Vad gör Liz när hon upptäcker att hon inte längre är nöjd med sitt liv? När det känns som att något saknas?
Eat Pray Love (2010) är en makalös film som baseras på Elisabeth (Liz) Gilberts självbiografi med samma namn. Under en research i Indonesien inför en bok träffar hon en gammal medicinman som berättar för Liz att hon måste stå lika stadigt på marken som om hon hade fyra ben och dessutom betrakta världen med hjärtat istället för med huvudet. Genom att göra detta skulle hon finna den inre balans hon så länge sökt. Efter besöket hos medicinmannen bestämmer sig Liz för att resa runt i världen under ett år. De första fyra månaderna tänker hon spendera i Italien för att lära sig njutningens konst, de nästa fyra månaderna i Indien för att lära sig fromhetens konst och de fyra sista månaderna ska hon spendera i Indonesien där hon tänker lära sig konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna.
Eat Pray Love är en gripande film om Liz resa för att finna sig själv. Under sin vistelse i Italien lär hon sig njutningens konst genom att ta del av det italienska språket, men också genom att njuta av den italienska kokkonsten. I Indien lär hon sig fromhetens konst på ett ashram och genom att meditera, slappna av och bli ett med sig själv finner hon ett inre lugn. Konsten att skapa jämnvikt mellan det goda och det sköna lär sig Liz i Indonesien. Hon besöker medicinmannen som tidigare berättade för henne hur hon skulle gå till väga för att finna njutningen och fromheten och han ska lära henne balansen mellan det goda och det sköna.
På vilket sätt skiljer sig filmen egentligen från boken som den baseras på?
Boken är skriven i dåtid och är väldigt ingående och detaljerad, vilket gör att det blir en mer levande berättelse. Liz beskriver sig själv som väldigt deprimerad och hon kallar ensamheten och nedstämdheten sina vänner. En stor del av boken handlar om hur tuff period det var i hennes liv och att den har satt sina spår. På sin resa går Liz omkring mycket och ser sig om. I boken är det många målande beskrivningar av naturen och omgivningen vilket ger läsaren en tydlig bild av hennes perspektiv. Hon försöker njuta och se världen genom sitt hjärta.
Filmen berättas i nutid och är inte alls lika mörk och deprimerad som boken, utan är istället väldigt ljus och färgglad. Omgivningen och Liz olika intryck är ständiga återkommande inslag. Människorna är inte lika väl beskrivna i filmen som i boken, men på sin resa träffar hon väldigt många människor och det är troligtvis därför Liz relationer inte skildras som djupa. Eftersom boken utspelar sig under så lång tid och filmkonceptet har en viss begränsning blir filmen väldigt kompakt då många händelser ska rymmas inom tidsramen.
Filmens skapare har trots allt lyckats väldigt bra med att förmedla känslan från boken till filmen, vilket ger ett personligt intryck då författaren verkligen lagt ner sitt hjärta i boken. Filmen ger ett ljust och färgstarkt intryck på ett sätt som får tittaren att bli berörd och fylld av känslor som lugn och lycka. Skådespelarna gestaltar karaktärerna väldigt trovärdigt och känslan av samhörighet är ofta närvarande.
Källförteckning
Bild 1 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://amoenus.blogg.se/images/2011/500x_eat_pray_love_critical_mass_141595718.jpg (Läst: 2011-05-15)
Bild 2 från filmen Eat Pray Love (2010). URL: http://images.allmoviephoto.com/2010_Eat,_Pray,_Love/2010_eat_pray_love_010.jpg (Läst: 2011-05-15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar