Filmmusik

Filmmusik – ett måste?
Under filmens tidiga era var stumfilmer standard, och det enda ljud som hördes var filmmusiken. Många var skeptiska till när talfilmen gjorde sitt intåg, men filmmusiken var aldrig hotad och den fortsätter att utvecklas även i dag.

Något som medverkar i majoriteten av alla filmer av idag som når vita duken är filmmusiken. Den används för att förtydliga sinnesstämningar och karaktäristiska drag som till det yttre inte visat sig. En till synes trevlig person kan med hjälp av rätt musik visa sig vara skurken i filmen.

Ändå var stumfilmer under en lång tid det enda som fanns i urvalet och tanken på att utveckla stumfilm till talfilm var något som folk inom filmbranschen inte ville göra. Det skulle helt förstöra det poetiska och konstnärliga med filmen. Filmmusiken ansågs vara det enda ljud som behövdes.
Den allra första (officiella) skräckfilmen Le manoir du diable (1896) saknade tal, men lyckades ändå skrämma slag på människor som såg på den. Skådespelarna, miljön, handlingen och filmmusiken räckte mer än väl för att få de människor som såg filmen skrämda. Om någon i dag skulle titta på en skräckfilm utan tal skulle det hela uppfattas som komiskt.

Mycket av själva ”ruset” i att se exempelvis en skräckfilm kommer med spänningen som byggs upp i och med den stämningsfulla musiken, och kanske inte det ”läskiga” i sig. På samma sätt får rätt musik oss att bli känslosamma och få medlidande för den stackars kvinnan vars älskade drar sin sista suck i ett drama.

Den vanligaste typen av musiken som använts genom tiderna är symfoniorkestern. Denna används oftast där spänningen ska öka. Kompositören fick ofta väldigt sent i produktionen uppdraget att skapa passande musik, och denne fick ofta arbeta utifrån att titta på rätt del av filmen och sedan ”känna efter” vad som skulle passa.

I moderna filmer används inte symfoniorkestern i samma utsträckning som den gjorde förr. Numera används den typiska populärmusiken och det är mer eller mindre kända band och artister. Många av dem får förfrågan om att göra en låt speciellt till filmen, men andra blir tillfrågade om deras redan utgivna låtar kan vara med i filmen.

Om jag får dela med mig av min egen åsikt så tycker jag inte att filmmusiken tjänar samma syfte som den gjorde i de äldre filmerna. Numera handlar det mer om att göra reklam än det gör om att ta fram stämning. Många filmer har fortfarande mer klassiska musikstilar och dessa är bättre på att förmedla stämningen än musiken av det moderna stuket. Den moderna musiken används också mer som utfyllnad och bakgrundsmusik än som specifik stämningskomponent. Hur skulle det då vara att inte ha någon musik alls? Att se en film som bara inkluderade röster skulle nog för oss vara rätt naket. Trots detta finns det filmer som inte använder praktiskt taget någon musik alls. Kinasyndromet använder ytterst lite musik, men anses fortfarande vara en väldigt bra film. Eftersom så är fallet, behöver vi verkligen filmmusiken? Eller är det möjligt att även i dagens samhäller framställa en film som väcker känslointryck som både spänning, skräck och dramatik utan att använda musik?


Källa:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Filmmusik/