också på vad de vill göra, alla deras beslut kanske inte är de bästa. Att uppträda på en scen borde absolut vara ens eget beslut och inte någons förälders.

Filmen är verkligen berörande och väldigt humoristisk. Filmen berörde mig även för att Alex som i början inte var så sugen på att jobba med de utvecklingsstörda, blev en av deras vänner och han brydde sig verkligen om alla när han lärde känna dem. Alex själv hade det inte så lätt i början av filmen eftersom han blev utkastad av sin flickvän och han fick inte ens ta hand om sitt barn. Ändå försökte han vara glad och hjälpa alla på daghemmet, han började inte dricka som säkert många i hans situation hade gjort. Alex gav aldrig upp för han ville verkligen visa att han kan ta ansvar och att han kunde förändra sig för att vinna tillbaka sin före detta flickvän och barn.

Hela filmen är egentligen väldigt rörande och man börjar verkligen tänka på hur bra man egentligen har det, att man kanske skulle vara lite mera tacksam över det man har. Titeln på filmen är dock lite dålig eftersom den har ingenting med filmen att göra. Om jag skulle betygsätta den här filmen så skulle den absolut få tio av tio poäng, det är en av de bästa filmer jag har sett. Jag brukar inte gilla svenska filmer eller dramatiska filmer heller för den delen, men denna film är absolut ett undantag.


Källförteckning
Bild poster Hur många lingon finns det i världen? (2011). URL: http://www.filmparadiset.se/wp-content/gallery/posters/hur-manga-lingon-finns-det-i-varlden-poster.jpg (Läst: 2011-05-24)

Filmtrender

Trender som får filmer att verka irriterande lika varandra

Science fiction- eller futuristiska filmer som utspelar sig i framtiden har en blå ton och det är inte bara alla saker är blåa utan det verkar som att alla föremål har installerat ett blå LED-ljus (lysdiod). Ett bra exempel är filmen Tron: Legacy (2010). Man kan tro att de som gjort filmen la hälften av budgeten på blåa ljusslingor:

Tron Legacy

Detta gäller inte bara futuristiska filmer, även andra genrer har blivit kodade med färg. Skräckfilmer har också för det mesta en blå ton:

The Ring (2002)

Saw (2004)

Apokalyptiska filmer har en grå/urtvättad färgton:

The Road (2009)

The Book of Eli (2010)

Terminator Salvation (2009)

Orealistiska filmer har en grön ton:

Matrix (1999)

Fight Club (1999)

Man kan nästan gissa vilken sorts genre en film har när man endast sett en stillbild från en filmtrailer.


Vad är det som händer egentligen?
Det kallas för färgkorrektion. Förr i tiden när man ville att filmen skulle bli mer artistisk så fick man gå igenom en ryggbrytande process där man fick använda filter på kamera och ljus för att få fram den effekten man ville. Det var dyrt, svårt och väldigt få visste hur man gjorde för att det skulle bli ett bra resultat.

Hur ser det ut i dag då? Som filmdirektör i Hollywood behöver du bara anlita en praktikant från High School som får fram resultat med några få klick med musen och då får du den artistiska känslan som får publiken att se filmen genom ett par gamla vintagesolglasögon. Filmen Oh Brother, Where Art Thou? (2000) var den första att använda kraftig digital färgkorrektion tills varje scen hade den gammaldags sepiatonen:


När denna teknik utvecklades upptäckte andra regissörer att det var mindre kostsamt och ett snabbare sätt för filmen att få den atmosfären, utan att anlita professionela aktörer eller filmhanterare. De här färgerna har blivit den korta vägen till att visa känslor; gult gör att tonen verkar vara varmare, blå gör att scenen får den där mystiska känslan som om den vore upplyst av månen och det gråa gör att filmen får en deprimerande ton.

Och nu när vi ändå är inne på färg - allt annat är orange och blått. Precis som en kläddesigner från 90-talet så har dagens filmer bestämt att de 2 andra färgerna de behöver är orange och blått. Som den skarpsynte bloggaren Todd Miro har pekat ut på sin blogg Into The Abyss är att färgkombinationen oftast kombinerar den något ovanliga färgen orange mot en blå himmel:

Transformers: Revenge of the Fallen (2009)

Eller ett vagt upplyst rum:

Iron Man 2 (2010)

Eller några specialeffekter som dem lyckats knåpa ihop:

Tron Legacy (2010)

Die Hard 4.0 (2007)

Denna effekt har dessutom drabbat filmposters:



Vad är det som händer egentligen?

Detta är färghjulet:


Placeringen av färgerna i hjulet är baserat på vilken nyans de har till varandra. Målet nu för regissören av en film är att få färgerna att få en fin kontrast till varandra. Eftersom de flesta filmerna handlar om människor så tar man en av färgerna i högra hörnet av cirkeln, en hudton. Sedan tar man en färg som ska ha den starkaste kontrasten till den valda färgen, det vill säga på motsatt sida av cirkeln. Ser du vilka färger man får? Just det, orange och blått.

Sedan början av skapandet av färgfilm har man försökt göra scener så att man får använda denna färgkombination så ofta som möjligt. Sedan det blev så enkelt att använda sig av färgkorrigering så har de tagit det så långt att varje rum är baddat blått och varje människa ser ut som de har fått en hemsk billig thailändsk spray-on solbränna.

Det är inte bara av lathet som det har blivit så här. De som ansvarar för färgerna i en film har en spann på ungefär två veckor att färglägga, ibland bild för bild, en hel film. Det behövs inte många titt på kalendern för den anställde och se hur deadlinen närmar sig snabbare och snabbare innan man slänger upp händerna i luften och säger ”Skit samma, alla gillar orange och blått!”

Watchmen (2009)

Källförteckning
Bild Die Hard 4.0 (2007). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvFIPQNTZF0KPyYO3J-dNO6Cu-lQn0cxVTgk8UZzCrJuN53YHAESy47JexST0FvQmFTL3znFnmwV5cogZVZyq6o0e8NMFfg_bZEQoy9rGg2f8_aGihBbmCC1eiG7w5-pNq8XhHd93p_8o/s1600/25.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Fight Club (1999). URL: http://content6.flixster.com/poll/15/34/153480_std.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Filmposter. URL: http://i-beta.crackedcdn.com/phpimages/article/9/2/0/27920.jpg?v=1 (Läst: 2011-05-16)
Bild Färghjul. URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjqaTVHxw2yjwiSyCD3JIxV2YVrE3lNGsUGyXjh7EBfGvYZ6smLYFMQyW6gen0JvCa3Tzyz4ZHcuEjh7OnJre1tGD-uukIGzzd6KCbpcWfDS9MkG6MlWPakCf4-I3VmwrAiscLak9Y2ICPx/s400/color-wheel-300.gif (Läst: 2011-05-16)
Bild Iron Man 2 (2010). URL: http://www.obsessedwithfilm.com/wp-content/uploads/2009/12/iron-man-2-trailer-9-630x254.png (Läst: 2011-05-16)
Bild Oh Brother, Where Art Thou? (2000). URL: http://thecia.com.au/reviews/o/images/o-brother-where-art-thou-2.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Matrix (1999). URL: http://naderandthemovies.blogg.se/images/2011/harrisburg20dui20lawyer20matrix20differences_129006727.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Saw (2004). URL: http://images2.wikia.nocookie.net/__cb20110511195449/sawfilms/images/6/68/Saw1.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Terminator Salvation (2009). URL: http://moviesmedia.ign.com/movies/image/article/983/983288/terminator-salvation-20090515111915167_640w.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Book of Eli (2010). URL: http://www.scifiscoop.com/wp-content/uploads/2009/09/the_book_of_eli-6.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Ring (2002). URL: http://malinbengtsson.myshowroom.se/files/2011/04/ue_samara_emerges2_95544701.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild The Road (2009). URL: http://www.tmn.nu/blog/wp-content/uploads/2010/01/theroad.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Transformers: Revenge of the Fallen (2009). URL: http://media.gizmodo.com.au/wp/2009/06/transformers-2-review.png (Läst: 2011-05-16)
Bild 1 Tron Legacy (2010). URL: https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgbDXZoIgJDwhbg16Wmbu-xl-YQcpi_Co-BCxoCuOEP_38yi_ZmvWoqb9EEKTZJChMjtuCyLk569IyHesPFInGiLIOD72R2iTmTpUswrS0L47hT0YKgNKOWp15K5_3X9RrTv8j8FnwXTxyB/s1600/Tron+Legacy+Set.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild 2 Tron Legacy (2010). URL: http://collider.com/wp-content/uploads/tron-legacy-movie-image-12-600x288.jpg (Läst: 2011-05-16)
Bild Watchmen (2009). URL: http://thisrecording.files.wordpress.com/2009/03/2679729870_9b93856ec7_o.jpg (Läst: 2011-05-16)

Thor

Filmen Thor (2011) börjar med att Frostjättarna från Jountenheim hotar freden i de nio rikena år 965 och Asarna ledda av Oden rustar för krig. De går jättarna till mötes och besegrar dem. Frostjättarnas kraftkälla beslagtas och på så sätt förlorar de mycket av sin kraft och på så sätt råder det återigen fred i de nio rikena.

Egentligen handlar filmen om vad som händer c:a tusen år senare då Frostjättar tränger djupt in hos Asarnas för att stjäla tillbaka kraftkällan som en gång hade gjort dem till ett så stort hot för de nio rikena. Då den arrogante krigsguden (från den nordiska mytologin) Tor, son till Oden, får veta vad som hänt, tar han ett förhastat och korkat beslut utifrån sin egen hunger efter hämnd, vilket leder blodutgjutelse enbart för att bevisa vilken stor krigare han är. Det ivriga beslutet kom att medföra enorma konsekvenser för Tor och istället för att ta över efter sin far som kung över Asarna hotar nu återigen krig. Oden blir rasande och bestämmer sig för att bestraffa sin son. Han fråntar Tor sitt vapen Mjölner och sedan blir han förvisad till jorden för att leva som dödlig. Vad Tor inte vet är att även Mjölner skickas till jorden med ett dolt budskap om att endast den som är värdig dess krafter kommer att kunna använda den.

Då Tor kommer till jorden är han fylld av ilska och vrede för vad som har hänt. Jane Foster, en astrofysiker som studerar olika astronomiska fenomen tillsammans med sin assistent Darcy Lewis och hennes mentor Dr. Erik Selvig i New Mexico öknen hittar Tor. De tar hand om honom och försöker hjälpa honom så mycket som de kan, men Tor är aggressiv mot alla i sin omgivning och han vägrar att bli tillsagd av någon. Då Mjölner upptäcks av lokalbefolkningen dröjer inte länge förrän Tor är där för att hämta den, men det går inte som planerat och Tor kan inte lyfta hammaren hur han än försöker. Det är nu som förändringen börjar ske. Han omfamnar sitt öde och inser att han bara kan göra det bästa av situationen och vara glad för att det finns någon som Jane som bryr sig om honom.

Samtidigt upptäcker Odens bror Loke att han egentligen inte är den alla tror att han är, utan han är egentligen son till Frostjättarns ledare Laufey. På grund av den stora stress som faller på Oden så han faller in i så kallad ”Odensömn” för att kunna vila och återfå kraft. Detta resulterar i att Loke blir kung. Tors närmaste vänner börjar ana oråd och beger sig till jorden för att hämta tillbaka Tor samtidigt som Loke bestämmer sig för att förgöra Tor och Oden för alltid…


Vad som gör denna film till en mycket sevärd film är att man får se hur en person kan förändras. Tor är i början av filmen egocentrisk, arrogant och aggressiv. Han beter sig som ett litet barn och det enda han är ute efter är ära och berömmelse. Efter möte med Jane och försöket att slita lös Mjölner med råstyrka så händer det något. Jane hjälper honom att inse att råstyrka inte kan lösa allting. Han inser att om han någonsin ska kunna återvända hem så måste han sluta med att bara bry sig om sig själv och börja tänka på andra för en gångs skull. Det kommer att göra honom till den ledare som förväntas av honom för att han så småningom ska kunna leda sitt folk.

Allt detta gör Thor till en mycket sevärd film som jag rekommenderar om du är ute efter en välspelad, actionfylld och spännande film.


Källförteckning
Bild Thor (2011). URL: http://www.iwatchstuff.com/2011/03/18/thor-poster-intl-01.jpg (Läst: 2011-05-15)

Är musiken viktig i filmen?

Musiken har varit en stor del av filmen ända sen den först kom. Från början innan man hade kommit på hur man lade till ljud till filmen så fanns det ofta någon som spelade piano eller något annat instrument för att sätta stämningen till det som hände i filmen. Alltså redan innan man hade tekniken till att lägga till musiken i själva filmen så hade man ”livemusik”. Musiken spelades även vid vissa tillfällen när de spelade in filmerna för att bidra till atmosfären och hjälpa skådespelarna att komma in i det känslomässiga tillstånd som kunde underlätta för dem när de agerade.

Många av filmtittarna tar nog musiken för givet och tror att den bara är där för att ge filmen en extra touch och tror ofta att det inte spelar någon roll vad man använder för musik, men det som de inte har förstått är hur mycket av filmen som byggs upp runt musiken. Problemet är att de tänker sig musik som en låt och inte att musik även kan vara bakgrundsmusik, såsom en violin som spelar en dyster ton i bakgrunden för att tittarna ska komma in i den där lite dystra och sorgsna stämningen som passar till handlingen just i den delen av filmen. Det är en så stor del av filmen att det är synd att folk inte uppskattar det mer. Musiken är det som ger djupet och känslan till filmen, det tar filmtittandet till en helt ny nivå när man lägger till musik i filmen. Om man inte tänker på ljudet så gör det att man får en mycket ytligare upplevelse av filmen, för musiken är ett verktyg som filmskaparna använder för att ”dra in folk” i filmens ”värld”. Musiken är alltså ett sätt att beskriva och förmedla karaktärernas känslotillstånd på ett mer konkret sätt. Det är lättare att få rätt känsla om man använder flera olika sinnen än enbart synen.


Musiken kan också användas för att beskriva för tittarna var de är under filmen. Ett exempel är i filmen The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006) då huvudpersonen skickas iväg för att bo hos sin pappa som bor i ett annat land. Så fort han kommer till Tokyo börjar de spela japansk musik för att tittarna ska förstå var filmen utspelar sig och för att man ska känna sig som om man är där med dem. Ett annat exempel är att i nästan alla filmer som utspelar sig i det skotska höglandet så spelas det ofta mycket säckpipa eftersom att det är en musikstil som ofta kopplas till Skottland. usik kan användas i det syftet också, för att man ska förstå vart det utspelar sig utan att det behöver nämnas i filmen.

En av de mest påtagande effekterna då det spelas stråkmusik i en film är när den sakta tonas ut för att därefter försvinna helt och sedan fortsätta att vara helt tyst. Eftersom det låter i princip oavbrutet genom hela filmen är det just de gånger då ljudet försvinner helt som man blir säker på att något oväntat kommer att hända. Musiken och avsaknaden av musiken bygger alltså upp spänningen väldigt bra, man vet att något kommer att hända, men inte vad. Det gör att man blir mer koncentrerad. Det följs ofta av plötsliga höga ljud eller hög musik vilket ofta resulterar i en lätt hjärtklappning eftersom man är så koncentrerad på att något kommer att hända och när det väl händer är det aldrig vad man tror det ska vara. Med andra ord är det inte bara själva musiken som kan bygga upp spänningen och påverka oss tittare utan även de korta stunderna av fullkomlig avsaknad av musik och ljud kan påverka oss minst lika mycket.


För mig är musiken en av de viktigaste delarna i en film. Utan musik i filmen får man inte samma ”djup”, man förstår varken känslorna eller situationerna lika bra. Ett val av musik som verkligen är en personlig favorit är musiken från Star Wars-filmerna då man använder sig av en hel symfoniorkester och inte bara ett band.

Användningen av en symfoniorkester gör att upplevelsen av filmen blir så mycket starkare och påtaglig på grund av att det finns så många olika instrument som kan skapa den här speciella känslan. Om man inte skulle ha den här lite dämpade och mystiska musiken skulle det inte alls vara lika spännande om musiken var i perfekt harmoni. Det som kan vara dåligt med musiken i filmer är att artisterna ofta låter filmskaparna använda deras musik i reklamsyfte för att få ännu fler människor att lyssna på deras låtar och på så sätt kanske få sälja fler skivor. Som tur är det inte alla filmer som har sådan musik, de flesta har en speciell låt som är mer som en signaturlåt för filmen så att man ska ha något att känna igen den på.

Sammanfattningsvis skulle filmer utan filmmusik bli väldigt mycket tråkigare. Helhetsintrycket av filmer utan filmmusik skulle bli ganska platt och man skulle aldrig kunna få samma förståelse för varken historien eller karaktärernas känslor.


Källförteckning
Bild Star Wars (1977-1983). URL: http://cache2.allpostersimages.com/p/LRG/20/2007/BVN6D00Z/posters/star-wars.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild The Fast and the Furious: Tokyo Drift (2006). URL: http://images.allmoviephoto.com/2006_The_Fast_and_the_Furious:_Tokyo_Drift/2006_fast_and_furious_tokyo_drift_wall_001.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Stumfilm. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Stumfilm (Läst: 2011-05-15)

Pojken i randig pyjamas

Pojken i randig pyjamas (2008) är en prisbelönad film som är regisserad av Mark Herman och producerad av David Heyman. Filmens gripande handling utspelar sig i Tyskland och Polen under andra världskriget, och i fokus finns en åttaårig pojke och hans familj. I denna dramatiska film illustreras kriget på ett annorlunda sätt än vad vi är vana vid.

Handlingen kretsar kring den åttaåriga Berlinpojken Bruno, som tillsammans med sin familj tvingas flytta ut på landsbygden. Från att ha haft ett lyckligt liv med många lekkamrater i huvudstaden blir Bruno ensam och uttråkad. Hans stora intresse för äventyr leder honom till flera upptäcktsfärder i den närliggande skogen, som han egentligen inte får vistas i. Inne i skogen träffar han en judisk pojke klädd i en randig ”pyjamas”. Pojken sitter bakom ett taggtrådsstängsel och de båda pojkarna inleder en hemlig vänskap.

Handlingen utspelar sig främst på den polska landsbygden, och familjen som beskrivs tillhör den tyska medelklassen. Pappan i familjen är en tysk soldat som blir befordrad, och det är i samband med detta som familjen måste lämna Berlin. I det inhägnade betonghuset som blir Brunos nya bostad håller det även till en del vakter och soldater. Det finns inga grannar, caféer eller affärer i närheten. Stämningen är dyster och allvarlig.

Pojken som Bruno möter bor i ett koncentrationsläger fyllt av människor i randiga ”pyjamasar”, men denna miljö får vi bara se utifrån genom Brunos ögon. Därför får filmen ett annat perspektiv än om handlingen skulle utspela sig inne i själva koncentrationslägret.

Filmens huvudperson är Bruno, en naiv och aningslös åttaåring. Han kommer från Berlin, och har varit helt opåverkad av kriget ända tills han i filmens början tvingas lämna staden. Han och hans familj flyttar ut till en landsbygd utan grannar och lekkamrater. Bruno har ingen aning om att pojken han möter är fånge i ett hemskt läger som Brunos pappa leder. Under filmens gång utvecklas Bruno som människa, exempelvis bestämmer han sig vid ett tillfälle för att gottgöra sin vän genom att hjälpa honom att hitta sin pappa.

Pojken som Bruno blir vän med heter Shmuel och är jude. Han är fånge i koncentrationslägret, men förstår inte allt som händer runt omkring honom. Det enda han vet är att han är fånge på grund av att han är jude och att alla i lägret har fått varsitt nummer fastsytt på sina randiga skjortor. Shmuel är mycket mager och ständigt hungrig. Han är rädd för soldaterna, men nästan lika naiv och oförstående som Bruno.

I denna film får man som tittare se alla händelser genom ett barns ögon. Mycket av det som sägs och händer är Bruno för ung för att förstå, men den som ser filmen (och även har ett historiskt facit) inser förstås vad filmen handlar om. Här är bilderna i filmen mycket betydelsefulla, liksom konversationerna mellan de olika karaktärerna. Allting i filmen sker i kronologisk ordning.

Förutom att filmen visar hur det kunde vara för en tysk familj under andra världskriget, uppfattar jag filmens budskap som att man ska gå sin egen väg och inte låta sig påverkas av andra. Bruno fick hela tiden inpräntat i sig hur dåliga judarna var, men fortsatte ändå att träffa och vara vän med Shmuel. Därmed fick han möjlighet att se att den judiske Shmuel inte var särskilt annorlunda.

Denna film är intressant, eftersom den visar kriget och dess konsekvenser ur ett mindre vanligt perspektiv. När man ser filmer om andra världskriget undrar man ofta hur tyskarna kunde lyda alla order utan att protestera. I denna film får man kanske inte något svar på den frågan, men man får i alla fall en liten inblick i tyskarnas situation. Många av dem förstod kanske inte vad som försiggick.

Pojken i randig pyjamas är en mycket sevärd film. Det är en film som alla från högstadieåldern och uppåt kan se, men enkelheten gör att den skulle passa bra som undervisningsmaterial när man studerar andra världskriget. Filmen väcker många känslor och frågor, och kan därför användas som diskussionsunderlag.



Källförteckning
Bild från filmen Pojken i randig pyjamas (2008). URL: http://www.karlskoga.se/images/200.5ad8f61d126f5180a05800022523/pojken.jpg (Läst: 2011-05-15)

Eragon

Eragon (2006) handlar om den fattige pojken Eragon som en dag hittar ett drakägg i skogen när han är ute och jagar. Han tar hem ägget till sig och ur det föds en glittrande safirblå ögonsten till drake som han döper till Saphira. Tillsammans ska de rädda världen.


Eragon kan upplevas på två olika sätt, genom att läsa den som bok eller se den som film. Jag läste boken först och tyckte att den var jättebra. Jag skapade en egen värld inuti mitt huvud där jag såg allt på mitt eget sätt och eftersom det är en fantasybok så är de flesta figurer i boken påhittade och man får se dem precis som man vill. När jag såg filmen blev jag väldigt upprörd eftersom regissören Stefen Fangmeier tydligen inte har upplevt Eragon på samma sätt. Efter en knapp halvtimme kunde jag inte se mer av filmen för att jag tyckte den var ganska dålig faktiskt. När jag läste boken tänkte jag mig att när Eragon var hemma var allt lugnt, det gick ganska bra för människorna och solen lyste. I filmen tyckte jag att det var mörkt och trist och de verkade sura och misstänksamma och då hade jag inte ens kommit till den delen i filmen då det började gå dåligt.

Man brukar säga att man ska läsa boken först och sen se filmen, men i det här fallet tycker jag inte att man ska se filmen över huvudtaget om man läst boken. Den bara förstörde min syn på boken. Jag tror definitivt att jag hade tyckt filmen var helt okej om jag inte läst boken först. Det beror nog också på att det är en fantasybok/film och i boken får man hitta på hur allt ser ut medan i filmen är det regissören som har gjort filmen som han har upplevt den när han läste boken och då blir det inte som man själv har tänkt sig att filmen ska bli.

Jag tycker definitivt att det här är en bok som man ska läsa om man gillar lite tyngre böcker och även om jag inte gillar filmen så tycker jag ändå att man ska se den om man inte läst boken för då kan den säkert vara riktigt bra!


Källförteckning
Bild från filmen Eragon (2006). URL: http://www.cgfocus.com/images/moviereviews/Eragon/EragonTitle.jpg (Läst: 2011-05-15)

The Tourist

Film: The Tourist (2010)
Genre: Thriller-komedi
Huvudkaraktärer: Elise Clifton Ward (Angelina Jolie) och Frank Tupelo (Johnny Depp)

Elise Clifton Ward är skuggad i Paris av den franska polisen och Scotland Yard, men det är inte henne de är ute efter. Mannen de är ute efter är Elises älskare Alexander Pearce och polisen har under två års tid letat efter honom utan resultat. De skuggar därför den person som senast hade haft kontakt med honom, nämligen Elise.

På ett café i Paris får Elise ett brev från Alexander och i det brevet uppmanar han henne att ta ett tåg till Venedig. Fullt medveten om att hon är skuggad gör att hon snabbt bränner brevet. På tåget skulle hon välja ut en man som såg ut som Alexander och sedan sätta sig bredvid honom, allt för att få polisen på villospår.

Mannen på tåget som heter Frank Tupelo fastnar snabbt för den vackra Elise. Och innan kvällen är slut har han hunnit bjuda henne på middag. Väl framme i Venedig checkar de båda in på ett lyxigt hotell och när Frank börjar få det svårt att hålla sina känslor för Elise i styr, berättar hon att hon har känslor för en annan man. Dagen därpå när Frank vaknar upp upptäcker han att Elise är borta. Hon har gett sig ut i hopp om att få träffa sin man Alexander Pearce. Trots idogt letande, lyckas hon aldrig se skymten av honom. Frank däremot dyker upp flera gånger och tycks veta saker om Elise som hon aldrig berättat för honom. Hur kan det komma sig?


Johnny Depp som i vanliga fall brukar spela mer ”udda” roller, spelar i denna film en helt vanlig turist. Han spelar mot Elise som är en kvinna som tar för sig. Frank själv är lite mer tillbakadragen och det känns på något sätt som att Frank är lite underlägsen i jämförelse med henne. Frank lyckas dock trots sin något underlägsna sits ända visa att han är en man med humor!

Angelina Jolie spelar Elise, en gåtfull kvinna som förälskat sig i brottslingen Alexander Peace. Hon framstås som ”kvinnan alla vill ha” i denna film då man knappt kan se en fransk invånare eller italiensk polis som kan ta blicken ifrån henne när hon går förbi.

Man förväntar sig väldigt mycket av denna film, och med tanke på att Johnny Depp och Angelina Jolie har huvudrollerna så är det förståeligt. Början av filmen gör att intresset ökar för tittarna, men detta intresse trubbas snabbt av i och med ett antal långa och händelsefattiga scener. Efter dessa LÅNGA scener avslutas dock filmen på ett väldigt bra sätt. Med en actionscen lyckas de åter fånga tittarnas intresse och i den slutscenen avslöjas också filmens frågetecken - nämligen vem Alexander Pearce egentligen är.

Denna film är ett perfekt exemplar på en oförutsägbar vändpunkt och den kommer perfekt tidsmässigt och vänder upp och ner på allting, precis som en vändpunkt ska göra.

Denna film lockar framför allt tittare på grund av superkändisarna som medverkar. Skådespelarnas insats och den otroligt vackra miljön kompenserar upp den något fattiga handlingen och helheten i filmen blir helt okej. Denna film är enligt mig helt klart sevärd!



Källförteckning
Bild från filmen The Tourist (2010). URL: http://www.filmofilia.com/wp-content/uploads/2010/10/the_tourist_118.jpg (Läst: 2011-05-15)

Män som hatar kvinnor

Män som hatar kvinnor (2009) är baserad på Stieg Larssons roman med samma namn. Filmatiseringen av Stieg Larssons roman blev en rekordsäljande thriller. Under 2009 blev thrillern den tredje mest sedda icke engelskspråkliga filmen i världen.

Journalisten Mikael Blomkvist får i uppdrag att lösa en 40 år gammal mordgåta och den har att göra med den då 16-årig flickan Harriet Vanger som försvann spårlöst från en släktträff för 40 år sedan. Mikael hade tidigare blivit dömd för förtal, eftersom att han hade gjort en tidningsartikel om en företagsledare. Mikael har sex månader på sig att lösa mordgåtan innan han ska börja avtjäna sitt fängelsestraff. Den udda datahackern Lisbeth Salander blir inblandad i fallet på grund av olika omständigheter. Snart jobbar de tillsammans med att försöka lösa det mystiska försvinnandet.

Lisbeth visar sig vara en smart och skicklig hacker och tack vare henne kommer de på den avgörande pusselbiten i utredningen, den del som har varit olöst i 40 år. Under utredningen kommer de på fyra till olösta mord som har ett sammanhang med försvinnandet. Filmen har fått namnet Män som hatar kvinnor eftersom de först utnyttjat kvinnorna och därefter mördat dem.


Det är en modern film där kvinnan inte har en typisk kvinnoroll. Lisbeth är den pojkaktiga, mörkklädda, piercade och hårda tjejen som är svår att stoppa. I traditionella filmer är det vanligare att kvinnorna är med för att fylla filmerna med romantik och skönhet. De har sällan några hjälteroller, men i den här moderna filmen hade Lisbeth en hård och tuff karaktär och det var hon som fixade allt.

Noomi Rapaces gestaltning av Lisbeth Salander är så bra att det tveklöst gör hela filmen. Lisbeths stil och personlighet är imponerande. Hon passar utmärkt för rollen som en tuff hacker, hon har en iskall, beslutsam, oberörd min som inte går att rubba. Utan Noomi Rapace medverkan hade filmen förmodligen inte blivit lika sevärd.

Den andra huvudrollsinnehavaren Mikael Nykvist gör även han sin roll som Mikael Blomkvist på ett bra sätt, men det är en helt annan profil på den rollfiguren, den är inte alls lika spektakulär som Lisbeth Salander.


Filmen är från första stund spännande och den förblir det genom hela filmen. En viktig del av filmen är rollkaraktärerna, eftersom de gör att filmen blir så fängslande och att den känns välgjord. Skådespelarna lever verkligen upp till sina roller, vilket är viktigt för att deras rolltolkning måste stämma överens med grundhistorien. Filmen håller ett högt tempo och det känns spännande och brutal. Stundtals är filmen väldigt obehaglig, vilket tydligt framgår i flera otäcka scener som utspelar sig i filmen.

Filmmusiken har de på ett bra sätt lyckats anpassa till de olika scenerna i filmen, vilket bidrar till att filmen upplevs stressande och skräckinjagande. Den bygger upp den spännande känslan i filmen, vilket gör att den blir extra dramatisk. Även miljön bidrar till det kusliga stämningsläget, det är en ganska mörk omgivning med en hård tillvaro. De har filmat väldigt starka scener som är ruskigt obehagliga att se, bland annat en långvarig våldtäktsscen och även närbilder på plågsamt sargade kvinnokroppar.

Stieg Larsson har verkligen lyckats med att skapa en film som upprör. Kvinnor som blir så illa behandlade och förnedrade känns verkligen skrämmande. Filmen speglar starkt brutala mäns förnedring och utnyttjande mot kvinnor, därför känns det som en härlig revanschkänsla när Lisbeths Salander får sätta de vidriga männen på plats.


Källförteckning
Poster Män som hatar kvinnor (2009). URL: http://res.moviezine.se.s3-external-3.amazonaws.com/13740/137409ed4b080fa148e93579c843afc2/postr_l.jpg (Läst: 2011-05-15)

Eat Pray Love

En enastående kvinnas berättelse om att finna sig själv

Vad gör Liz när hon upptäcker att hon inte längre är nöjd med sitt liv? När det känns som att något saknas?

Eat Pray Love (2010) är en makalös film som baseras på Elisabeth (Liz) Gilberts självbiografi med samma namn. Under en research i Indonesien inför en bok träffar hon en gammal medicinman som berättar för Liz att hon måste stå lika stadigt på marken som om hon hade fyra ben och dessutom betrakta världen med hjärtat istället för med huvudet. Genom att göra detta skulle hon finna den inre balans hon så länge sökt. Efter besöket hos medicinmannen bestämmer sig Liz för att resa runt i världen under ett år. De första fyra månaderna tänker hon spendera i Italien för att lära sig njutningens konst, de nästa fyra månaderna i Indien för att lära sig fromhetens konst och de fyra sista månaderna ska hon spendera i Indonesien där hon tänker lära sig konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna.

Eat Pray Love är en gripande film om Liz resa för att finna sig själv. Under sin vistelse i Italien lär hon sig njutningens konst genom att ta del av det italienska språket, men också genom att njuta av den italienska kokkonsten. I Indien lär hon sig fromhetens konst på ett ashram och genom att meditera, slappna av och bli ett med sig själv finner hon ett inre lugn. Konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna lär sig Liz i Indonesien. Hon besöker medicinmannen som tidigare berättade för henne hur hon skulle gå till väga för att finna njutningen och fromheten och han ska lära henne balansen mellan det goda och det sköna.


På vilket sätt skiljer sig filmen egentligen från boken som den baseras på?
Boken är skriven i dåtid och är väldigt ingående och detaljerad, vilket gör att det blir en mer levande berättelse. Liz beskriver sig själv som väldigt deprimerad och hon kallar ensamheten och nedstämdheten sina vänner. En stor del av boken handlar om hur tuff period det var i hennes liv och att den har satt sina spår. På sin resa går Liz omkring mycket och ser sig om. I boken är det många målande beskrivningar av naturen och omgivningen vilket ger läsaren en tydlig bild av hennes perspektiv. Hon försöker njuta och se världen genom sitt hjärta.

Filmen berättas i nutid och är inte alls lika mörk och deprimerad som boken, utan är istället väldigt ljus och färgglad. Omgivningen och Liz olika intryck är ständiga återkommande inslag. Människorna är inte lika väl beskrivna i filmen som i boken, men på sin resa träffar hon väldigt många människor och det är troligtvis därför Liz relationer inte skildras som djupa. Eftersom boken utspelar sig under så lång tid och filmkonceptet har en viss begränsning blir filmen väldigt kompakt då många händelser ska rymmas inom tidsramen.


Filmens skapare har trots allt lyckats väldigt bra med att förmedla känslan från boken till filmen, vilket ger ett personligt intryck då författaren verkligen lagt ner sitt hjärta i boken. Filmen ger ett ljust och färgstarkt intryck på ett sätt som får tittaren att bli berörd och fylld av känslor som lugn och lycka. Skådespelarna gestaltar karaktärerna väldigt trovärdigt och känslan av samhörighet är ofta närvarande.


Källförteckning
Bild 1 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://amoenus.blogg.se/images/2011/500x_eat_pray_love_critical_mass_141595718.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild 2 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://images.allmoviephoto.com/2010_Eat,_Pray,_Love/2010_eat_pray_love_010.jpg (Läst: 2011-05-15)

Philadelphia

Älskade människor

Titel: Philadelphia
Årtal: 1993
Regissör: Jonathan Demme
Medverkande: Tom Hanks, Denzel Washington, Antonio Banderas etc.

Filmen är baserad på en sann händelse om en advokat som år 1987 gick till domstol för att stämma advokatfirman Backer and Mackenzie som han tidigare hade jobbat för. Anledningen till varför han stämde sin före detta arbetsplats var för att han blev diskriminerad och uppsagd från den advokatfirman på grund av sin sjudom, AIDS.


Andrew Backett (Tom Hanks) är en framgångsrik advokat som under 80-talet arbetade på en av Philadelphias största advokatbyråer. Han har ett fast förhållande med en annan man, men han har valt att inte gå ut öppet med sin homosexuella läggning. Allt ser ut att gå som på räls för Andrew och ingenting tycks vara omöjligt för denna beundransvärda man. En kort tid efter en länge eftersträvad befordring blir han avskedad, detta på grund av att han drabbats av sjukdomen AIDS.

Att bli drabbad av denna fruktansvärda sjukdom som allmänheten för övrigt inte visste mycket om, kom att bli bokstavligt talat ett helvete för Andrew. Denna sjukdom hade under detta årtionde fått en enorm uppmärksamhet. Samtidigt spreds en annan ovanlig form av cancer främst mellan homosexuella män och kallades i USA för ”bögcancer”. Andrew blev utstött ur samhället och folk vågade inte vara i närheten av honom på grund av okunskap och rädsla att bli smittad genom luft och dylikt.


Målet gäller inte bara aids. Låt oss tala om vad målet egentligen gäller. Människors förakt och rädsla för homosexuella. Hur föraktet och hatet ledde till en homosexuell individs avskedande. Min klient - Andrew Backett.

Här har vi ett exempel på hur människors okunskap, fördomar och fruktan mot situationer som känns främmande och skrämmande kan orsaka diskriminerande och kränkande särbehandlingar av grupper så väl som enskilda individer i samhället. AIDS upptäcktes under senare delen av 1900-talet och trots den upplysta värld vi idag lever i reagerade samhället okunnigt och fördomsfullt mot de aidsdrabbade människorna. Det är fortfarande oklart hur sjukdomen uppstod, men det finns ett stort antal konspirationsteorier kring denna fråga. En återkommande teori är att viruset ska ha skapats och spridits genom vaccinationsprogram riktade mot afrikaner. Syftet ska ha varit ren rasism, ett försök till att döda svarthyade afrikaner. Filmens händelse skulle kunna dras i parallell med hur exempelvis rasism har funnits i vår värld i århundraden. Under 1200-talet avskaffades slaveriet från Västeuropa och de mänskliga rättigheterna tog ett steg i rätt riktning. Trots det kan vi fortfarande se att fördomar och synen på ”färgade” människor som ett lägre väsen lever kvar. Många gånger kanske det kan vara så att människor vill se sig själv som bättre än andra och värderar därför människans värde olika.

Vad Andrew hade som inte alla har i en svår livssituation är människor kring sig som stöttar honom samt att han hittar drivkraften inom sig som gör att han orkar kämpa vidare för sina rättigheter och sitt människovärde. Han uppsökte ett tiotal advokater och ingen var villig att ta hans fall till rättan på grund av rädsla mot både firman och sjukdomen. Han bestämde sig då för att tills vidare själv ta hand om fallet eftersom att han älskade juridik och var en lysande advokat. En viktig del som fick honom att orka med detta var just det stöd och den kärlek han fick från sin familj, en förmån som kanske inte alla har. För vissa kanske både samhället och de närmaste sviker. Det bör också nämnas att det finns människor runt om i världen som kämpar för de svaga och utsatta genom att driva in pengar till forskning och dylikt genom att t.ex. anordna insamling via olika arrangemang och galor.


Denna film var väldigt gripande och gav eftertanke om hur vi behandlar, ser på och även dömer andra människor och jag kan varmt rekommendera den.


Källförteckning
Bild 1 från filmen Philadelphia (1993). URL: http://www.reellifewisdom.com/files/images/Philadelphia.gif (Läst: 2011-05-15)
Bild 2 från filmen Philadelphia (1993). URL: http://img.timeinc.net/time/photoessays/2009/top10_hanks/top10_hanks_phil.jpg (Läst: 2011-05-15)
Wikipedia (2011). Aids. URL: http://sv.wikipedia.org/wiki/Aids (2011-05-15)

127 timmar

127 timmar (2010) är baserad på en verklig händelse som handlar om de dryga fem dagarna som den unge friluftsentusiasten Aron Ralston satt fast i en klippskreva. Allt på grund av att han tog ett snedkliv när han hoppade mellan klipporna i en avlägsen ravin i Utahs ödemark, vilket ledde till att olyckan var framme. Det ödeområdet som tidigare var så lockande blir helt plötsligt hans största fiende när han ramlar ner och en sten kommer i rörelse, ramlar över honom och kilar fast hans arm långt ner i en klippskreva. Där sitter han nu ordentligt fast med endast sin ryggsäck som innehåller ett väldigt begränsat förråd av mat, en fylld vattenflaska, rep, videokamera, GPS och ett billigt kinesiskt multiverktyg. Det är allt. Filmen skildrar hans tankar, gripande panik, avsked till nära och kära via hans videokamera och planer för att kunna befria sig själv.


Hur skulle du agera i denna ofattbara situation?
Det är filmens huvudfråga till åskådarna och troligen den största anledningen till att Danny Boyle valde att filmatisera boken Between a Rock and a Hard Place av den olycksdrabbade Aron Ralston. Att filmen är baserad på en verklig händelse gör det hela så klart ännu mer fascinerande och spännande. Man känner identifikation, för även om man inte har samma personlighet eller utseende som skådespelaren James Franco som spelar huvudrollen som Aron Ralston så tänker man hur man själv skulle ha gjort i samma situation.

Hade jag verkligen knäckt min egen arm, skurit med en slö fickkniv genom vävnad, muskler och senor för att komma loss? På grund av allt detta känner man riktigt frustrationen och ångesten som kryper fram i hela kroppen under filmens gång. Det fascinerande är också att när man spänt sitter och väntar på att något oundvikligt hemskt ska hända så är det helt tyst, inte ens några instrument behövs för att öka spänningen och intensiteten i filmen.

Filmen sätter även igång tankar om vad som egentligen är viktigt i livet, något som är väldigt påtagligt under hela filmen. Speciellt när Aron spelar in avsked via videokameran till sina nära och kära, som han inte har haft kontakt med under en lång tid, vilket visar än en gång på hur mycket våra nära och kära faktiskt betyder för oss. De är egentligen det enda viktiga i livet. Utan dem är vi ensamma och utelämnade. Vi behöver alla känna oss älskade och behövda.

Boyle har själv sagt att han ville få med behovet av gemenskap i filmen, att ensam inte alltid är starkast. Det visas väldigt tydligt i början av filmen då Aron inte svarar när hans mamma ringer som han inte har haft någon kontakt med på väldigt länge. Han är verkligen en sådan människa som tror att hela universum kretsar kring honom. När han ger sig ut i bergen i Utah känns det mest som om att han bara vill bli av med sin rastlösa energi och få energikickar. Det kunde lika gärna ha varit något annat. För trots sin stora personlighet, videokamera och GPS så förlorar han.

127 timmar är trots sin enkelhet en fantastisk hjältesaga med en väldigt gripande historia och lämnar en stark eftertanke till åskådarna. Filmen är även en fantastisk skildring av den mänskliga överlevnadsinstinkten och hur långt vi faktiskt är villiga att gå i vissa lägen, något som inte bara gör filmen nervigt spännande utan också väldigt intressant. Det är genom blod, svett och tårar som Aron kommer till insikt vad som egentligen är det viktiga i livet, vilket även blir ens egen insikt efter filmen.


Källförteckning
Bild från filmen 127 timmar (2010). URL: http://kritiker.se/bilder/omslag/126068.jpg (Läst: 2011-05-15)
Pålbrandt, H. (2011-02-11). Spännande men enformigt i längden. URL: http://www.unt.se/kultur/film/spannande-men-enformigt-i-langden-1243269.aspx (Läst: 2011-05-15)