I det naziockuperade Frankrike har SS-överste Hans Landa fått ett uppdrag, ett uppdrag att finna judar som har gömt sig i diverse hem runt om i landet och rensa bort dem. Vid samma tillfälle smider löjtnant Aldo Raines och hans judiska soldater planer om att infiltrera sig in i den tyska armén och sprida skräck till Hitlers anhängare. Allt får till slut en tvist som lönar sig för Raines, hans soldater, m.fl.
1941 besöker överste Hans Landa en gård som enligt ett rykte gömmer en judefamilj. Landa får så småningom reda på var dessa judar gömmer sig och skjuter dem. Dock kom en judisk dotter undan, vid namn Shoshanna Dreyfus.
1944 har Shoshanna bytt identitet till ’Emmauelle Mimieux’. Hon driver numera en biograf i Paris och hennes hat mot nazisterna har endast blivit större. Hon träffar där på en tysk krypskytt vid namn Frederick Zoller, vars hjältemod har gjort honom känd bland tyskarna, så känd att självaste Joseph Goebbels skapat en film baserad på hans gärningar för den tyska armén. Till slut lyckas Zoller övertala Goebbels att hålla premiären i just Shoshannas biograf. Då börjar Shoshanna planera om hur hon skall hämnas på nazisterna för att de dödade hennes familj.
Vid samma tidpunkt bestämmer sig den amerikanska armén för att ta sig innanför nazisternas gränser. Detta gör de genom att skicka ut löjtnant Aldo Raines på ett uppdrag att sprida skräck bland den tyska armén. Raines väljer ut åtta judiska amerikanska soldater och han ger dem ett uppdrag att var och en är skyldig honom hundra naziskalper. De utför deras uppdrag med en policy ”take no prisoners”. Så småningom vet hela den nazistiska armén vilka ”The Basterds” är och Hitler är minst sagt ilsken.
Raines och hans soldater får sedan reda på att Goebbels mästerverk ska hållas i en biograf och flertalet högtuppsatta män inom den tyska armén skall närvara, även Hitler och hans närstående. Här startas ’Operation Kino’. Raines planerar att plantera bomber i biografen och avsluta kriget en gång för alla. Dock så går det inte enligt hans planer då överste Landa upptäcker vad de håller på med. Det är här Shoshannas planer kommer till undsättning.
Inglorious Basterds är enligt mig ett mästerverk av Quentin Tarrantino och en av de bättre filmer som gjorts år 2009. Den är baserad på Tarrantinos falska verklighet under andra världskriget och hur kriget kunde ha slutat. Det är en actionspäckad rulle med bra dialoger och scener.
Källor
http://en.wikipedia.org/wiki/Inglourious_Basterds
http://sv.wikipedia.org/wiki/Inglourious_Basterds
tisdag 20 april 2010
tisdag 30 mars 2010
Ice Age 3: Dawn of the Dinosaurs
Ice Age 3, den helt klart bästa animerade film som finns. Den handlar om ett gäng urtidsdjur (två mammutar, sabeltandad tiger, sengångare och en hel drös andra underbara och roliga karaktärer), kompisgänget Sid, Diego, Manny och Ellie lever livet bland alla de andra urtidsdjuren.
En dag hittar Sid tre jätteägg som han tar hand om. Detta skulle han inte ha gjort för nu har han väckt upp en argsint dinosaurie som vill ha tillbaka sina ungar. Sid som ville ta hand om de tre äggen blir tagen av dinosaurien ner till underjorden. Nu börjar den långa resan då gänget ska försöka rädda tillbaka deras kompis.
Karaktärer
Sid
Sid är en liten sengångare med underbara ögon och roliga framtänder. Han har ett stort hjärta, men det är lite svårt för de andra i gänget att ta honom seriöst.
Helt klart min favorit. Han drar så roliga kommentarer och är allmänt efterbliven. Sid ser alltid rolig ut och man kan ibland bara skratta åt det sättet han rör sig på. Han är gullig när han inte riktigt vet vad han gör och han förstår inte riktigt allvaret med allting.
Diego
Diego är en snäll sabeltandad tiger som förut var ute efter att jaga och döda sina kamrater, men hans personlighet har ändrats till det bättre efter att han träffade Manny och Sid.
En karaktär som behövs för filmen, men det är ingen som jag är direkt förtjust i. Det är svårt för denna karaktär att vara rolig, men man kan inte säga att han inte drar roliga komentarer för det gör han ibland. I samspel med andra karaktärer passar han väldigt bra in.
Manny
Manny är en stor mammut som är lite av en pappa. Han vill egentligen inte umgås med sina kamrater men han behöver dem. Han verkar mest vara irriterad på sitt kompisgäng, men innerst inne vet han att han behöver dem.
Jag tycker om Manny som karaktär för att han är så förstående och mogen. Han visar att man kan ha kul fastän man är gammal och skröplig. Manny är en mycket eftaren och mogen mammut och därför ser han till de övriga i sitt kompisgäng. Detta tycker jag är mycket mysigt för det visar bara att äldre personer tycker om att ta hand om yngre fastän det inte verkar som så. Manny är tyvärr inte en karaktär som är direkt rolig, men även han smälter bra in i gänget vilket gör att han får sin speciella karaktär samtidigt som han inte sticker ut för mycket.
Ellie
Ellie är en mammut brud som är tillsammans med Manny. En sprallig tjej som ändå vet vad hon gör.
Jag tycker att Manny är en rolig tjej som har två underbara pungråtter med sig. Dessa två råttor är mycket roliga och hittar på många roliga bus med och mot andra. Ellie är mer en karaktär som är med för att filmen ska få en spännande upptrappning.
En dag hittar Sid tre jätteägg som han tar hand om. Detta skulle han inte ha gjort för nu har han väckt upp en argsint dinosaurie som vill ha tillbaka sina ungar. Sid som ville ta hand om de tre äggen blir tagen av dinosaurien ner till underjorden. Nu börjar den långa resan då gänget ska försöka rädda tillbaka deras kompis.
Karaktärer
Sid
Sid är en liten sengångare med underbara ögon och roliga framtänder. Han har ett stort hjärta, men det är lite svårt för de andra i gänget att ta honom seriöst.
Helt klart min favorit. Han drar så roliga kommentarer och är allmänt efterbliven. Sid ser alltid rolig ut och man kan ibland bara skratta åt det sättet han rör sig på. Han är gullig när han inte riktigt vet vad han gör och han förstår inte riktigt allvaret med allting.
Diego
Diego är en snäll sabeltandad tiger som förut var ute efter att jaga och döda sina kamrater, men hans personlighet har ändrats till det bättre efter att han träffade Manny och Sid.
En karaktär som behövs för filmen, men det är ingen som jag är direkt förtjust i. Det är svårt för denna karaktär att vara rolig, men man kan inte säga att han inte drar roliga komentarer för det gör han ibland. I samspel med andra karaktärer passar han väldigt bra in.
Manny
Manny är en stor mammut som är lite av en pappa. Han vill egentligen inte umgås med sina kamrater men han behöver dem. Han verkar mest vara irriterad på sitt kompisgäng, men innerst inne vet han att han behöver dem.
Jag tycker om Manny som karaktär för att han är så förstående och mogen. Han visar att man kan ha kul fastän man är gammal och skröplig. Manny är en mycket eftaren och mogen mammut och därför ser han till de övriga i sitt kompisgäng. Detta tycker jag är mycket mysigt för det visar bara att äldre personer tycker om att ta hand om yngre fastän det inte verkar som så. Manny är tyvärr inte en karaktär som är direkt rolig, men även han smälter bra in i gänget vilket gör att han får sin speciella karaktär samtidigt som han inte sticker ut för mycket.
Ellie
Ellie är en mammut brud som är tillsammans med Manny. En sprallig tjej som ändå vet vad hon gör.
Jag tycker att Manny är en rolig tjej som har två underbara pungråtter med sig. Dessa två råttor är mycket roliga och hittar på många roliga bus med och mot andra. Ellie är mer en karaktär som är med för att filmen ska få en spännande upptrappning.
torsdag 18 mars 2010
Underworld: Rise of the Lycans
Jag ska skriva om en karaktär från filmen Underworld: Rise of the Lycans som heter Lucian.
Filmen Underworld handlar om vampyrer som styr och ställer under nätterna, men som inte kan göra någonting på dagarna. Därför har de skaffat egna slavar, varulvar som får vara vampyrernas vakter på dagarna och slava under nätterna. Varulvarna kan förvandla sig från människa till varulv och vice versa.
Lucian är en speciell varulv som vampyrernas ledare Viktor använder sig av och han uppfostrar Lucian som sin egen son. Lucian växer upp och dödar sin egen sort helt utan känslor för han har blivit lärd att det är så man ska göra. Viktor har även en dotter, Sonja, som Lycan börjar få känslor för.
Lucian börjar att inse hur dåligt varulvarna har det, så han slits mellan att sticka ifrån vampyrerna och rädda varulvarna och att umgås med vampyrbruden Sonja som han har fått känslor för. Viktor märker att Sonja och Lucian har inlett ett förhållande även om det är förbjudet, så det hela slutar i att Viktors dotter avrättas mitt framför Lycans ögon. Det är filmens vändpunkt.
Därefter startar Lucian uppror mot vampyrerna och vinner varulvarnas frihet. Efter denna incident fortsätter Lucian att slakta vampyrer kors och tvärs bara för att komma åt att döda vampyrernas ledare Viktor.
Lucian förvandlas alltså från en slav som var lydig och väldigt snäll mot alla till att bli varulvarnas ledare som är ute på nätterna och slaktar vampyrer i ett försök att hämnas på Viktor som för länge sen gått in i en djup sömn. Lucian har hamnat i en ond cirkel där han hela tiden är ute för att döda vampyrer för att finna frid efter att hans älskling blivit dödad av sin egen farsa.
Filmen Underworld handlar om vampyrer som styr och ställer under nätterna, men som inte kan göra någonting på dagarna. Därför har de skaffat egna slavar, varulvar som får vara vampyrernas vakter på dagarna och slava under nätterna. Varulvarna kan förvandla sig från människa till varulv och vice versa.
Lucian är en speciell varulv som vampyrernas ledare Viktor använder sig av och han uppfostrar Lucian som sin egen son. Lucian växer upp och dödar sin egen sort helt utan känslor för han har blivit lärd att det är så man ska göra. Viktor har även en dotter, Sonja, som Lycan börjar få känslor för.
Lucian börjar att inse hur dåligt varulvarna har det, så han slits mellan att sticka ifrån vampyrerna och rädda varulvarna och att umgås med vampyrbruden Sonja som han har fått känslor för. Viktor märker att Sonja och Lucian har inlett ett förhållande även om det är förbjudet, så det hela slutar i att Viktors dotter avrättas mitt framför Lycans ögon. Det är filmens vändpunkt.
Därefter startar Lucian uppror mot vampyrerna och vinner varulvarnas frihet. Efter denna incident fortsätter Lucian att slakta vampyrer kors och tvärs bara för att komma åt att döda vampyrernas ledare Viktor.
Lucian förvandlas alltså från en slav som var lydig och väldigt snäll mot alla till att bli varulvarnas ledare som är ute på nätterna och slaktar vampyrer i ett försök att hämnas på Viktor som för länge sen gått in i en djup sömn. Lucian har hamnat i en ond cirkel där han hela tiden är ute för att döda vampyrer för att finna frid efter att hans älskling blivit dödad av sin egen farsa.
fredag 5 mars 2010
Paranormal Activity
Paranormal Activity visar på ett nytt sätt att spela in skräckfilm.
Katie Featherstone och Micah Sloat är huvudrollsinnehavare i skräckfilmen Paranormal Activity, som visades första gången på Screamfest Film Festival år 2007. Det var dock inte förrän två år senare, i oktober 2009, som filmen fick sin världspremiär.
Filmen har hyllats med anledning av sitt unika sätt att filmas. Produktionen kostade endast $15,000 dollar, är filmad med en vanlig kamera, och liknar en dokumentär.
Katie studerar, och hennes sambo säljer aktier. De har precis köpt ett hus i Kalifornien, när Katie en dag berättar om de övernaturliga saker som händer henne varje dag. Ända sedan Katie var 8 år har hon förföljts av oförklarliga ljud, ljus och skepnader. Oavsett var hon befinner sig, förföljer vålnaden henne. Hon berättar för Micah att konstiga saker nu börjat hända i deras hus, och att vålnaden är kopplad till henne. Förtjust köper Micah en filmkamera, och hoppas på att få se vålnaden på bild. Små oförklarliga saker börjar hända nattetid, och Micah får bildbevis via inspelningen. Det som först varit en oskyldig dörr som stängts, utvecklas snart till synliga skuggor och röster. Micah verkar reta upp demonen som befinner sig i deras hus, och den uppenbarar sig allt mer och mer. Allt fångas på filmkamera, och paret blir mer och mer rädda för sina liv.
Händelserna i filmen är mycket lätta att relatera till det verkliga livet, då man kanske hört eller sett någonting man inte kan förklara. Även inspelningssättet gör filmen mer trovärdig. Skådespelarna är inte sminkade, och ser ut som ett helt vanligt par. De filmar även på ett amatörmässigt sätt, vilket bidrar till känslan ”detta kunde ha hänt mig”.
Om du kommer bli rädd under filmen eller inte, beror nog på hur stor fantasi du har. En sak är säker, Paranormal Activity har verkligen visat ett nytt sätt att spela in skräckfilm på!
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Paranormal_Activity
Katie Featherstone och Micah Sloat är huvudrollsinnehavare i skräckfilmen Paranormal Activity, som visades första gången på Screamfest Film Festival år 2007. Det var dock inte förrän två år senare, i oktober 2009, som filmen fick sin världspremiär.
Filmen har hyllats med anledning av sitt unika sätt att filmas. Produktionen kostade endast $15,000 dollar, är filmad med en vanlig kamera, och liknar en dokumentär.
Katie studerar, och hennes sambo säljer aktier. De har precis köpt ett hus i Kalifornien, när Katie en dag berättar om de övernaturliga saker som händer henne varje dag. Ända sedan Katie var 8 år har hon förföljts av oförklarliga ljud, ljus och skepnader. Oavsett var hon befinner sig, förföljer vålnaden henne. Hon berättar för Micah att konstiga saker nu börjat hända i deras hus, och att vålnaden är kopplad till henne. Förtjust köper Micah en filmkamera, och hoppas på att få se vålnaden på bild. Små oförklarliga saker börjar hända nattetid, och Micah får bildbevis via inspelningen. Det som först varit en oskyldig dörr som stängts, utvecklas snart till synliga skuggor och röster. Micah verkar reta upp demonen som befinner sig i deras hus, och den uppenbarar sig allt mer och mer. Allt fångas på filmkamera, och paret blir mer och mer rädda för sina liv.
Händelserna i filmen är mycket lätta att relatera till det verkliga livet, då man kanske hört eller sett någonting man inte kan förklara. Även inspelningssättet gör filmen mer trovärdig. Skådespelarna är inte sminkade, och ser ut som ett helt vanligt par. De filmar även på ett amatörmässigt sätt, vilket bidrar till känslan ”detta kunde ha hänt mig”.
Om du kommer bli rädd under filmen eller inte, beror nog på hur stor fantasi du har. En sak är säker, Paranormal Activity har verkligen visat ett nytt sätt att spela in skräckfilm på!
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Paranormal_Activity
Never Back Down
Never Back Down är en amerikansk actionfilm från 2008. Det är den bästa filmen som släpptes 2008.
Filmen handlar om Jake Tyler som måste flytta från sin hemstad till en ny stad, där han blir nerslagen och förnedrad i ett kickboxningsslagsmål mot mästaren Ryan McCarty. Han tar med ilskan till ett gym där han tränar kickboxning för att kunna spöa Ryan till slut och få ut sin hämnd. Jake tränar till det så kallade beat down där alla bästa kickboxare samlas, men Jake drar sig ur eftersom han fått den tjej som han ville ha från början. Detta gör Ryan förbannad och misshandlar Jakes bästa kompis Max så han hamnar på sjukhus. Jake bestämmer sig för att delta i beat down för att sätta stop för Ryan en gång för alla.
Denna film är som de flesta andra actionfilmer. Det finns en god sida och en ond sida, men så klart är det den goda sidan som vinner till slut. Man kan lätt känna igen sig med huvudperson Jake, eftersom han är en person som har varit med om en tragisk händelse och det var när hans far dog i en bilolycka. Jake känner sig skyldig för olyckan och bygger därmed upp en ilska inom sig. Han får flytta mycket och hinner aldrig finna ro där han bor, eftersom de bor alltid i lådor. Enda gången Jake inte känner någon ilska är när han tränar. Det är här hans vägvisare, i detta fall är det hans tränare i mixed martial arts som leder honom på rätt spår och får honom att kontrollera sin ilska. Detta speglar dagens samhälle ganska mycket, eftersom det finns många människor ute i världen som har ilskan inom sig och bara behöver lite vägvisning mot rätt väg, men det finns ingen som tar på sig detta arbete att hjälpa dessa människor.
Karaktärer
Jake Tyler som är huvudperson är en god människa, men som har varit med om en dålig upplevelse, som gör hans liv till det sämre. Han är alltid arg och enda gången han känner glädje är när han slåss eller när han tränar.
Max blir Jakes bästa vän och det är han som får honom att träna med mix martial arts. Max är en snäll och omtänksam person som tänker på andra före sig själv.
Ryan McCarty är den som förnedrar Jake på en fest. Han är ondskan själv i denna film och bryr sig bara om att vara populär.
Baja Miller är ihop med Ryan från början och det är han som gjorde henne populär. Hon var bara ett spöke innan han gjorde henne till något. Hon är olycklig tills Jake kommer och ger henne lycka. Miller är en trevlig och omtänksam person, men som var manipulerad av Ryan.
Filmen handlar om Jake Tyler som måste flytta från sin hemstad till en ny stad, där han blir nerslagen och förnedrad i ett kickboxningsslagsmål mot mästaren Ryan McCarty. Han tar med ilskan till ett gym där han tränar kickboxning för att kunna spöa Ryan till slut och få ut sin hämnd. Jake tränar till det så kallade beat down där alla bästa kickboxare samlas, men Jake drar sig ur eftersom han fått den tjej som han ville ha från början. Detta gör Ryan förbannad och misshandlar Jakes bästa kompis Max så han hamnar på sjukhus. Jake bestämmer sig för att delta i beat down för att sätta stop för Ryan en gång för alla.
Denna film är som de flesta andra actionfilmer. Det finns en god sida och en ond sida, men så klart är det den goda sidan som vinner till slut. Man kan lätt känna igen sig med huvudperson Jake, eftersom han är en person som har varit med om en tragisk händelse och det var när hans far dog i en bilolycka. Jake känner sig skyldig för olyckan och bygger därmed upp en ilska inom sig. Han får flytta mycket och hinner aldrig finna ro där han bor, eftersom de bor alltid i lådor. Enda gången Jake inte känner någon ilska är när han tränar. Det är här hans vägvisare, i detta fall är det hans tränare i mixed martial arts som leder honom på rätt spår och får honom att kontrollera sin ilska. Detta speglar dagens samhälle ganska mycket, eftersom det finns många människor ute i världen som har ilskan inom sig och bara behöver lite vägvisning mot rätt väg, men det finns ingen som tar på sig detta arbete att hjälpa dessa människor.
Karaktärer
Jake Tyler som är huvudperson är en god människa, men som har varit med om en dålig upplevelse, som gör hans liv till det sämre. Han är alltid arg och enda gången han känner glädje är när han slåss eller när han tränar.
Max blir Jakes bästa vän och det är han som får honom att träna med mix martial arts. Max är en snäll och omtänksam person som tänker på andra före sig själv.
Ryan McCarty är den som förnedrar Jake på en fest. Han är ondskan själv i denna film och bryr sig bara om att vara populär.
Baja Miller är ihop med Ryan från början och det är han som gjorde henne populär. Hon var bara ett spöke innan han gjorde henne till något. Hon är olycklig tills Jake kommer och ger henne lycka. Miller är en trevlig och omtänksam person, men som var manipulerad av Ryan.
Gamer
Filmen Gamer är en film som är hyfsat bra, men det finns delar i filmen som kunde göras om. Det bästa med filmen är skådespelarna eftersom de är väldigt bra.
Att se Micheal C. Hall som Ben Castle i filmen Gamer är som att se Johnny Depp som Captain Jack Sparrow i Pirates of the Carribien. Det var helt enkelt perfekt! Filmen Gamer skulle inte ha varit densamma om inte Micheal C. Hall hade varit med. En väldigt bra scen med Micheal C. Hall är närmare slutet av filmen. Där börjar han bli riktigt bra, men annars är han inte med så mycket eller bidrar till filmen så mycket. Han gör sitt skådespel i filmen så bra att ingen annan skulle kunna göra det bättre.
Vi har en person som heter Kabel eller John Tillman. Han spelas av Gerard Butler. Samma sak gäller här - ingen annan kan ha spelat rollen som Kabel/John Tillman lika bra som Gerard Butler. Det skulle inte ha varit samma sak. Han spelar en ganska kall och taktisk fånge i filmen och det gjorde Gerard Butler väldigt bra. Man fick verkligen känslan av att han kunde hantera det han blev utsatt för och mycket annat.
Det finns dock en person i filmen som jag tycker att det skulle inte spelat någon roll om de bytte ut henne. Det är Amber Valletta som spelar Angie. Hennes roll i filmen är inte lika viktig som Gerard Butlers och Miheal C.Halls roll. Det enda hon gör i filmen är att gå runt, utan att säga så mycket.
Filmen handlar om ett spel och då behövs spelare och en spelare spelas av Logan Lerman. Hans karaktär är Simon Silverton som är i filmen en ”Gaming Superstar”, vilket innebär att han är en mycket välkänd spelare. Gamer handlar om ett spel som spelas som vanligt av människor, men skillnaden är att det är inga datorer i spelet utan det är riktiga människor som blir utsatta. Simon Silverton som är en superstjärna är den som spelar Kabel eller John Tillman i spelet i filmen.
Källförteckning
http://www.imdb.com/
Att se Micheal C. Hall som Ben Castle i filmen Gamer är som att se Johnny Depp som Captain Jack Sparrow i Pirates of the Carribien. Det var helt enkelt perfekt! Filmen Gamer skulle inte ha varit densamma om inte Micheal C. Hall hade varit med. En väldigt bra scen med Micheal C. Hall är närmare slutet av filmen. Där börjar han bli riktigt bra, men annars är han inte med så mycket eller bidrar till filmen så mycket. Han gör sitt skådespel i filmen så bra att ingen annan skulle kunna göra det bättre.
Vi har en person som heter Kabel eller John Tillman. Han spelas av Gerard Butler. Samma sak gäller här - ingen annan kan ha spelat rollen som Kabel/John Tillman lika bra som Gerard Butler. Det skulle inte ha varit samma sak. Han spelar en ganska kall och taktisk fånge i filmen och det gjorde Gerard Butler väldigt bra. Man fick verkligen känslan av att han kunde hantera det han blev utsatt för och mycket annat.
Det finns dock en person i filmen som jag tycker att det skulle inte spelat någon roll om de bytte ut henne. Det är Amber Valletta som spelar Angie. Hennes roll i filmen är inte lika viktig som Gerard Butlers och Miheal C.Halls roll. Det enda hon gör i filmen är att gå runt, utan att säga så mycket.
Filmen handlar om ett spel och då behövs spelare och en spelare spelas av Logan Lerman. Hans karaktär är Simon Silverton som är i filmen en ”Gaming Superstar”, vilket innebär att han är en mycket välkänd spelare. Gamer handlar om ett spel som spelas som vanligt av människor, men skillnaden är att det är inga datorer i spelet utan det är riktiga människor som blir utsatta. Simon Silverton som är en superstjärna är den som spelar Kabel eller John Tillman i spelet i filmen.
Sedan finns det många fler karaktärer i filmen, men Micheal C. Hall, Gerard Butler och Logan Lerman är några personer som filmen inte skulle klara sig utan. De ger filmen exakt vad den behöver för att bli en bra film.
Av H.A Salty
Av H.A Salty
Källförteckning
http://www.imdb.com/
Jurtjyrkogården
Louis Creed (Dale Midkiff) och hans familj har flyttat till ett hus med en liten stig in mot skogen som leder till en begravningsplats där det på en skylt står ”Jurtjyrkogården”. Där har barn begravt sina älskade husdjur som blivit överkörda på den trafikerade motorvägen som ligger intill huset. Vägen kräver snart ett till offer: Creeds katt Church. Med hjälp av grannen Jud Crandall (Fred Gwynne) så begraver Louis Church på en indiansk begravningsplats med förmågan att häva döden. När Louis treårige son Gage blir överkörd på motorvägen så kommer Louis snart att upptäcka att ibland är döden att föredra.
Baserad på Steven Kings bestseller med samma namn och regisserad av Mary Lambert är Jurtjyrkogården den mest skrämmande film man kan hitta. Även om den inte är lika läskig som The Shining är handlingen för hemsk att föreställa sig.
Mary Lambert kan verkligen konsten att göra en film skrämmande utan att behöva använda onödiga och blodiga våldsscener. Med bra musik som bygger upp spänningen känns det som om man är på plan på väg mot sin undergång, men utan att kunna hoppa av. Du blir fängslad av den övernaturliga stämningen och hur mycket du än vill titta bort så kan du inte det. Även om filmen är skrämmande tror jag inte att du skulle vilja titta bort. Manuset som är skrivet av Steven King är otroligt välgjort och mycket bra. Mary Lambert har också lyckats väldigt bra med att ha kameran från precis rätt vinkel för att få ett skrämmande begränsat synfält, men samtidigt bra nog för att se vad som händer.
Dale Midkiff är spektakulär i denna roll som läkaren och vetenskapsmannen Louis Creed. Även Fred Gwynne som spelar Jud är perfekt för rollen. Gwynne har allt som karaktären Jud Crandall hade i boken. Från hans dialekt till det sneda leendet som Louis tycker så mycket om honom för. Detta är viktigt för att alla som läst boken ska tycka om filmen. Om karaktärerna inte gestaltas på rätt sätt så blir filmen inte lika bra. I Jurtjyrkogården har alla skådespelare spelat sina karaktärer så bra att även den som läst boken ett tiotal gånger inte skulle ha något att klaga på.
I denna film finns detmesta du kan bli rädd för. Det finns blod, råttor, djur, döda människor, ödsliga hus, spöken och flera otroligt bra och välgjorda spänningsuppbyggande scener.
Om du älskar att skaka av skräck är detta filmen för dig.
Baserad på Steven Kings bestseller med samma namn och regisserad av Mary Lambert är Jurtjyrkogården den mest skrämmande film man kan hitta. Även om den inte är lika läskig som The Shining är handlingen för hemsk att föreställa sig.
Mary Lambert kan verkligen konsten att göra en film skrämmande utan att behöva använda onödiga och blodiga våldsscener. Med bra musik som bygger upp spänningen känns det som om man är på plan på väg mot sin undergång, men utan att kunna hoppa av. Du blir fängslad av den övernaturliga stämningen och hur mycket du än vill titta bort så kan du inte det. Även om filmen är skrämmande tror jag inte att du skulle vilja titta bort. Manuset som är skrivet av Steven King är otroligt välgjort och mycket bra. Mary Lambert har också lyckats väldigt bra med att ha kameran från precis rätt vinkel för att få ett skrämmande begränsat synfält, men samtidigt bra nog för att se vad som händer.
Dale Midkiff är spektakulär i denna roll som läkaren och vetenskapsmannen Louis Creed. Även Fred Gwynne som spelar Jud är perfekt för rollen. Gwynne har allt som karaktären Jud Crandall hade i boken. Från hans dialekt till det sneda leendet som Louis tycker så mycket om honom för. Detta är viktigt för att alla som läst boken ska tycka om filmen. Om karaktärerna inte gestaltas på rätt sätt så blir filmen inte lika bra. I Jurtjyrkogården har alla skådespelare spelat sina karaktärer så bra att även den som läst boken ett tiotal gånger inte skulle ha något att klaga på.
I denna film finns detmesta du kan bli rädd för. Det finns blod, råttor, djur, döda människor, ödsliga hus, spöken och flera otroligt bra och välgjorda spänningsuppbyggande scener.
Om du älskar att skaka av skräck är detta filmen för dig.
Film mot TV-serier
TV-serier på 60 minuter eller filmer på 180 minuter. Att följa något en längre tid eller att se något bara en gång. Filmer och TV-serier är lite olika uppbyggda och har sina för- och nackdelar.
Även om film och TV-serier är lika med bilder som sätts ihop och spelas upp med en handling är de ändå olika. Film handlar om en händelse som man får följa från början till slutet. Filmen visas oftast först på bio och kommer sedan ut på dvd eller på TV. Beroende på vilken genre en film är så är filmen olika lång. Långfilmerna ligger på mellan 80 och 180 minuter medan kortfilmer kan ligga på 30 minuter. En TV-serie är en följd av avsnitt i följetång som sänds veckovis eller dagsvis. TV-serier sänds på TV precis som det låter på namnet. En TV-serie som sänds på TV i Sverige är ungefär 60 minuter, då med reklamen inräknad.
Fördelar med film är att du kan hyra dem efter dem har släppts på DVD och äger du filmen har du tillgång att se den när som helst. Även om det tar längre tid att se film jämfört med TV-serierna vid ett tillfälle är det kanske bättre i längden att se film eftersom man inte slösar bort timmar på att sitta vid TV:n varje vecka. Nackdelar med filmer är att de är långa och utan pauser och det finns inte tid att röra på sig för då missar man en del av filmen. Filmerna tar längre tid att se än TV-serierna vid ett tillfälle. Att filmerna är bara en händelse och att händelsen är slut när filmen är slut gör att man inte riktigt kan fästa sig vid filmen på samma sätt som med tv-serier. Om du inte ser filmen på bio kan du få vänta ganska länge innan filmen kommer ut på DVD.
Fördelar med TV-serier är att de är spännande och att det finns en längtan att se nästa avsnitt. TV-serier följer man en längre tid och det gör att TV-tittarna lättare fastnar för exempelvis karaktärerna. Sedan tar det inte lång tid att titta på en serie vid ett tillfälle och då det är reklam kan man gå upp en sväng och röra på sig. Tillgången till TV-serier på DVD gör att du kan se serierna när du vill. Nackdelar med TV-serier är att om du missar ett avsnitt kan du inte ta igen det om det är en ny serie och om du vill ha tillgång till serierna måste man vänta tills säsongen är slut och serien släpps på DVD. På lång sikt tar serier mycket tid och det är många timmar som försvinner framför TV:n då det egentligen finns nyttigare saker att göra.
Det finns både för- och nackdelar med film och tv-serier. För vissa passar film bättre medan för andra passar tv-serier bättre. Smaken, den är som baken; delad.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Film#Kortfilmer_och_novellfilmer
Även om film och TV-serier är lika med bilder som sätts ihop och spelas upp med en handling är de ändå olika. Film handlar om en händelse som man får följa från början till slutet. Filmen visas oftast först på bio och kommer sedan ut på dvd eller på TV. Beroende på vilken genre en film är så är filmen olika lång. Långfilmerna ligger på mellan 80 och 180 minuter medan kortfilmer kan ligga på 30 minuter. En TV-serie är en följd av avsnitt i följetång som sänds veckovis eller dagsvis. TV-serier sänds på TV precis som det låter på namnet. En TV-serie som sänds på TV i Sverige är ungefär 60 minuter, då med reklamen inräknad.
Fördelar med film är att du kan hyra dem efter dem har släppts på DVD och äger du filmen har du tillgång att se den när som helst. Även om det tar längre tid att se film jämfört med TV-serierna vid ett tillfälle är det kanske bättre i längden att se film eftersom man inte slösar bort timmar på att sitta vid TV:n varje vecka. Nackdelar med filmer är att de är långa och utan pauser och det finns inte tid att röra på sig för då missar man en del av filmen. Filmerna tar längre tid att se än TV-serierna vid ett tillfälle. Att filmerna är bara en händelse och att händelsen är slut när filmen är slut gör att man inte riktigt kan fästa sig vid filmen på samma sätt som med tv-serier. Om du inte ser filmen på bio kan du få vänta ganska länge innan filmen kommer ut på DVD.
Fördelar med TV-serier är att de är spännande och att det finns en längtan att se nästa avsnitt. TV-serier följer man en längre tid och det gör att TV-tittarna lättare fastnar för exempelvis karaktärerna. Sedan tar det inte lång tid att titta på en serie vid ett tillfälle och då det är reklam kan man gå upp en sväng och röra på sig. Tillgången till TV-serier på DVD gör att du kan se serierna när du vill. Nackdelar med TV-serier är att om du missar ett avsnitt kan du inte ta igen det om det är en ny serie och om du vill ha tillgång till serierna måste man vänta tills säsongen är slut och serien släpps på DVD. På lång sikt tar serier mycket tid och det är många timmar som försvinner framför TV:n då det egentligen finns nyttigare saker att göra.
Det finns både för- och nackdelar med film och tv-serier. För vissa passar film bättre medan för andra passar tv-serier bättre. Smaken, den är som baken; delad.
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Film#Kortfilmer_och_novellfilmer
The Matrix
The Matrix är en film från bröderna Andy och Lana Wachowski, som även varit med i produktionen av bland annat V for Vendetta. The Matrix är en virtuell värld där människan är på toppen av sin civilisations höjdpunkt, men ingenting är verkligt.
Datorhackern Thomas Anderson, eller Neo som han kallar sig i datorvärlden, söker efter svar på frågor han inte vet. Den som håller i alla svaren är den ökända terroristen Morpheus. Regeringen kontaktar Neo och ber om hans hjälp att fånga in Morpheus. Då står Neo inför ett val, att bistå regeringen, eller att ge sig in i den undre världen och själv bli jagad tillsammans med Morpheus. Hans liv blir aldrig sig likt igen.
The Matrix är inte bara en science fiction film, utan även en väldigt psykologisk film. Den utforskar människan och samhället och hur det mänskliga psyket fungerar under konfrontation. Det visar sig tämligen uppenbart i scenen där Morpheus ska lära Neo att alla inuti ”the Matrix” är ens fiender. Där säger Morpheus:
- The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy… You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system that they will fight to protect it.
Det betyder att människor hellre slåss för att behålla en lögn som gynnar dem, än att kasta bort den för en sanning som inte är en förbättring. Att vi hellre intalar oss att allt är som det ska, istället för att ta itu med problemet.
The Matrix är en högklassig psykologisk science fiction rulle fylld av spänning och specialeffekter. Till skillnad från många andra filmer är handlingen väl genomtänkt och kommer inte till korta. Historien vävs samman genom ett fenomenalt berättande. Förstaklassigt skådespeleri av alla inblandade, och ett förträffligt manus gör den här filmen värdig en femma på en femgradig skala.
Av Nordic Ranger
Datorhackern Thomas Anderson, eller Neo som han kallar sig i datorvärlden, söker efter svar på frågor han inte vet. Den som håller i alla svaren är den ökända terroristen Morpheus. Regeringen kontaktar Neo och ber om hans hjälp att fånga in Morpheus. Då står Neo inför ett val, att bistå regeringen, eller att ge sig in i den undre världen och själv bli jagad tillsammans med Morpheus. Hans liv blir aldrig sig likt igen.
The Matrix är inte bara en science fiction film, utan även en väldigt psykologisk film. Den utforskar människan och samhället och hur det mänskliga psyket fungerar under konfrontation. Det visar sig tämligen uppenbart i scenen där Morpheus ska lära Neo att alla inuti ”the Matrix” är ens fiender. Där säger Morpheus:
- The Matrix is a system, Neo. That system is our enemy… You have to understand, most of these people are not ready to be unplugged. And many of them are so inert, so hopelessly dependent on the system that they will fight to protect it.
Det betyder att människor hellre slåss för att behålla en lögn som gynnar dem, än att kasta bort den för en sanning som inte är en förbättring. Att vi hellre intalar oss att allt är som det ska, istället för att ta itu med problemet.
The Matrix är en högklassig psykologisk science fiction rulle fylld av spänning och specialeffekter. Till skillnad från många andra filmer är handlingen väl genomtänkt och kommer inte till korta. Historien vävs samman genom ett fenomenalt berättande. Förstaklassigt skådespeleri av alla inblandade, och ett förträffligt manus gör den här filmen värdig en femma på en femgradig skala.
Av Nordic Ranger
Sommaren med Göran
Sommaren med Göran är en humoristisk film där huvudkaraktären Göran, som spelas av Peter Magnusson, gör många olycksamma snedsteg. Pinsamheter och fruktlösa raggningsförsök avlöser varandra på vita duken när eventarrangören och ungkarlen Göran får en egen film.
Möt Göran som nästan kväver sin flickvän med en förlovningsring och som hatar sitt jobb och sina sega kunder. Tyvärr går frieriet inte som han hoppades på utan han blir dumpad. Nu när han är singel och ska lämna tillbaka ringen så möter han Linnea som är en gammal klasskamrat sedan skoltiden. Han blir intresserad av sin före detta klasskompis.
Tillsammans med sin bästa kompis Alex (spelas av David Hellenius) beger Göran sig till en midsommarfest på Västkusten för att träffa sin ”kärlek” Linnea. Saker förefaller sig inte som de ska, utan när festen väl drar igång inser han att det inte är den söta Linnea han vill ha utan det är den söta fotografen med ticks från hans jobb som faller i hans smak. Grynet som fotografen heter hör och ser Göran och Linnea ihop för en minut och får en förutfattad mening om dem.
Jag tycker det är härligt att man har samlat ihop en så pass bra grupp som är med i denna komedi. Ta t.ex. Dan Ekborg, jättehärligt att han är med. Han lyfter som upp filmen lite. Och att David Hellenius har fått sig en roll i denna film är bara underbart. Eftersom jag tycker att Peter och David gör så många bra jobb ihop så blev detta grädden på moset.
Jag anser att i vissa scener i Sommaren med Göran är det för mycket ”larv” från Görans håll. Det blir bara för mycket och man tappar nästan intresset för filmen. Men jag såg denna film själv och för att få den kraftfulla effekten som Sommaren med Göran ger så ska man samla ihop ett gäng och se den. En lyckad svensk komedi som bara måste ses.
Möt Göran som nästan kväver sin flickvän med en förlovningsring och som hatar sitt jobb och sina sega kunder. Tyvärr går frieriet inte som han hoppades på utan han blir dumpad. Nu när han är singel och ska lämna tillbaka ringen så möter han Linnea som är en gammal klasskamrat sedan skoltiden. Han blir intresserad av sin före detta klasskompis.
Tillsammans med sin bästa kompis Alex (spelas av David Hellenius) beger Göran sig till en midsommarfest på Västkusten för att träffa sin ”kärlek” Linnea. Saker förefaller sig inte som de ska, utan när festen väl drar igång inser han att det inte är den söta Linnea han vill ha utan det är den söta fotografen med ticks från hans jobb som faller i hans smak. Grynet som fotografen heter hör och ser Göran och Linnea ihop för en minut och får en förutfattad mening om dem.
Jag tycker det är härligt att man har samlat ihop en så pass bra grupp som är med i denna komedi. Ta t.ex. Dan Ekborg, jättehärligt att han är med. Han lyfter som upp filmen lite. Och att David Hellenius har fått sig en roll i denna film är bara underbart. Eftersom jag tycker att Peter och David gör så många bra jobb ihop så blev detta grädden på moset.
Jag anser att i vissa scener i Sommaren med Göran är det för mycket ”larv” från Görans håll. Det blir bara för mycket och man tappar nästan intresset för filmen. Men jag såg denna film själv och för att få den kraftfulla effekten som Sommaren med Göran ger så ska man samla ihop ett gäng och se den. En lyckad svensk komedi som bara måste ses.
Avatar
Avatar är i mina ögon en fantastiskt bra amerikansk science fiction-film. Filmen kom på bio 2009 och är regisserad av James Cameron.
Filmen Avatar sägs vara en av de dyraste filmer som någonsin har gjorts. Den utspelar sig år 2154 när människorna landat på planeten Pandora. Människan är där för att hämta hem väldigt dyrbara mineraler samt göra lite forskning på växt- och djurlivet, men det blir inte riktigt som människorna hade tänkt sig eftersom det finns en annan slags människoart på planeten, Na’vi-stammen. De råkar bo precis på den rikligaste mineral källan, och det är just den mineralkälla som skulle betala för hela resan. För att slippa krig försöker människorna få na’vi-folket att flytta på sig och för att få kontakt med dem har de utvecklat ’’avatarer’’, alltså några slags klonkroppar av na’vi folket. ’’Avatarerna’’ är sammansvetsande med en människas DNA vilket innebär att avatarens nervsystem går hand i hand med människans. Människan styr avataren och upplever samma saker som avataren som om det skulle hända människan själv, men för att kunna bli en avatarförare så krävs en väldigt lång utbildning.
Jake Sully är en gammal marinsoldat som skadat ryggen i krig. Det har resulterat i att benen är förlamade, så han är numera rullstolsbunden. Han är nog ganska bitter över detta och vill nog väldigt gärna få tillbaka sin förmåga att kunna gå. Hans bror hade just gått färdigt avatarutbildningen och hade fått en avatar skapad av sitt DNA, men veckan innan Pandora-avfärden blir han rånad och skjuten till döds. Eftersom det kostar skjortan att göra en ny avatar så får den helt oerfarne ex-marinen Jake Sully ta över sin brors jobb. Som lön kommer han att få ryggoperationen betalad så att han sedan ska kunna gå igen. Detta förutsatt att han lyckades få na’vi-folket att flytta sig. Jake saknar trots allt all utbildning behöver så ingen förväntar sig särskilt mycket ifrån honom.
Under filmen får vi alltså följa Jake på Pandora, både som människa och som avatar. Det framgår väldigt tydligt i filmen att vad Jake än gör så blir det nästan alltid både rätt och fel.
/Rogga J
Filmen Avatar sägs vara en av de dyraste filmer som någonsin har gjorts. Den utspelar sig år 2154 när människorna landat på planeten Pandora. Människan är där för att hämta hem väldigt dyrbara mineraler samt göra lite forskning på växt- och djurlivet, men det blir inte riktigt som människorna hade tänkt sig eftersom det finns en annan slags människoart på planeten, Na’vi-stammen. De råkar bo precis på den rikligaste mineral källan, och det är just den mineralkälla som skulle betala för hela resan. För att slippa krig försöker människorna få na’vi-folket att flytta på sig och för att få kontakt med dem har de utvecklat ’’avatarer’’, alltså några slags klonkroppar av na’vi folket. ’’Avatarerna’’ är sammansvetsande med en människas DNA vilket innebär att avatarens nervsystem går hand i hand med människans. Människan styr avataren och upplever samma saker som avataren som om det skulle hända människan själv, men för att kunna bli en avatarförare så krävs en väldigt lång utbildning.
Jake Sully är en gammal marinsoldat som skadat ryggen i krig. Det har resulterat i att benen är förlamade, så han är numera rullstolsbunden. Han är nog ganska bitter över detta och vill nog väldigt gärna få tillbaka sin förmåga att kunna gå. Hans bror hade just gått färdigt avatarutbildningen och hade fått en avatar skapad av sitt DNA, men veckan innan Pandora-avfärden blir han rånad och skjuten till döds. Eftersom det kostar skjortan att göra en ny avatar så får den helt oerfarne ex-marinen Jake Sully ta över sin brors jobb. Som lön kommer han att få ryggoperationen betalad så att han sedan ska kunna gå igen. Detta förutsatt att han lyckades få na’vi-folket att flytta sig. Jake saknar trots allt all utbildning behöver så ingen förväntar sig särskilt mycket ifrån honom.
Under filmen får vi alltså följa Jake på Pandora, både som människa och som avatar. Det framgår väldigt tydligt i filmen att vad Jake än gör så blir det nästan alltid både rätt och fel.
/Rogga J
Fildelning
Fildelning är olagligt eftersom att du bryter mot upphovsrätten när du laddar ner, men också för att filmproducenterna inte tjänar lika mycket pengar då folk väljer att ladda ner istället för att köpa filmen. Eftersom att så många väljer att ladda ner fastän det är olagligt så har denna fråga blivit mycket omtalad. Politikerna införde därför ipred-lagen i april förra året för att kunna stoppa fler fildelare. Även om det är större risk att åka fast för fildelning så fortsätter folket att ladda ner och dela ut upphovsrättskyddat material.
Filmer utgör det största intresset hos fildelare och det är troligast på grund av att det är så pass dyrt att köpa filmer, men också för att du måste vänta väldigt länge på att filmen ska gå att köpa/hyra.
Det kommer inte att funka med att införa lagar som t.ex. Ipred som ger filmproducenterna rätt att hitta fildelare, men även nerladdare för att sedan anmäla dem för att de bryter mot upphovsrättsskyddet och stämma dem.
Carl Schlyter påpekar i debattartikeln Fildelning är inte stöld i Aftonbladet 2008-01-29 att sättet att jaga fildelare bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. Schlyter skriver att man sedan romartiden har skyddat budbäraren. ”Ingen skulle drömma om att tvinga posten att öppna alla paket och ställas till ansvar om något olagligt fanns i ett paket, men nu kommer det att krävas av internetleverantörerna.” Han anser också att polisen gör sig skyldiga till fildelning när de överlämnar beslagtagna privata hårddiskar med privat information som bilder, texter, filmer och annan privat information till medieindustrin.
Magnus Wiberg, filosofie doktor, gästforskare vid Harvard university tar upp frågan ur samhällsekonomisk synvinkel i artikeln Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin i DN 2009-06-01. Wiberg ifrågasätter om upphovsrätten verkligen behövs, vilket flera andra ekonomer också har börjat göra. Han kallar upphovsrätten för intellektuell äganderätt och uttrycker: ”Med viss sannolikhet gör emellertid innovatören en lägre (mer rimlig?) vinst jämfört med i en ekonomi med intellektuella äganderätter. Däremot medför avsaknaden av dessa äganderätter ökad konkurrens, lägre priser och fler produkter för konsumenter. Detta utgör en samhällsekonomisk vinst för konsumentkollektivet som ska jämföras med den lägre vinsten för den enskilde monopolisten.” Om det stämmer, kan det rent av vara bra för samhällsekonomin med fildelning.
Jag tror att det kan finnas flera lösningar på problemet med upphovsrätt och fildelning. Ett är nyskapande, att få något extra, något utöver när man köper filmerna, t.ex. en biobiljett, en t-shirt eller något liknande. Ett annat sätt är att priserna på filmerna sänks. Medelklassens människor tycker att det är för dyrt så det är bara de allra rikaste som har råd. En ny film på Discshop kostar ca 169:- och de flesta tycker att det är alldeles för mycket. Om filmerna hade kostat 20-50 kronor så hade det varit mycket mer intressant att köpa filmer istället.
Källa
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1726157.ab
http://www.dn.se/opinion/debatt/fildelning-kan-vara-bra-for-samhallsekonomin-1.888816
Filmer utgör det största intresset hos fildelare och det är troligast på grund av att det är så pass dyrt att köpa filmer, men också för att du måste vänta väldigt länge på att filmen ska gå att köpa/hyra.
Det kommer inte att funka med att införa lagar som t.ex. Ipred som ger filmproducenterna rätt att hitta fildelare, men även nerladdare för att sedan anmäla dem för att de bryter mot upphovsrättsskyddet och stämma dem.
Carl Schlyter påpekar i debattartikeln Fildelning är inte stöld i Aftonbladet 2008-01-29 att sättet att jaga fildelare bryter mot mänskliga fri- och rättigheter. Schlyter skriver att man sedan romartiden har skyddat budbäraren. ”Ingen skulle drömma om att tvinga posten att öppna alla paket och ställas till ansvar om något olagligt fanns i ett paket, men nu kommer det att krävas av internetleverantörerna.” Han anser också att polisen gör sig skyldiga till fildelning när de överlämnar beslagtagna privata hårddiskar med privat information som bilder, texter, filmer och annan privat information till medieindustrin.
Magnus Wiberg, filosofie doktor, gästforskare vid Harvard university tar upp frågan ur samhällsekonomisk synvinkel i artikeln Fildelning kan vara bra för samhällsekonomin i DN 2009-06-01. Wiberg ifrågasätter om upphovsrätten verkligen behövs, vilket flera andra ekonomer också har börjat göra. Han kallar upphovsrätten för intellektuell äganderätt och uttrycker: ”Med viss sannolikhet gör emellertid innovatören en lägre (mer rimlig?) vinst jämfört med i en ekonomi med intellektuella äganderätter. Däremot medför avsaknaden av dessa äganderätter ökad konkurrens, lägre priser och fler produkter för konsumenter. Detta utgör en samhällsekonomisk vinst för konsumentkollektivet som ska jämföras med den lägre vinsten för den enskilde monopolisten.” Om det stämmer, kan det rent av vara bra för samhällsekonomin med fildelning.
Jag tror att det kan finnas flera lösningar på problemet med upphovsrätt och fildelning. Ett är nyskapande, att få något extra, något utöver när man köper filmerna, t.ex. en biobiljett, en t-shirt eller något liknande. Ett annat sätt är att priserna på filmerna sänks. Medelklassens människor tycker att det är för dyrt så det är bara de allra rikaste som har råd. En ny film på Discshop kostar ca 169:- och de flesta tycker att det är alldeles för mycket. Om filmerna hade kostat 20-50 kronor så hade det varit mycket mer intressant att köpa filmer istället.
Källa
http://www.aftonbladet.se/debatt/article1726157.ab
http://www.dn.se/opinion/debatt/fildelning-kan-vara-bra-for-samhallsekonomin-1.888816
The Adventures of Baron Münchausen
The Adventures of Baron von Münchausen handlar om en äldre man, baron von Münchausen, som inte har alla hästar hemma. Baron von Münchausen tar på sig uppdraget att besegra en elak sultan som invaderar hans stad, men för att göra detta behöver Münchausen hjälp av sina gamla vänner och deras unika förmågor. Man får följa baronen på resan efter sina gamla vänner och i kampen mot den elaka sultanen. Ett äventyr där han trotsar både förnuft och förstånd för att uppnå seger.
Filmen är ett underbart exempel på att ingenting är omöjligt och att vad som helst kan hända. I filmen gör baronen och hans vänner otroliga saker som om det vore vardagliga saker, medan de vanliga människorna i filmen står häpna och tittar på. Denna film är en riktig njutning för fantasin, då den har ett barns fantastiska fantasi där logiken och förnuftet inte finns. Filmen The Adventures of Baron von Münchausen lockar en till många skratt. Man förundras över baron von Münchausens otroliga galenskaper och hur han löser alla sina problem på de mest självklara sätten. När man ser hur han löser vissa av sina problem blir man sittande stum utav hur självklar och dumma lösningarna är.
Jag rekommenderar filmen starkt därför att det är en film som får en att undra över vad som egentligen hände. Jag har själv sett filmen flera gånger, men är fortfarande inte säker på vad som verkligen sker i vissa scener. Anledningen till att det är så svårt att förstå vad som egentligen händer kan vara att filmen inte alltid följer en röd tråd. Det är inte svårt att hänga med i själva handlingen. Problemet är att veta vad som egentligen händer vilket inte alltid är så lätt, speciellt då det är en film utan logik och förnuft.
Filmen är ett underbart exempel på att ingenting är omöjligt och att vad som helst kan hända. I filmen gör baronen och hans vänner otroliga saker som om det vore vardagliga saker, medan de vanliga människorna i filmen står häpna och tittar på. Denna film är en riktig njutning för fantasin, då den har ett barns fantastiska fantasi där logiken och förnuftet inte finns. Filmen The Adventures of Baron von Münchausen lockar en till många skratt. Man förundras över baron von Münchausens otroliga galenskaper och hur han löser alla sina problem på de mest självklara sätten. När man ser hur han löser vissa av sina problem blir man sittande stum utav hur självklar och dumma lösningarna är.
Jag rekommenderar filmen starkt därför att det är en film som får en att undra över vad som egentligen hände. Jag har själv sett filmen flera gånger, men är fortfarande inte säker på vad som verkligen sker i vissa scener. Anledningen till att det är så svårt att förstå vad som egentligen händer kan vara att filmen inte alltid följer en röd tråd. Det är inte svårt att hänga med i själva handlingen. Problemet är att veta vad som egentligen händer vilket inte alltid är så lätt, speciellt då det är en film utan logik och förnuft.
Mina topp 5 filmklichéer
Film är en konstform som tenderar att repetera sig själv. Vi får se samma händelser bli omredigerade om och om igen. Ibland är vi fullt medvetna om det, men vi älskar de klichéerna ändå. Andra gånger vill man bara flyga till Hollywood och säga åt dem att komma på något eget.
Här följer fem av de mest typiska filmklichéerna:
5. Snubblande personer
Speciellt i skräckfilmer så ramlar folk och snubblar, exempelvis när någon blir jagad så ramlar denna person. Det är aldrig heller ett vanligt fall som gör att balansen rubbas lite, utan det blir alltid ett stort fall. När personen har ramlat så kliver inte denna upp direkt heller, utan ligger på marken och kryper runt som att dennes ben har huggits av.
4. Cool guys don’t look at explosions
Stenhårda grabbar som inte bryr sig om feta explosioner bakom deras ryggar. Detta görs ALLTID i slowmotion och förekommer mest i filmer med liknande namn Die Harder: The ultimate showdown of battle, doom and destruction xXx (3), directed by Michael Bay.
3. Den trögstartade bilen
Alltid när det är ont om tid så startar bilen aldrig. Om du har bråttom, kommer du ingenstans.
2. Det falska alarmet
När det gäller skräckfilmer så har de alltid ett tillfället när någon är helt ensam, i en mörk gränd eller i ett mörkt rum, och du väntar och väntar på att något ska hända. Helt plötsligt blir filmkaraktären skrämd, men - det var bara en kompis som skrämde skiten ur filmkaraktären. De gör det aldrig med flit, som att de spelar dig ett spratt. Är det så man hälsar på folk, smyga fram så tyst som möjligt och lägga handen på deras axel? Varför inte bara säga hej?
Den här klichén kan tas ännu längre. Först utsätts karaktären för det falska alarmet. Sedan när karaktären som har blivit skrämd och sedan lättad för att det bara var något ofarligt, suckar och vänder sig om och då möter hon eller han mördaren/skurken.
1. Korkade skurkar
De här förekommer mest i actionfilmer. Scenen utspelar sig så här: Skurken har den goda killen i sitt sikte, han har situationen under full kontroll och kan döda honom när han vill. I stället för att döda den goda killen står skurken och pratar med någon kompanjon, tills den goda killen drar en Chuck Norris-move och kommer undan, alternativt dödar skurken. Det är en sak att dra ut på spänningen, men en annan sak att vara riktigt dum.
BONUS: YEAHHHH, Fade to black
Det här en kliché som används hela tiden i trailers. Under trailern tonas det till svart, i stället för att bara byta till nästa bild. Det känns som att under halva trailern så syns bara en svart ruta.
Här följer fem av de mest typiska filmklichéerna:
5. Snubblande personer
Speciellt i skräckfilmer så ramlar folk och snubblar, exempelvis när någon blir jagad så ramlar denna person. Det är aldrig heller ett vanligt fall som gör att balansen rubbas lite, utan det blir alltid ett stort fall. När personen har ramlat så kliver inte denna upp direkt heller, utan ligger på marken och kryper runt som att dennes ben har huggits av.
4. Cool guys don’t look at explosions
Stenhårda grabbar som inte bryr sig om feta explosioner bakom deras ryggar. Detta görs ALLTID i slowmotion och förekommer mest i filmer med liknande namn Die Harder: The ultimate showdown of battle, doom and destruction xXx (3), directed by Michael Bay.
3. Den trögstartade bilen
Alltid när det är ont om tid så startar bilen aldrig. Om du har bråttom, kommer du ingenstans.
2. Det falska alarmet
När det gäller skräckfilmer så har de alltid ett tillfället när någon är helt ensam, i en mörk gränd eller i ett mörkt rum, och du väntar och väntar på att något ska hända. Helt plötsligt blir filmkaraktären skrämd, men - det var bara en kompis som skrämde skiten ur filmkaraktären. De gör det aldrig med flit, som att de spelar dig ett spratt. Är det så man hälsar på folk, smyga fram så tyst som möjligt och lägga handen på deras axel? Varför inte bara säga hej?
Den här klichén kan tas ännu längre. Först utsätts karaktären för det falska alarmet. Sedan när karaktären som har blivit skrämd och sedan lättad för att det bara var något ofarligt, suckar och vänder sig om och då möter hon eller han mördaren/skurken.
1. Korkade skurkar
De här förekommer mest i actionfilmer. Scenen utspelar sig så här: Skurken har den goda killen i sitt sikte, han har situationen under full kontroll och kan döda honom när han vill. I stället för att döda den goda killen står skurken och pratar med någon kompanjon, tills den goda killen drar en Chuck Norris-move och kommer undan, alternativt dödar skurken. Det är en sak att dra ut på spänningen, men en annan sak att vara riktigt dum.
BONUS: YEAHHHH, Fade to black
Det här en kliché som används hela tiden i trailers. Under trailern tonas det till svart, i stället för att bara byta till nästa bild. Det känns som att under halva trailern så syns bara en svart ruta.
torsdag 4 mars 2010
Tim Burton
Timothy William Burton växte upp i Burbank, California. När han var liten så brukade han oftast dra sig bort ifrån folk, sitta och teckna tecknade figurer och titta på gamla filmer. Han gillade speciellt Vincent Price-filmer. När han senare gick i nian blev han mer känd för sin konstnärliga gåva när han vann en tävling för bästa anti-skräp-affischen. Han studerade sedan konst och började jobba som en animatör åt Disney. Han gjorde filmer som The Fox and the Hound och The Black Cauldron. Han hade lite kreativa skillnader med sina kollegor, men Disney såg hans talanger i alla fall och han fick göra en egen film, Vincent. Filmen blev en succé och vann flera priser. Han gjorde en annan kort film efter det, Frankenweenie, men den släpptes inte p.g.a. att den ansågs opassande för barn. Han fick däremot göra filmen Pee Wee’s Big Adventure, åt skådespelaren Paul Reubekens och blev genast väldigt populär. Han ville göra något nytt, och han väntade tre år innan han gjorde filmen Beetle Juice, där han samarbetade med skådespelaren Michael Keaton. Han fick göra Batman åt Warner Bros. efter det.
Han har gjort många kända filmer efter det, där han har samarbetat med många olika skådespelare. Till exempel The Nighmare Before Christmas, Sleepy Hollow, Charlie and the Chocolate Factory, Corpse Bride och Edward Scissorhands. Oftast har han samarbetat med Johnny Depp och nu de senaste åren har Burton gjort många filmer med Helena Bonham Carter också.
Tim Burtons filmer är ofta väldigt mörka och gotiska, men samtidigt gör de ett litet gulligt intryck. Filmerna brukar ofta visa lite humor också. Något som är väldigt vanligt när Burton gör filmer, speciellt barnfilmer, är rim. Rimmen tillför verkligen personlighet i hans filmer och gör att de blir väldigt unika. Något väldigt personlighetsgivande i Tim Burtons filmer är också musiken, men det är inte alltid han som arrangerar musiken till sina filmer. Musiken till hans filmer är oftast gjorda utav Danny Elfman, och musiken bidrar också till Tim Burtons personliga stil på filmer. Ofta är det lite 1700- till sent 1900-talsstil på musiken, eller lite cabaretaktigt med en gnutta valsstil också.
Personligen anser jag att Tim Burton gör otroligt bra filmer. Jag älskar det halvläskiga, men ändå söta som han förmedlar i sina filmer. Jag vet att som barn var jag livrädd för många av hans filmer, men nu på senare år har jag blivit väldigt fäst vid dem. Dock anser jag dem lite olämpliga för barn. De skulle nog lätt ge mardrömmar! Men för någon som jag som gillar när det är läskigt och gulligt, är filmerna helt underbara och de får en att känna en slags obehaglig myskänsla. Ja, man får verkligen blandade känslor av Tim Burtons filmer. Man känner ett slags obehag samtidigt som man inte kan låta bli att älska dem.
Källa:
http://www.imdb.com/name/nm0000318/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tim_Burton
Han har gjort många kända filmer efter det, där han har samarbetat med många olika skådespelare. Till exempel The Nighmare Before Christmas, Sleepy Hollow, Charlie and the Chocolate Factory, Corpse Bride och Edward Scissorhands. Oftast har han samarbetat med Johnny Depp och nu de senaste åren har Burton gjort många filmer med Helena Bonham Carter också.
Tim Burtons filmer är ofta väldigt mörka och gotiska, men samtidigt gör de ett litet gulligt intryck. Filmerna brukar ofta visa lite humor också. Något som är väldigt vanligt när Burton gör filmer, speciellt barnfilmer, är rim. Rimmen tillför verkligen personlighet i hans filmer och gör att de blir väldigt unika. Något väldigt personlighetsgivande i Tim Burtons filmer är också musiken, men det är inte alltid han som arrangerar musiken till sina filmer. Musiken till hans filmer är oftast gjorda utav Danny Elfman, och musiken bidrar också till Tim Burtons personliga stil på filmer. Ofta är det lite 1700- till sent 1900-talsstil på musiken, eller lite cabaretaktigt med en gnutta valsstil också.
Personligen anser jag att Tim Burton gör otroligt bra filmer. Jag älskar det halvläskiga, men ändå söta som han förmedlar i sina filmer. Jag vet att som barn var jag livrädd för många av hans filmer, men nu på senare år har jag blivit väldigt fäst vid dem. Dock anser jag dem lite olämpliga för barn. De skulle nog lätt ge mardrömmar! Men för någon som jag som gillar när det är läskigt och gulligt, är filmerna helt underbara och de får en att känna en slags obehaglig myskänsla. Ja, man får verkligen blandade känslor av Tim Burtons filmer. Man känner ett slags obehag samtidigt som man inte kan låta bli att älska dem.
Källa:
http://www.imdb.com/name/nm0000318/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Tim_Burton
Terminator 2 Domedagen
Nu är Arnold Schwarznegger tillbaka som den stenhårda, laglösa och livsfarliga terminatorn i Terminator 2 - Domedagen där han spränger skiten ur allt och alla som ställer sig i vägen när han ska utföra sitt uppdrag, att rädda John Connor.
Filmen handlar om den goda Terminatorn som sänts tillbaka i tiden för att rädda John Connor. Denne person kommer att spela stor roll i framtidens krig mot robotarna och utan honom är människan chanslös. John Connor har det ganska jobbigt, eftersom hans fader är död och hans mor anses vara dum i huvudet och hålls instängd i ett psykhem på grund av sina syner då hon ser världens undergång. John själv bor hos sina låtsasföräldrar som han inte alls gillar speciellt mycket. Snart förändras hans liv helt och hållet och då han måste kämpa för sin överlevnad då en ond Terminator försöker döda honom. Det är just i detta läge som Arnold dyker upp och slåss för att rädda livet på John. Under filmens gång kommer de stöta på många faror och Terminatorn Arnold får innan slutet ge allt för att rädda framtiden.
Denna film är perfekt för folk som gillar explosiva science fiction/action-filmer som får dig att hålla för ögonen av spänning. Fastän detta är en riktig old school-film så är den riktigt cool och underhållande. Filmen spelas av riktigt bra skådespelare och filmen har en bra story. Det känns som att filmen är gjord lite grand så att man inte ska hinna andas ut ordentligt utan filmtittarna får ta del av action från början till slut. Och detta lyckas filmskaparna riktigt bra med och som tur är så är inte filmen alldeles för lång.
Jag ger filmen ett ganska högt betyg bara för att den är riktigt cool och det är bra skådespelare i den och just för att den är riktigt intensiv och underhållande.
Filmen handlar om den goda Terminatorn som sänts tillbaka i tiden för att rädda John Connor. Denne person kommer att spela stor roll i framtidens krig mot robotarna och utan honom är människan chanslös. John Connor har det ganska jobbigt, eftersom hans fader är död och hans mor anses vara dum i huvudet och hålls instängd i ett psykhem på grund av sina syner då hon ser världens undergång. John själv bor hos sina låtsasföräldrar som han inte alls gillar speciellt mycket. Snart förändras hans liv helt och hållet och då han måste kämpa för sin överlevnad då en ond Terminator försöker döda honom. Det är just i detta läge som Arnold dyker upp och slåss för att rädda livet på John. Under filmens gång kommer de stöta på många faror och Terminatorn Arnold får innan slutet ge allt för att rädda framtiden.
Denna film är perfekt för folk som gillar explosiva science fiction/action-filmer som får dig att hålla för ögonen av spänning. Fastän detta är en riktig old school-film så är den riktigt cool och underhållande. Filmen spelas av riktigt bra skådespelare och filmen har en bra story. Det känns som att filmen är gjord lite grand så att man inte ska hinna andas ut ordentligt utan filmtittarna får ta del av action från början till slut. Och detta lyckas filmskaparna riktigt bra med och som tur är så är inte filmen alldeles för lång.
Jag ger filmen ett ganska högt betyg bara för att den är riktigt cool och det är bra skådespelare i den och just för att den är riktigt intensiv och underhållande.
Komedifilm
Skratt i massor
Komedi är en av den äldsta filmgenrer som finns, och några av de första stumfilmerna var just komedier. Det som är väldigt vanligt i komedifilmer är att de alltid har ett typiskt lyckligt slut för huvudkaraktären, med svart komedi som ett undantag. Komedifilmer brukar också väldigt ofta handla om någon annans olycka, vilket vi människor tycker är väldigt roligt att skratta åt, så länge det inte drabbar oss själva. De brukar handla om andras olycka för att människor tycker det är roligt att skratta åt andra och för att man kan glömma sina egna bekymmer för en stund när man sitter där i mörkret och skrattar så man får ont i magen.
Komedi är en genre som inte har någon djupare mening som de flesta andra filmer har, utan de är mest till för att underhålla den som tittar. Komedi är en typ av genre som ska framkalla skratt hos de som tittar, läser eller lyssnar.
Det finns många olika typer av komedier i filmens värld som parodier som använder sig av scener från andra filmer och gör om dem till något komiskt. De har oftast väldigt låg humor, och exempel på parodifilm är Epic Movie eller Scary movie.
Komedi är en av den äldsta filmgenrer som finns, och några av de första stumfilmerna var just komedier. Det som är väldigt vanligt i komedifilmer är att de alltid har ett typiskt lyckligt slut för huvudkaraktären, med svart komedi som ett undantag. Komedifilmer brukar också väldigt ofta handla om någon annans olycka, vilket vi människor tycker är väldigt roligt att skratta åt, så länge det inte drabbar oss själva. De brukar handla om andras olycka för att människor tycker det är roligt att skratta åt andra och för att man kan glömma sina egna bekymmer för en stund när man sitter där i mörkret och skrattar så man får ont i magen.
Komedi är en genre som inte har någon djupare mening som de flesta andra filmer har, utan de är mest till för att underhålla den som tittar. Komedi är en typ av genre som ska framkalla skratt hos de som tittar, läser eller lyssnar.
Det finns många olika typer av komedier i filmens värld som parodier som använder sig av scener från andra filmer och gör om dem till något komiskt. De har oftast väldigt låg humor, och exempel på parodifilm är Epic Movie eller Scary movie.
Svart komedi använder sig av tabubelagda ämnen och kan handla om dödsfall eller mord. De filmer som räknas till svart komedi är Ladykillers och många fler.
Romantisk komedi är komedi med romantik inblandat. Det som är vanligt i romantiska komedier är att mannen i filmen har kvinnan och han förlorar henne, men sedan i slutet så vinner han tillbaka henne igen som i filmen Pretty Women eller Sweet Home Alabama.
Det finns också något som kallas för ”Gross-out”-komedi och den typen av komedi är beroende av vulgär, sex- eller toaletthumor som till exempel Dumb and Dumber eller American Pie.
Man kan ta vilken filmgenre som helst och göra det till lite mer komiskt som till exempel Rush hour 1, 2 och 3 som är en actionkomedi. Den innehåller action, men den är fortfarande väldigt rolig.
Man kan ta vilken filmgenre som helst och göra det till lite mer komiskt som till exempel Rush hour 1, 2 och 3 som är en actionkomedi. Den innehåller action, men den är fortfarande väldigt rolig.
En komedi ska vara så man nästan får ont i magen utav skratt för då är det en riktigt bra film som är värd att se.
onsdag 3 mars 2010
Sherlock Holmes
Jag har sett filmen Sherlock Holmes som är inspelad 2009. Huvudkaraktärerna i filmen är: Sherlock Holmes (Robert Downey Jr.), Dr. John Watson (Jude Law), Irene Adler (Rachel McAdams) och Lord Blackwood (Mark Strong). Filmen utspelar sig på slutet av 1800-talet och handlar om Holmes och Watson som taktiskt löser brott och jagar skurkar.
I den första scenen får man se Holmes som tar sig förbi en vakt genom att taktiskt och effektivt attackerar honom på känsliga kroppsdelar. När han väl har tagit sig förbi vakten så möts Holmes och Watson upp och rusar för att gripa Lord Blackwood som utför en offerritual på en kvinna och strax efter kommer polisen. Lord Blackwood som är en fruktad psykopatisk satanist blir placerad i en välbevakad cell i väntan på sitt dödsstraff - hängning. Under tiden blir Holmes väldigt låg och uttråkad pga. bristen på brott att lösa i och med gripandet av Lord Blackwood, men någon dag efter att Blackwood har förklarats död och begravd så får de möta en panikslagen kyrkogårdsvaktmästare som har vittnat till Lord Blackwoods återuppståndelse. Det är nu som filmens handling tar fart och vi får följa Holmes och Watson i jakten på Lord Blackwood. De spår och ledtrådar de får utnyttjas och analyseras till fullo av Holmes skarpa och snabba hjärna vilket leder de närmare och närmare Lord Blackwood. För att få reda på hur det går för dem så får ni se filmen, vilket jag rekommenderar.
Jag gillar filmen för att actionscenerna var väldigt välgjorda och spännande och skådespelarna spelade sina roller väldigt väl, men filmen som är två timmar lång kunde bli ganska seg och tråkig emellanåt. Jag vill ge filmen betyget 7.5/10 eftersom att den i det stora hela både var spännande och välgjord, men inte helt i min smak.
Källa:
http://www.imdb.com/title/tt0988045/
I den första scenen får man se Holmes som tar sig förbi en vakt genom att taktiskt och effektivt attackerar honom på känsliga kroppsdelar. När han väl har tagit sig förbi vakten så möts Holmes och Watson upp och rusar för att gripa Lord Blackwood som utför en offerritual på en kvinna och strax efter kommer polisen. Lord Blackwood som är en fruktad psykopatisk satanist blir placerad i en välbevakad cell i väntan på sitt dödsstraff - hängning. Under tiden blir Holmes väldigt låg och uttråkad pga. bristen på brott att lösa i och med gripandet av Lord Blackwood, men någon dag efter att Blackwood har förklarats död och begravd så får de möta en panikslagen kyrkogårdsvaktmästare som har vittnat till Lord Blackwoods återuppståndelse. Det är nu som filmens handling tar fart och vi får följa Holmes och Watson i jakten på Lord Blackwood. De spår och ledtrådar de får utnyttjas och analyseras till fullo av Holmes skarpa och snabba hjärna vilket leder de närmare och närmare Lord Blackwood. För att få reda på hur det går för dem så får ni se filmen, vilket jag rekommenderar.
Jag gillar filmen för att actionscenerna var väldigt välgjorda och spännande och skådespelarna spelade sina roller väldigt väl, men filmen som är två timmar lång kunde bli ganska seg och tråkig emellanåt. Jag vill ge filmen betyget 7.5/10 eftersom att den i det stora hela både var spännande och välgjord, men inte helt i min smak.
Källa:
http://www.imdb.com/title/tt0988045/
Disaster Movie
Skaparna av Scary Movie, Date Movie och Epic Movie har gjort det igen med deras Disaster Movie från år 2008. Filmen är en komedi med Carmen Electra, Michael Scott, David Born, Ian Whyte och många fler i rollerna.
Disaster Movie handlar om ett gäng i 20-årsåldern som får vara med om alla möjliga naturkatastrofer så som jordbävningar och orkaner. De gör sitt bästa för att komma i säkerhet, men det gör att de får vara med om flera mysterier och utmaningar. I överlag har filmen ingen större handling utan den är mest gjord för att underhålla tittarna.
Ett sätt som alla dessa "movie"-filmerna använder sig av är att driva med kändisar från andra scener eller filmer för att då göra det roligt. Som titeln lyder blev Disaster Movie en katastrofal film, eftersom den hamnade på bottenplats 23 på imdb:s hemsida med fåniga 1.6 poäng.
Ett stort misslyckande blev det om man jämför med andra "movie"-filmer som gjorde succé. Humorn är inte på samma "nivå" som föregående filmer utan det är riktigt usla skämt som dras. Själv blev jag så besviken på filmen att jag valde att skriva om den, men det var inte bara jag som blev besviken utan över 250 recentioner på imdb tycker likadant. Flera har uttryckts sig på följande sätt: " Please, as a warning, DO NOT WATCH THIS" eller "Total waste of time". Dessutom kan man läsa på flera forum och trådar att många "sågade" filmen redan då trailern bara hade släppts.
Bortser man från alla dåliga delar så finns det lite roliga scener också i filmen då man får sig ett litet skratt, men de scenerna varar nog inte mer än 10 sekunder till nästa dåliga scen kommer. När du väl har plågat dig igenom filmen så kommer du att ångra varenda minut som du förlorat, men inte nog med det - du har då också slösat bort massor av pengar på filmen. Filmen var en total Disaster Movie. Jag ger filmen 1 av 10 ostbågar (eller ingen om det är möjligt).
Disaster Movie handlar om ett gäng i 20-årsåldern som får vara med om alla möjliga naturkatastrofer så som jordbävningar och orkaner. De gör sitt bästa för att komma i säkerhet, men det gör att de får vara med om flera mysterier och utmaningar. I överlag har filmen ingen större handling utan den är mest gjord för att underhålla tittarna.
Ett sätt som alla dessa "movie"-filmerna använder sig av är att driva med kändisar från andra scener eller filmer för att då göra det roligt. Som titeln lyder blev Disaster Movie en katastrofal film, eftersom den hamnade på bottenplats 23 på imdb:s hemsida med fåniga 1.6 poäng.
Ett stort misslyckande blev det om man jämför med andra "movie"-filmer som gjorde succé. Humorn är inte på samma "nivå" som föregående filmer utan det är riktigt usla skämt som dras. Själv blev jag så besviken på filmen att jag valde att skriva om den, men det var inte bara jag som blev besviken utan över 250 recentioner på imdb tycker likadant. Flera har uttryckts sig på följande sätt: " Please, as a warning, DO NOT WATCH THIS" eller "Total waste of time". Dessutom kan man läsa på flera forum och trådar att många "sågade" filmen redan då trailern bara hade släppts.
Bortser man från alla dåliga delar så finns det lite roliga scener också i filmen då man får sig ett litet skratt, men de scenerna varar nog inte mer än 10 sekunder till nästa dåliga scen kommer. När du väl har plågat dig igenom filmen så kommer du att ångra varenda minut som du förlorat, men inte nog med det - du har då också slösat bort massor av pengar på filmen. Filmen var en total Disaster Movie. Jag ger filmen 1 av 10 ostbågar (eller ingen om det är möjligt).
Filmmusik
Filmmusik – ett måste?
Under filmens tidiga era var stumfilmer standard, och det enda ljud som hördes var filmmusiken. Många var skeptiska till när talfilmen gjorde sitt intåg, men filmmusiken var aldrig hotad och den fortsätter att utvecklas även i dag.
Något som medverkar i majoriteten av alla filmer av idag som når vita duken är filmmusiken. Den används för att förtydliga sinnesstämningar och karaktäristiska drag som till det yttre inte visat sig. En till synes trevlig person kan med hjälp av rätt musik visa sig vara skurken i filmen.
Ändå var stumfilmer under en lång tid det enda som fanns i urvalet och tanken på att utveckla stumfilm till talfilm var något som folk inom filmbranschen inte ville göra. Det skulle helt förstöra det poetiska och konstnärliga med filmen. Filmmusiken ansågs vara det enda ljud som behövdes.
Den allra första (officiella) skräckfilmen Le manoir du diable (1896) saknade tal, men lyckades ändå skrämma slag på människor som såg på den. Skådespelarna, miljön, handlingen och filmmusiken räckte mer än väl för att få de människor som såg filmen skrämda. Om någon i dag skulle titta på en skräckfilm utan tal skulle det hela uppfattas som komiskt.
Mycket av själva ”ruset” i att se exempelvis en skräckfilm kommer med spänningen som byggs upp i och med den stämningsfulla musiken, och kanske inte det ”läskiga” i sig. På samma sätt får rätt musik oss att bli känslosamma och få medlidande för den stackars kvinnan vars älskade drar sin sista suck i ett drama.
Den vanligaste typen av musiken som använts genom tiderna är symfoniorkestern. Denna används oftast där spänningen ska öka. Kompositören fick ofta väldigt sent i produktionen uppdraget att skapa passande musik, och denne fick ofta arbeta utifrån att titta på rätt del av filmen och sedan ”känna efter” vad som skulle passa.
I moderna filmer används inte symfoniorkestern i samma utsträckning som den gjorde förr. Numera används den typiska populärmusiken och det är mer eller mindre kända band och artister. Många av dem får förfrågan om att göra en låt speciellt till filmen, men andra blir tillfrågade om deras redan utgivna låtar kan vara med i filmen.
Om jag får dela med mig av min egen åsikt så tycker jag inte att filmmusiken tjänar samma syfte som den gjorde i de äldre filmerna. Numera handlar det mer om att göra reklam än det gör om att ta fram stämning. Många filmer har fortfarande mer klassiska musikstilar och dessa är bättre på att förmedla stämningen än musiken av det moderna stuket. Den moderna musiken används också mer som utfyllnad och bakgrundsmusik än som specifik stämningskomponent. Hur skulle det då vara att inte ha någon musik alls? Att se en film som bara inkluderade röster skulle nog för oss vara rätt naket. Trots detta finns det filmer som inte använder praktiskt taget någon musik alls. Kinasyndromet använder ytterst lite musik, men anses fortfarande vara en väldigt bra film. Eftersom så är fallet, behöver vi verkligen filmmusiken? Eller är det möjligt att även i dagens samhäller framställa en film som väcker känslointryck som både spänning, skräck och dramatik utan att använda musik?
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Filmmusik/
Under filmens tidiga era var stumfilmer standard, och det enda ljud som hördes var filmmusiken. Många var skeptiska till när talfilmen gjorde sitt intåg, men filmmusiken var aldrig hotad och den fortsätter att utvecklas även i dag.
Något som medverkar i majoriteten av alla filmer av idag som når vita duken är filmmusiken. Den används för att förtydliga sinnesstämningar och karaktäristiska drag som till det yttre inte visat sig. En till synes trevlig person kan med hjälp av rätt musik visa sig vara skurken i filmen.
Ändå var stumfilmer under en lång tid det enda som fanns i urvalet och tanken på att utveckla stumfilm till talfilm var något som folk inom filmbranschen inte ville göra. Det skulle helt förstöra det poetiska och konstnärliga med filmen. Filmmusiken ansågs vara det enda ljud som behövdes.
Den allra första (officiella) skräckfilmen Le manoir du diable (1896) saknade tal, men lyckades ändå skrämma slag på människor som såg på den. Skådespelarna, miljön, handlingen och filmmusiken räckte mer än väl för att få de människor som såg filmen skrämda. Om någon i dag skulle titta på en skräckfilm utan tal skulle det hela uppfattas som komiskt.
Mycket av själva ”ruset” i att se exempelvis en skräckfilm kommer med spänningen som byggs upp i och med den stämningsfulla musiken, och kanske inte det ”läskiga” i sig. På samma sätt får rätt musik oss att bli känslosamma och få medlidande för den stackars kvinnan vars älskade drar sin sista suck i ett drama.
Den vanligaste typen av musiken som använts genom tiderna är symfoniorkestern. Denna används oftast där spänningen ska öka. Kompositören fick ofta väldigt sent i produktionen uppdraget att skapa passande musik, och denne fick ofta arbeta utifrån att titta på rätt del av filmen och sedan ”känna efter” vad som skulle passa.
I moderna filmer används inte symfoniorkestern i samma utsträckning som den gjorde förr. Numera används den typiska populärmusiken och det är mer eller mindre kända band och artister. Många av dem får förfrågan om att göra en låt speciellt till filmen, men andra blir tillfrågade om deras redan utgivna låtar kan vara med i filmen.
Om jag får dela med mig av min egen åsikt så tycker jag inte att filmmusiken tjänar samma syfte som den gjorde i de äldre filmerna. Numera handlar det mer om att göra reklam än det gör om att ta fram stämning. Många filmer har fortfarande mer klassiska musikstilar och dessa är bättre på att förmedla stämningen än musiken av det moderna stuket. Den moderna musiken används också mer som utfyllnad och bakgrundsmusik än som specifik stämningskomponent. Hur skulle det då vara att inte ha någon musik alls? Att se en film som bara inkluderade röster skulle nog för oss vara rätt naket. Trots detta finns det filmer som inte använder praktiskt taget någon musik alls. Kinasyndromet använder ytterst lite musik, men anses fortfarande vara en väldigt bra film. Eftersom så är fallet, behöver vi verkligen filmmusiken? Eller är det möjligt att även i dagens samhäller framställa en film som väcker känslointryck som både spänning, skräck och dramatik utan att använda musik?
Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Filmmusik/
Sagan om ringen
Hjälten som ingen såg?!
Sagan om ringen är berättelsen som tog världen med storm med hjältarna som smälte våra hjärtan. En av dessa hjältar, som är en person med en rädsla för det okända och med en vilja av stål, är villig att gå genom eld och vatten för att rädda Midgård. Nej, jag pratar inte om Frodo, utan om den ende som följde honom ända till slutet vid Domedagsberget; Samwise Gamgee!
Sagan om ringen är berättelsen som tog världen med storm med hjältarna som smälte våra hjärtan. En av dessa hjältar, som är en person med en rädsla för det okända och med en vilja av stål, är villig att gå genom eld och vatten för att rädda Midgård. Nej, jag pratar inte om Frodo, utan om den ende som följde honom ända till slutet vid Domedagsberget; Samwise Gamgee!
Samwise Gamgee var en av de åtta personer om lovade att skydda Frodo Baggins på hans resa mot Mordor och Domedagsberget där han hade till uppgiften att förstöra ”Ringen” som höll hela världens ondska i sin lilla form och som kunde förstöra hela Midgård om den hamnade i fel händer.
Samwise räddade Frodos liv vid flera tillfällen. När Frodo blev attackerad av en jättespindel och stucken av denne så att han hamnade i ett komaliknande tillstånd tog Sam ringen för att fullgöra uppgiften. Frodo blev dock upphittad av orker som tog honom till Mordor. Sam insåg att Frodo inte var död och gjorde sedan allt för att rädda honom.
Sam var alltså beredd att avsluta uppgiften om inte Frodo kunde göra det, en uppgift som kunde förgöra honom helt och hållet. Han gick (nästan bokstavligt talat) genom eld och vatten för att Frodo skulle ta sig till Domedagsberget. Flera gånger var det han som uppmuntrade Frodo att fortsätta, som såg till att Frodo och ”Ringen” tog sig igenom allt det de fick gå igenom. Frågan är om det bara är Frodo som är hjälten som förstörde ringen?!
Det tycker inte jag. Sam är för mig en hjälte, han också. Han offrade sitt liv, en säker och trygg framtid i Fylke, för att rädda hela Midgård från ondskan som ringen och Sauron besatt. På ett ställe i filmen säger han till Frodo:
- Om jag tar ett steg till är jag längre hemifrån än jag någonsin varit.
Han är livrädd och ändå gör han allt han kan för att uppgiften ska lyckas. Han är den som får Frodo att fortsätta när det ser ut som det inte finns något hopp.
De var åtta stycken från början som skulle skydda och stötta Frodo, men när de nådde målet var Sam den ende som var kvar. Vid Domedagsberget sa Sam till Frodo:
- Jag kan inte bära ringen åt dig, Frodo, men jag kan bära dig!
Sedan lyfter Sam upp Frodo och bär honom upp för berget och in till de vrålande eldarna.
Med hela sig själv och hela sitt liv gör han allt han kan för att Frodo ska nå fram till Domedagsberget! Han stöttar och skyddar med risk för sitt eget liv. Det är för mig en riktig hjälte! Han offrar sig själv för att rädda någon annan!
I am glad you are here with me. Here at the end of all things, Sam.
– Frodo till Sam vid Saurons fall.
Källhänvisning:
http://tolkiengateway.net/wiki/Samwise
http://www.glyphweb.com/arda/index_plac.html
– Frodo till Sam vid Saurons fall.
Källhänvisning:
http://tolkiengateway.net/wiki/Samwise
http://www.glyphweb.com/arda/index_plac.html
Prison Break (säsong 1)
Prison Break är en amerikansk drama/thriller tv-serie som sändes i Sverige mellan 2006-2009.
Serien handlar om Michael Scofield som är en välutbildad byggingenjör som i ett desperat försök ska frita sin äldre broder Lincoln Burrows, som har blivit dömd till döden för ett mord han egentligen aldrig begått.
När Michael får veta att Lincoln ska bli satt i den elektriska stolen, är det dags för Michael att hjälpa sin bror. Michael planerar broderns flyktförsök i månader. Han ser till att åka fast genom att begå ett bankrån, så han blir placerad på samma fängelse som sin bror. Innan bankrånet har han tatuerat in hela fängelsets kartsystem på sin kropp, men när han väl är inne i fängelset inser han att detta kanske inte lika lätt som han trodde eftersom de andra fångarna på fängelset är bland Amerikas farligaste människor.
Samtidigt jobbar Lincolns advokat (som även är hans flickvän) för fullt på utsidan för att rentvå honom. Detta är inte lätt, och det kommer senare fram att det är regeringens dolda firma som ligger bakom allt detta.
Michael som planerat detta som en ganska smärtfri cup drar på sig allt fler anhängare som även de vill fly fängelset. Som ni kanske förstår så innebär detta allt mer strul och att flera människors liv offras. Det är alltid något som stoppar dem - är det inte strömmen som går så är det att de bytt ut en del av ventilationssystemet.
Säsongen avslutas med det 'stora' flyktförsöket, men bara för att de kommit utanför murarna betyder det inte att de är fria. Detta leder till ytterligare en säsong av Prison Break...
Enligt mig och säkert tusentals till så är detta den bästa serien som någonsin gjorts. Man blir indragen i handligen direkt eftersom det är ingen slö start alls. Därefter håller spänningen i sig i stort sätt genom hela serien som består av fyra säsonger. Jag gillar denna tv-serie mest för att man vet aldrig vad som ska hända. Det var flera gånger man trodde det skulle gå hur fint som helst, men det är alltid något som stoppar honom. Man blir även djupt imponerad utav rollen 'Michael' eftersom han är så sjukt smart!
Huvudpersonen i filmen är Michael som spelas av Wentworth Miller. Miller är född i Chipping Norton i England, men redan som 1-åring flyttade hela familjen till New York. Wentworth studerade vid Midwood Highschool i Brooklyn där han tog examen 1990. Hans första tv-framträdande var först 1998 när han spelade ett studentförvandlade sjömonster i Buffy och vampyrerna. Han slog igenom som skådespelare just under Prison Break-tiden. Han blev även Golden Globe-nominerad, vilket är en mycket stor sak inom filmbranschen.
Källa:
Rovdjuret
Blod, svett, tårar och en massiv dos av action som får en att storkna. Man kan minst sagt säga att det sker många mystiska saker här i livet som vi inte förstår och som vi förundras över varje dag. Finns det bara det vi ser med våra egna ögon eller finns det någonting mer? Allt detta levererar 1987 års kassasuccé Rovdjuret av regissören John McTiernan.
Det jag gillar mest med Rovdjuret är att filmen förmedlar ren action på ett mycket spännande vis. Man hela tiden vet att någon ska dö, men man vet inte vem, hur och när. Jag älskar hur man får se Dutch och hans grupp överleva mot en motståndare som är dem långt överlägsen. Det känns intressant på ett lite smågrymt sätt, att analysera hur nästa person ska dö och om de kommer att se det mystiska väsende som långsamt men systematiskt tar deras liv. Jag tycker även att regissören visar att även de mest tränade elitsoldater kan hamna i situationer som är komplett nya för dem och att även en riktig dunderhårding som Dutch kan visa tecken på rädsla. Det är det som gör hela filmen intressant, men man ska inte glömma att musiken i filmen skapar en stämning som inte infinner sig ofta i filmer. Kombinationen mellan ett väldigt bra soundtrack, grymma specialeffekter och en intressant berättarteknik gör att Rovdjuret blir en succé hos mig vilken dag som helst.
Omdöme:
4/5
Källor:
Airheads
Analys av Airheads
Airheads handlar om musikartisten Chester "Chazz" Darvey som försöker få ett skrivkontrakt hos ett bolag med sitt band. När skivbolaget tackar nej till att släppa hans demo svarar han med drastiska åtgärder. Tillsammans
med de andra två bandmedlemmarna, den poolrensande mammapojken Pip och den grymma elakingen Rex, bryter trion sig in på en radiostation för att få spela sin musik där. När de blir ratad även på radiostation, svarar de med ännu mer drastiska åtgärder. De tar över radiostation med vattenpistoler som liknar riktiga vapen för att kunna få spela sin demo över radion.
Airheads handlar alltså om tre killar som tycker att de har blivit illa behandlade av samhället de lever i och tar saken i egna händer för att kunna få sin dröm att bli sann. De anser också att alla högt uppsatta personer inom musikbranschen inte förstår vad rock 'n' roll verkligen är. Det menar Chazz när han säger i filmen:
- That's the whole problem with you guys. You think you... because you got some big job that you know something.
Han pratar också om att bara personer som befinner sig i en likadan situation som honom förstår vad rock 'n' roll är:
- Do you know what it's like to be on the bill and to play for 15 minutes and the only people there to see you are the other bands and their girlfriends? Don't talk to me about Rock 'n' Roll! I'm out there in the clubs and on the streets and I'm living it. I am Rock 'n' Roll!
En sak som gör filmen riktigt bra är att de tre bandmedlemmarna inte är speciellt smarta. Denna diskussion för Chazz, Pip och radiotalaren Ian:
Ian: - The Lone Rangers? That's original. How can you pluralize The Lone Ranger?
Pip: - What's wrong with that?
Ian: - Well, there's three of you. You're not exactly lone. Shouldn't you be The Tree Rangers?
Pip: - I've no idea of what you're saying right now.
Chazz: - You've lost me.
Källa:
[saknas]
Airheads handlar om musikartisten Chester "Chazz" Darvey som försöker få ett skrivkontrakt hos ett bolag med sitt band. När skivbolaget tackar nej till att släppa hans demo svarar han med drastiska åtgärder. Tillsammans
med de andra två bandmedlemmarna, den poolrensande mammapojken Pip och den grymma elakingen Rex, bryter trion sig in på en radiostation för att få spela sin musik där. När de blir ratad även på radiostation, svarar de med ännu mer drastiska åtgärder. De tar över radiostation med vattenpistoler som liknar riktiga vapen för att kunna få spela sin demo över radion.
Airheads handlar alltså om tre killar som tycker att de har blivit illa behandlade av samhället de lever i och tar saken i egna händer för att kunna få sin dröm att bli sann. De anser också att alla högt uppsatta personer inom musikbranschen inte förstår vad rock 'n' roll verkligen är. Det menar Chazz när han säger i filmen:
- That's the whole problem with you guys. You think you... because you got some big job that you know something.
Han pratar också om att bara personer som befinner sig i en likadan situation som honom förstår vad rock 'n' roll är:
- Do you know what it's like to be on the bill and to play for 15 minutes and the only people there to see you are the other bands and their girlfriends? Don't talk to me about Rock 'n' Roll! I'm out there in the clubs and on the streets and I'm living it. I am Rock 'n' Roll!
En sak som gör filmen riktigt bra är att de tre bandmedlemmarna inte är speciellt smarta. Denna diskussion för Chazz, Pip och radiotalaren Ian:
Ian: - The Lone Rangers? That's original. How can you pluralize The Lone Ranger?
Pip: - What's wrong with that?
Ian: - Well, there's three of you. You're not exactly lone. Shouldn't you be The Tree Rangers?
Pip: - I've no idea of what you're saying right now.
Chazz: - You've lost me.
Källa:
[saknas]
Det regnar köttbullar
Det regnar köttbullar är en animerad komedi, en familjefilm. Filmen handlar om en liten pojke som alltid drömt om att bli vetenskapsman. En dag blir drömmen sann och han tror att han lyckas lösa problemen med matbrist runt om i världen med hjälp av en matmaskin som finns uppe i luften. Helt plötsligt börjar det regna mat från himlen och folket blir som galna.
Matproduktionen från himlen fortsätter och man får se hur den lilla borgmästaren, som egentligen är lite rund av sig från början, börjar växa och växa tills han till slut ser ut som en stor ”jellyboll”. Folket i staden fortsätter att överkonsumera mat tills det en dag leder till en katastrof. Människorna har nu konsumerat så pass mycket mat att den börjar mutera sig och blir tio gånger så stor som den egentligen ska vara och alla får panik.
Denna film visar på hur bra människan är på att överkonsumera mat och hur mycket vi bara kastar bort för att vi inte vill ha det längre. Filmen visar i ett antal scener ett stort berg av mat som bara har blivit bortkastat för att ingen varken vill eller orkar äta upp den. Jag tycker att filmen visar barnen, och naturligtvis vuxna också, att det är okej att överkonsumera mat. Att det är okej att köpa sådan som man inte behöver och sedan bara kasta bort det när man inte vill ha det längre. Filmen var säkert inte menad för att sprida detta budskap, men jag och fler tyckte att denna film bara var en animerad version av människans svåra förhållningsätt till mat.
Problemet med överkonsumtion av mat är inte bara det att vi måste framställa så oerhört mycket mer än vad vi egentligen behöver, utan att vi faktiskt till slut mår både psykiskt och fysiskt dåligt av det. En stor majoritet av folket lider redan av fetma och vi försöker inte göra någon större insats för att rätta till det. I stället kommer det fler reklamer om snabbmat och ”bantningskurer” som gång på gång visar sig vara bluff å båg.
En lösning på problemet skulle kunna vara att man höjer priset på all snabbmat, vilket skulle leda till att man skulle köpa det mer sällan och man skulle därför vara tvungen att laga egen mat – nyttigare mat. För att förhindra att barnen blir överviktiga skulle man kunna lägga in fler gympatimmar under skoltid, och då är barnen tvungen att motionera mer. Att informera alla barn och ungdomar på ett mer berörande sätt om riskerna med snabbmat och överproduktion skulle förhoppningsvis bidra till en minskad matkonsumtion.
Fear and Loathing in Las Vegas
We had two bags of grass, seventy-five pellets of mescaline, five sheets of high-powered blotter acid, a saltshaker half-full of cocaine, and a whole galaxy of multi-colored uppers, downers, screamers, laughers... Also, a quart of tequila, a quart of rum, a case of beer, a pint of raw ether, and two dozen amyls. Not that we needed all that for the trip, but once you get into locked a serious drug collection, the tendency is to push it as far as you can. (http://www.imdb.com/title/tt0120669/quotes)
Detta säger Raoul Duke i en av de första scenerna i filmen Fear and Loathing in Las Vegas då de glider fram i öknen på väg till Las Vegas med taket på bilen nerfällt. Redan då förstår man att filmen kommer att vara fullspäckad med djupa citat under påverkan av diverse sinnesutforskande substanser, paranoia, intriger, kaos och action.
Fear and Loathing in Las Vegas är en film som är baserad på Hunter S. Thompsons bok som har samma titel och är till viss del en sann historia ur Thompsons liv. Filmen handlar om Raoul Duke som får i uppdrag av den tidning han arbetar för att åka till nöjesmetropolen Las Vegas i delstaten Nevada för att göra ett reportage om en motorcykeltävling i öknen. Något riktigt reportage om tävlingen blir det inte då han och hans psykotiske advokats drogbruk eskalerar i hopp om att hitta ”the American dream”.
Detta är en film som inte riktigt passar sig för den som vill se en standardiserad Hollywoodrulle med en blodig Tom Cruise som kör motorcykel ifrån flygande kulor och bilar som exploderar utan någon som helst tanke bakom filmen. Den här filmen är väldigt rolig på sitt egna lilla vis och det är väldigt underhållande att se Raouls missbruk eskalera. Johnny Depp som spelar Raoul och Benicio Del Toro som spelar Raouls advokat Dr Gonzo visar ett helt makalöst skådespel under filmens gång. Till exempel scenen då Del Toros karaktär Dr Gonzo är skyhög på LSD och försöker ta livet av sig i badkaret är en väldigt störande scen så fick Del Toro svårt att få andra filmerbjudanden då folk trodde han alltid var påverkad under inspelningarna, vilket han inte var. Johnny Depp körde även runt Kalifornien i Hunters röda cabriolet i en månad för att förbereda sig för den här rollen och eftersom Depp och Hunter var väldigt bra vänner så lyckades han efterliknar Hunter på pricken.
En scen i filmen visar Duke som då är påverkad av LSD när han sitter i en bar med en massa alkoholdrickande turister och då han vänder sig om har alla förvandlats till stora reptiler och de beter sig som djur. Denna scen jag tycker speglar vad som händer då reptilhjärnan tar över under påverkan av alkohol.
Vissa kritiker säger att filmen är meningslös, men det är det som är meningen med filmen då det är en metafor för den meningslösa jakten på personlig tillfredsställelse och girighet, det vill säga den äkta kärnan av ”the American dream”.
Av André Stighall
Källor:
http://www.imdb.com/title/tt0120669/
http://www.imdb.com/title/tt0120669/trivia
Detta säger Raoul Duke i en av de första scenerna i filmen Fear and Loathing in Las Vegas då de glider fram i öknen på väg till Las Vegas med taket på bilen nerfällt. Redan då förstår man att filmen kommer att vara fullspäckad med djupa citat under påverkan av diverse sinnesutforskande substanser, paranoia, intriger, kaos och action.
Fear and Loathing in Las Vegas är en film som är baserad på Hunter S. Thompsons bok som har samma titel och är till viss del en sann historia ur Thompsons liv. Filmen handlar om Raoul Duke som får i uppdrag av den tidning han arbetar för att åka till nöjesmetropolen Las Vegas i delstaten Nevada för att göra ett reportage om en motorcykeltävling i öknen. Något riktigt reportage om tävlingen blir det inte då han och hans psykotiske advokats drogbruk eskalerar i hopp om att hitta ”the American dream”.
Detta är en film som inte riktigt passar sig för den som vill se en standardiserad Hollywoodrulle med en blodig Tom Cruise som kör motorcykel ifrån flygande kulor och bilar som exploderar utan någon som helst tanke bakom filmen. Den här filmen är väldigt rolig på sitt egna lilla vis och det är väldigt underhållande att se Raouls missbruk eskalera. Johnny Depp som spelar Raoul och Benicio Del Toro som spelar Raouls advokat Dr Gonzo visar ett helt makalöst skådespel under filmens gång. Till exempel scenen då Del Toros karaktär Dr Gonzo är skyhög på LSD och försöker ta livet av sig i badkaret är en väldigt störande scen så fick Del Toro svårt att få andra filmerbjudanden då folk trodde han alltid var påverkad under inspelningarna, vilket han inte var. Johnny Depp körde även runt Kalifornien i Hunters röda cabriolet i en månad för att förbereda sig för den här rollen och eftersom Depp och Hunter var väldigt bra vänner så lyckades han efterliknar Hunter på pricken.
En scen i filmen visar Duke som då är påverkad av LSD när han sitter i en bar med en massa alkoholdrickande turister och då han vänder sig om har alla förvandlats till stora reptiler och de beter sig som djur. Denna scen jag tycker speglar vad som händer då reptilhjärnan tar över under påverkan av alkohol.
Vissa kritiker säger att filmen är meningslös, men det är det som är meningen med filmen då det är en metafor för den meningslösa jakten på personlig tillfredsställelse och girighet, det vill säga den äkta kärnan av ”the American dream”.
Av André Stighall
Källor:
http://www.imdb.com/title/tt0120669/
http://www.imdb.com/title/tt0120669/trivia
Californication
Som ni säkert förstår så är Californication min favoritserie. Det finns hur mycket som helst bra att säga om den, men jag har valt att berätta om huvudkaraktären.
Huvudkaraktären heter Hank Moody, som spelas av David Duchovny. Hank Moody är mannen, myten, legenden. Hur Duchovny spelar sin roll är fantastiskt. Hank Moody börjar alltid dagen med en öl och cigarett. Han är alltid lika nyvaken och flummig. Samtidigt som han beter sig på det viset har folk respekt för honom och tycker om honom. Många tror att så fort du dricker ute med din chef, ser lite halvtaskig ut och dricker alkohol blir du utan respekt och får leva ensam hela livet.
Hank framställs som en person som inte bryr sig så mycket om vad folk ska tycka och känna om honom. Allt det han funderar på är hur han ska få omkull tjejerna och kunna partaja. Visst, det lever han upp till, men det är få som inser hur stort det är att vara pappa till ett tonårsbarn och kunna uppfostra det.
Serien bör vara populärast bland oss yngre människor mellan 18-25 år, eftersom vi ofta ser upp till filmstjärnorna och deras roller. I tv-serien får man se hur bra Hank tycker det är att ligga med massor av kvinnor, men samtidigt får man se hur mycket skit det ger. Att gå bakom ryggen på människor i hans närhet känns som vardag för honom, men när hans fru får reda på det är det allt annat än lugnt. Då får man se hur viktigt det är att kunna lita på sin partner och hur illa det är att vara otrogen. Han inser även att han gjort fel och det får han äta upp. Tyvärr tror många att man ska få förlåtelse om man har varit otrogen och det trodde Hank också. Men hur det går tänker jag inte säga för att spoila (berätta hur det går) är inte aktuellt!
Jag tycker alla ska se denna serie och följa Hank Moody genom sitt liv. Jag har lärt mig mycket om hur man ska respektera kvinnor och vilket pris svek kan kosta. Jag tror att det är många ungdomars dröm att leva på en räkmacka och att ligga runt med olika tjejer. Därför visar Hank att det inte är livets uppgift!
Allt från Länsstyrelsen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)